vaxlanda

Skulle snabbt och lätt plocka vedträn ur korgen till den plats som finns under spisen i köket (den är gjord av gjutjärn, gjutjärn är hårt). Då jag självklart, eftersom jag ville vara effektiv, tappar ett stort jävla vedträ och det landar mjukt på mitt finger, mitt finger däremot landade inte mjukt då det i sin tur landade på gjutjärnet. Aj!

Vadå a rock and a hard place... det räcker med wood and a hard place!

Älskling däremot, "jag ser att det gjorde ont, du ser gråtfärdig ut"

NEJ! Jag hade ont,men gråtfärdig?

Men det verkar som att gudarna tyckte att eftersom jag inte var gråtfärdig då så skulle jag allt få bli det.

En månad sen jag hade influensa så har kroppen inte varit på topp. Undra på det när arbetsplatsen skulle behöva stängas ner och saneras en vecka. Alla, ja, alla barn är sjuka. Är alla barn hemma? Nej! Vilket resulterar i en ljudvolym över Turning Torsos höjd och vi skövlar nog en regnskog om dan pga av snoriga näsor. Dessutom kan barnen som ska vara på vilan inte sova eftersom de väcker varandra då dom hostar, eller av andnöd då de promt ska ha napp, men är täppta i näsan. Stackars, stackars barn.

Så nu i helgen, efter en UNDERBAR lördag med en långritt på min fantastiska, bara något (host,host) runda, springare så gav mina "små symptom" upp. Vi ska leva loppan tyckte dom igårkväll. Det började smått, men sedan eskalerade smärtan som ett skenande tåg. Trotts två Alvedon och en Ipren och nässpray låg jag och gnydde. Halva ansiktet kändes bortdomnat och jag kan lova att jag var gråtfärdig!

Öroninflammation!

Det kändes som att någon hade kört en syl genom örat och sedan planterat in små klusterbomber i vänster hjärnhalva. Vid 2 ringde jag desperat sjukvårdsrådgivningen, fast jag visste att jag nog inte skulle kunna övertala de att skicka hem en ambulans för att jag skulle kunna få morfin, men det gav mig nått att koncentrera mig på. Bättre att ligga och lyssna på "vi jobbar med att besvara ditt samtal så fort vi kan" istället för att ligga och känna efter på smärtan. Jag funderade även seriöst på att gå till mina äldre grannar, väcka de och be om nått starkt smärtstillande. Eller att överdosera min happy-happy medicin, för att bli supergroggy och slippa smärtan. Många tankar när man har ont.

Efter jag vet inte hur många "vi jobbar med att besvara ditt samtal så fort vi kan" kom jag till sjuksyster i Uddevalla, som också upplyste mig om att jag måste hamnat fel i nån telefonstolpe, beklagade smärtan och sa att många som haft årets influensa har drabbats av öroninflammation och att jag ska åka till jourläkare idag. Sen skulle hon koppla mig till rådgivningen i Värmland. "Din väntetid beräknas ta ...20 minuter". Well... Jag vet inte om jag nånsin kom till rådgivningen. När älskling väckte mig vid 4 så låg mobilen fortfarande vid mitt bra öra. Jag var i telefon 1h och 8min. Jag vill inte se räkningen...

Idag, efter några timmar sömn, för just nu gör det inte ont så ska jag åka till jouren i hemstaden.

Fan, fan, FAN! Men jag står inte ut med sån smärta inatt igen. ICKE!

Smärta eller ej, jag rekomenderar varmt

http://mullebloggen.wordpress.com/

 

Nu är det sängen som gäller för några timmar, sen ska jag ta itu med grishästarnas boxar innan jag åker för några timmars väntan på akuten :(

Jag har blåmärken på kroppen efter behandlingen igår!
Har alltid varit mer känslig på högersidan av ryggen och ner mot knävecket, mer kittlig, eller sensibel som min oseopat säger. Så... Igår så satte han fingrarna på några sådana punkter och jag hade svårt att ligga still för det kittlade så mycket! Några punkter gjorde bara ont, men han höll på punkterna tills kittlandet eller smärtan avtog.
Nu har jag blåmärken på de här punkterna idag och är jätteöm. Jag ser misshandlad ut!

Sitter och tittar igenom en yogafilm som jag fick i julklapp. Ska utföra programmet senare idag, men vill ha sett filmen först så jag kan fokusera mig mest på mig själv då.

