vaxlanda

Jag blir så jävla trött på samma förbannade människa som ständigt ska kritisera allt jag gör och tycker och tänker. Speciellt när det gäller något som ligger mig så nära hjärtat. Okay när det gäller teorier kring andra människor och deras hästar, vilket träns man ska ha när och vad jag tycker om den och sadeln... MEN!

 När det gäller min egen häst. Då FAN är måttet rågat! Jag tänker ALDRIG mer tala med människan. Inte ett ord! Våga bara kritisera och testa vad jag vet om en häst jag haft i 11 år! Jag vet hennes vanor. Jag vet var hon går i hagen, jag vet hur hon betser sig. Jag skulle aldrig utsätta henne för någon risk, jag har ALDRIG sagt att jag förstår mig på vad som hände henne, annars skulle jag väll aldrig släpat dit veterinärer i tid och otid och terrorisera dom på telefon. FAN, såhär arg har jag inte varit på länge... Åh, om det bara fanns rent-a-bomb i verkligheten. Gå och dö!
Jag blir rädd för mig själv just nu.

 Jag ska krypa ner i sängen och fortsätta läsa Fool's errand nu.
Tack Tess för att du finns! Så skönt att prata häst med dig.