vaxlanda

Äntligen är Gumma mi hemma. Hon har varit borta i fjärran land, men hon ringde och väckte mig idag så vi pratade en timme. Precis som vanligt och precis som det ska va. Så skönt att oavsett vad vi har gjort och varit med om så kan vi prata med varandra som vi ses varje dag och helt utanförbehåll.

Igår var vi hos svärföräldrarna och åt påskmiddag. Det var jätteskönt att få träffa dom igen och prata. Jag har världens bästa svärfamilj. Jag känner verkligen att jag kan vara mig själv och dom tycker om mig för den jag är! Jag och älsklings pappa plockade ihop disken och maten och pratade om kommunikation med barn och vad som går fel ibland och hur deras reaktion blir. Han är drivande i Antivåldsgruppen här i staden och jag tycker det är så intressant. Har pushat pappa för att ta ut honom till sin skola och det ska han. Vi pratade mycket och länge om att Björklund är en idiot och att barn kan ha hur mycket matte och svenska på shemat men får dom inte utveckla vilka dom själva är och komma ut som egna individer ur skolan så är det största misstaget nånsin.
Älskling och jag tog en lång promenad i det underbara vädret. Solen lyste varmt , men det var ingen vind, fåglarna kvittrade högt och länge och vi gick till en stor bronsåldersgrav. Där såg vi ut över Glafsfjorden och bara myste innan vi gick tillbaka. Jag älskar att vara i Glava. Det är så tyst och lugnt. Hemma på gården finner jag också frid, men samtidigt ligger 172 så nära och stör. Vi ska dit idag och jag ska få träffa djuren igen!
Mamma har sagt att Pilo är som vanligt så hon kan inte se att något allvarligt skulle ha hänt efter olyckan med vagnen i söndags. Pratade med mormor igår med. Senast jag var hemma pratade hon om hur gärna hon vill baka, men nu blir det nog inget mer. Det här har hon sagt i 20 år. Jag har aldrig trott henne riktigt förrens då. Hon låg då i sängen och såg mindre ut än nånsin och då kände jag att nu har hon nog bakat färdigt. Men tro på fan! Mycket stolt över sig själv så berättar hon att jag ska få bullar när jag kommer hem idag!

Mormor har haft 7 hjärtinfarkter och bröstcancer, de var då tvugna att operera bort bröstet och hon fick cellgift länge. Det är skälet till att vi flyttade jag och mamma från Norrköping då jag var liten. Sen en julafton för 4 år sen så fick hon en hjärtinfarkt på vägen in från vedboden och ramlade ihop och slog bakhuvudet på marken täckt av is. Jag firade hos svärfamiljen så jag var inte hemma. De ringde mig under Kalle Anka och sa att mormor var på väg med ambulans och de visste inte hur det skulle gå. Men hon kom ur det med. För en sommar för 2 år sedan fick hon en hjärtinfarkt och hade samtidigt lunginflammation. Jag hälsade på henne varje dag då när hon låg på sjukhuset. Hon var så liten i sjukhussängen. Hon pratade om hur mycket hon längtade hem och efter att baka. Mormor har alltid älskat att baka. Bröd och bullar, det är det som räknas när det gäller att baka. Sockerkakor och sånt, det är "bare töl". (bara strunt). Sånt man vevar ihop på en minut. Det gills liksom inte för att kallas bakning.
Men nu har hon gjort det igen. Mormor fyller 96 i September. Hon är helt klar i huvudet och minns allt! Hon är min största idol! För nått år sedan då hon var mycket inne i "nu kan jag inte baka mer" så sa jag att om jag för varje gång hon sagt det, men bakat efteråt fått en krona så hade jag varit miljonär. Nästa gång jag kom hem fick jag en krona i handen utan att hon sa ett ord. Hon är en helt fantastisk människa.

Solen lyser idag med och jag ser den bättre än tidigare för jag tvättade alla fönster i onsdags. (stolt) Funderar på att väcka älskling och be honom ta en promenad med mig... Mmm. Det blir det nog!

Och ikväll ska jag träffa mina muskeums! (bakrunden till det bjuder T9 på) Vi ska se på film och mysa och äta gott ihop! Vi har inte sett på så länge eftersom grisbonnen läser till gårdmästare i Skåne, men nu är hon här!

Kram till alla! och GLAD PÅSK!