Imorn ska jag träffa min handledare för sista gången, hjälp... det känns som att jag inte lagt ner mig tillräckligt för att arbetet ska få G. Får jag bara G så blir jag supernöjd.. bara jag blir klar!

Nu ska jag finslipa arbetet mer med mamma hade jag tänkt, ska bara se vad hon har tänkt om dagen också ;)

Jag har så ont i ryggen!
Jag orkar inte mocka, jag orkar inte bära hinkar, det känns som att jag inte kan nånting.
Men idag var det andra gången jag var hos en annan oseopat/naprapat. Han knäcker i ryggen iaf..
Åt höger och vänster att det känns som jag aldrig kommer att bli människa igen.
Förra gången kändes det som träningsvärk i flera dagar efteråt.

Tydligen så har jag en bäckenrotation, vilket har gjort att jag har fått en ryggradsvridning.
När jag var hos honom idag frågade jag hur jag ska göra med min anställning som jag börjar den 24'e.

"Tja, du får inte göra några sådana rörelser (böjer sig ner och uppåt) eller sådana (roterar midjan) helst för det kan förvärra smärtan och du borde vila"

Jo tack, försök att arbeta på en 1-3 avdelning utan att göra lyft eller rotation, eller lyft MED rotation! ARGH!
Jag får ett 6 månaders vikariat på 100% direkt när jag blir examinerad. OM jag blir examinerad....
Är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ nervös inför opponeringen på det förbannade, jävla skitexamensarbetet!

Positivt är att Borka och Pilo går bra ihop OCH att båda oseopaterna sagt att jag kan rida!
Har varit ute på båda två och jag och systerdottern har varit ute ihop och hästarna går att rida ihop med. Underbart! Det var jättekul!
Eftersom Pilo är så tjock att sadeln inte passar så rider jag honom barbacka just nu och ryggen tar inte så stor skada av det eftersom jag inte behöver sitta och trampa rätt den. Så... tja. It works.

En annan underbar sak är att jag ÄNTLIGEN hittat en vinterjacka. Hittade en på rea och det var tydligen inte vilket märke som helst. Didriksson! Jag har blivit en snobb =P
Nejdå, men 3,5 år på studiebidrag gör att ICAs egna varor känns lyxiga!

Nu är det rehlibitering som väntar, men det får vänta till imorn. Har även spikmattan hemma i lägenheten, saknar den nu när jag är på gården. Måste köpa en hit, försöker övertala mamma att köpa en ;)
Oseopaten/naprapaten sa att det är ett tag kvar tills jag kommer vara återställd... jaja, vad gör man. Jag måste blir bra. Jag kan inte gå med en rygg som om jag vore 90 när jag är 25.

Ha det gött alla! Jag önskar er GOTT NYTT ÅR, fyllt med hopp, inspiration och välgång!
Kram

Som vanligt på VFUn så blir jag förskyld... Tänkte att jag nån gång kunde få en ihållande praktik. Speciellt nu när det är sista praktiken och eftersom det var nästan ett år sedan jag var där sist så måste jag få tillbaka relationerna med  barnen.
Jag hade tänkt att göra så mycket med barnen den här veckan och att börja med det temat jag tänkt att göra.
Men men, det blir att skriva på arbetet istället, fast tyvärr har jag knappt orkat det.

Madame mår bra, hon äter ordentligt igen. Jag vet inte varför hon inte åt ordentligt förut, men det känns underbart att hon beteer sig som vanligt.
Däremot har Pilo varit smått svullen i sina framben. Inte mycket, men det känns. Även smått ljummen i h. fram. Ulrika kommer imorn och ska se över honom och det känns bra. Fast jag ringde självklart bästa veterinären för att prata och be om råd. Efter vad jag berättade så tror hon att det beror på foderomställningen. Men att jag självklart ska hålla ett öga på det. Sen att hans hälta kunde varit i kombination med att han gått utan sko och sen kanske blev öm när han blev skodd igen.
Men det är självklart svårt att säga när det är så många faktorer den här gången.

Men det absolut jobbigaste är hans snedhet.
Jag har ridit honom sen han var 4 då jag red in honom. Vi har jobbat med olika sulor, olika sadlar och nu massage och det har fungerat bäst. Sen även att arbeta mycket med olika övningar.
Men det är jobbigt. En ständigt oro, en ständig balans.
Borde jag rida honom - borde jag inte?
Blir hans muskler sämre - bättre?
Jag vet inte om det är jag som inbillar mig, kanske är det sadeln, kanske är det jag, kanske är det han. Men det känns som att han är mer sned nu än innan. Även om jag kan se tydligt att sadeln ligger rakt under mig så känns det som att jag sitter på vänstra kanten av den. Som om du skulle sitta på ett soffarmstöd som lutar 60%. Och när han travar fort och jag rider lätt så hamnar mitt högra ben "framför" det vänstra och det känns som att sadeln håller på att sno runt åt höger. Ifall jag skulle stå på golvet skulle mitt högra ben vara ca 1-1,5 fot framför det vänstra.

Hur det påverkar mig är redan självklart, jag har problem med ichiasnerven. Så kallad "falsk" ichias.
En massör/oseopat i Arvika sa att jag skulle sluta rida honom, att hitta en annan häst att rida.
Jag älskar att köra, men mina körvägar är så begränsade och just nu är det punka på ena däcket.
Och jag vet inte vad som är bäst för honom, men jag tror inte att det är bra för honom att bara gå i hagen heller, han vill ha så mycket stimulering.
Och han är ju pigg, och 16 tycker inte jag är nån ålder. Han är glad, positiv och full i bus. När vi är ute och rider har jag lika svårt att hålla honom lugn nu som när han var 5.

Men nog pratat nu, jag har tagit en ipren och nu har jag ett stall att mocka och sen ska jag skriva!

Lyssnar på knastret från mamma och pappas vedspis.
Solen lyser in genom fönstret och Bowiekissen ligger och lapar sol för fulla muggar.
Hästarna är ute och mumsar frukosthö fortfarande.

Japp, jag skulle kunna bo här, här och nu, bara vara bonde. Det är slit och gnat
och tungt, men att ha en egen gård och vara självförsörjande är en dröm jag har.
Och att bara få vara med alla djur och naturen. Jepp.. tack och bock om den drömmen får bli sann.

Allt är som vanligt igen. Pilo är en obstinat 4åring och Pia är kloka Madame.
Båda äter,dricker och fäller nått så bedrövligt.
Enda problemen nu är Pias mugg och hennes vanliga bekymmer, inte lätt att bli gammal.
Fort bort muggen på ett ben iaf, tjohoo!

Sen har vi skolan. URK!
Har en powerpåint att knåpa ihop och det går sisodär, jag är ingen hejare på det har jag märkt.
Gjorde nog pp i gymnasiet senast.
Sen en gruppuppgift som jag måste ägna mer tid åt. Helgen blev inte riktigt som planerat.
Sen så har jag beställt en bok som självklart är försenad.
Har ingen skollust längre... om jag fick en lektion med ILE eller vfu kanske det vore roligt igen..

Har varit endel här på gården sista veckorna och att älskling är ensam hemma funkar, men vi ser inte riktigt samma saker... så där finns en del som behöver göras med för att jag ska trivas...
Damma,skura,plocka,städa...

Nej, nu måste jag sätta fart så jag hinner få nått gjort här innan jag måste åka.

Sorry, jag är sämst på att uppdatera min blogg.
Så vad gör jag då eftersom jag är så upptagen?

1. Jag pluggar (eller borde plugga...)
2. Är hos hästarna och myser!
3. Städar (är man gift, ogift eller helt enkelt har nån mer som man bor ihop med så blir det såå mycket stökigare)
4. Läser, jag bara älskar att läsa... försvinna för några timmar (dagar) nån annanstans och bara drömma

Därimellan sitter jag på tåg eller buss. Känns som jag aldrig är hemma. Alltid på väg någonstans, men det blir väll så när man bor på tre ställen och studerar.

Just nu är jag bara så besviken, ledsen och arg! Jag hittade en såå shysst sida med kläder och andra saker från tyskland och tänkte "shit,jag bara MÅSTE ha!"
Det är inte ofta jag köper saker nuförtiden, men nya kläder och snygga kläder är ju så svårt att få tag i så nu köper jag när jag känner att det här kan jag inte leva utan.
Sagt och gjort, ett par byxor, en tröja och en klänning.
Sen skulle jag ju bara fylla i uppgifter och få det skickat. Tänkte jag.
Helvetesaffären kan inte skicka saker till Sverige för Dutch post skickar inte saker hit. FAN!

Däremot märkte min underbara make att de skickar till Holland, såå... känner jag nån i Holland?
Jag gör ju det!
Har nu skickat ett snällt litet mail till Pias ägare där jag frågar om jag skulle kunna skicka kläderna till de, som de senare tar med sig till mig när de kommer nästa gång.
Hoppas hoppas HOPPAS!

Nå... inget nytt har hänt annars, ska snart ner till tvättstugan igen.
Borde nog sätta mig och läsa mer nu så jag får klart Lyssnandets pedagogik..

Cherioos.

Efter långt uppehåll.

Det har varit mycket jobb den här sommaren. Jag förstår inte vart den tog vägen om jag ska vara ärlig. Allt jag skulle göra, allt jag skulle uppleva. Livet är det som händer när man planerar för annat har aldrig varit mer sant.

Jag trodde verkligen jag skulle ha hunnit träna så mycket med Pilo. Mitt dåliga samvete över hans träning slutar aldrig att verka. Samtidigt säger något inom mig att han inte lider av det, utan att det enbart är mina planer och jag som lider för att mina egna planer inte gör överens med verkligheten.
Vilket ju är sant.
Men jag vet också att Pilo saknar sällskap och träning. Även om det inte är den träning jag föredrar. Pilo älskar att dra och bli kört. Även om han är en sådan underbar häst att han ger allt även om vi tränar western och dressyr.
Fast hans lycka över att få dra har även fått mig att bli taggad för att köra mer. Jag gjorde iordning morfars gamla hökärra i somras och bad Bosse om hjälp. Jag tänker inte sätta Pilo i skaklarna när det är en sådan stor kärra första gången utan sällskap och Bosse är van körning och Pilo.
Tyvärr har ju tiden försvunnit än en gång.
Jag saknar honom så. Att bara umgås med honom. Borsta, mysa, sitta i höet. Vi tog en skritttur förra veckan. Pilo hade ett sår pga att han kliat upp ett bett under magen så jag red barbacka. Min väninna var med och red på grannens fjording.
Det var underbart.
Solen lyste och Pilos rygg var varm och go. Han lyssnade så snällt på små signaler då vi fick vänta in Emil och min väninna då och då. Citronfjärlilar flög över grusvägen och fåglarna kvittrade. Jag kunde inte ha kännt mig mer i harmoni.
Underbare, underbare vännen min, jag älskar dig Pilo.
Då jag ryktade honom stod han lös med groundtie men då jag gick för att hämta en ny borste i stallet gick han efter mig för att lägga sitt huvud i min famn. Jag saknar honom så.

Det här var aldrig min tanke då jag köpte honom, då var jag ung med all tid i världen. Då visste jag inte om verklighetens klor och alla onda måsten. Det var självklart då att jag alltid skulle ha tid med honom. Det var ju det bästa jag visste, och det lever kvar. Det är det bästa jag vet!
Jag älskar att träna och att vara i stallet.. jag är fortfarande samma "hästtjej" som förr låg och läste Min häst på sitt rum med önskan om egen häst.
Den känslan när man når ett mål i ridning och är en enhet som rör sig efter tanken är som en dröm. Att befinna sig i extas och lycka och känna att hela kroppen är ett med hästen och all tid och träning har lett till framgång.Det är vad jag strävar efter och i ridningen är både resan och målet lika mycket värt för mig.
Det är så frustrerande när jag vet att jag och Pilo kan prestera så mycket mer. I ridningen har jag stört självförtroende, jag vet att jag är bra och kan bli bättre. Jag vill tävla, jag vill tävla med Pilo. Allt verkar så lätt ibland
Det är ju bara att åka till Årjäng och träna.

Jag förstår inte hur jag aldrig får tid.
Alltid hamnar nått annat i vägen.

Verkligheten. Livet.

Att jobba, vara med min man, städa-fixa-dona-tvätta hemma,studierna,vänner,familjen och allt annat...

Jag blir så trött...

Snart börjar skolan igen och då bor jag på tre ställen igen (lägenheten,gården,syster)
Det tär på mig

Usch, idag är verkligen en grå dag


Okej. ska försöka med tre positiva saker

1, Jag har nu lagt ut min sadel på försäljning
2, bara 11 dagar jobb kvar (ledig en)
3, solen lyser ute

Jag avskyr det!
Det har fortfarande inte släppt.. Igår var jag befriad då och då.. men nu är har det varit hela dan och det känns som när is expanderar och spricker och sväller

Måste ringa min handledare och säga att jag inte kan komma imorgon heller!
Då jag skulle ha projekt med de stora barnen 5-6 år. Fasen! Nu har jag snart en hel vecka att ta igen på ledig tid. KUL!
Eller kanske inte...

Hade det varit på min förra praktikplats hade jag nog inte behövt ta igen så många dagar, men då hade jag inte heller haft något emot att ta igen dagar heller

Skönt att bara kunna sitta häruppe där det är helt tyst och lugn och bara få läsa och dricka te, titta ut genom fönstret på naturen. Konstigt att kunna ta igen sig på jobbet?
Well, jag jobbar det jag kan. Det går i perioder.

Imorse var jag helt slut, mamma som kom hem halv 3 inatt fick väcka mig och följa med mig för att ta ut hästarna! Sen gick jag och lade mig och försov mig till jobbet, mamma lagade frukost åt mig medan jag dushade och stressade runt. Jag blev en kvart försenad, tack och lov påverkade det inte öppningstiden utan bara min förberedelsetid innan öppning. Det känns likt förbaskat jobbigt.

Imorgon ska jag gå till vårdventralen och be om penicillin... jag måste bli frisk!

Nu ska jag göra mig en till kopp rooibos festival med lite honung i...

Sjuk.
Igen dårå

Bihåleinflammation
Ont i öronen
Hostattacker så jag inte kan sova (eller älskling)
Ont i halsen (igen, from idag)
Ont i kroppen

Men. Febern har försvunnit. Yey!

Ska jobba imorn och på söndag. Några timmar i skogen. Jag älskar ju mitt jobb där och jag behöver pengarna. Praktiken har jag varit borta från i tre dar så det måste jag ta igen senare. Attans! Men jag har verkligen inte kunnat vara där. Jag kunde inte ens förmå mig att gå till Apoteket utan fick ta bilen. Miljötok som jag är brann det mig att ta bilen så kort sträcka, men jag hade dött om jag skulle ha gått. Har tittart på Aristocats och Oliver och gänget. Mina älsklingsfilmer. Sen Hayao Miyazaki... hans filmer är så underbara. Spirited Away, Det levande slottet., Princess Mononoke mfl.. Det sörjer mig mycket att Astrid Lindgren inte ville sälja animationsrättigheterna till honom, men å andra sidan var det då på 70 talet och Astrid var en envis dam, men tänk vad han kunde ha gjort! Jag avskyr den nya animationen! Jag tycker det är ren slakt! Men men...

Nu är Pilo barfota. Han ska få vara det en omgång nu så hans hovar får läka till. Klanten lyckas ju alltid trampa sig med brodden på så hans bakhovar ser ut som skrutt! Han kommer nog vara ömfotad ett tag, men det får gå. Marken är mjuk nu när det har regnat och gräset är på väg så det blir mjukare att gå.
Sen hämtar vi kärran imorn! Hihihi! Min nya, fina kärra. Min syster med tre barn blev så glad när jag sa det. "Åh så roligt, barnen tycker det ju är så kul att åka med dig. Speciellt sen i julas då dom fick åka med bjällran"
På julafton hade vi ingen snö, så det blev inte släde, men vi åkte kärra och jag satte på morfars gamla bjällra på selen så vi väckte julen i hela byn! Pilo brydde sig inte ett skvatt fast mamma trodde han skulle springa till skogs. Min kloka, underbara häst. Jag tog av bjällran efter ett tag så fick mina systersöner sitta och bjällra bäst dom ville medans Pilo trava på. Så mysigt att få sånna stunder med barnen! Hoppas så på att få köra hölass med dom i sommar! Det är en dröm jag har. Hela familjen på lasset och Pilo som drar.

Nej... nu ska jag slänga på en till film, hämta min Häägen Dazs från frysen, hämta stora svarta ferrarifilten och lägga mig i soffan. Får nog bli P.S I Love you. Sötis Ida kommer sen till mig efter sju! Saknar henne så! Ska bli underbart att träffa henne igen.

Usch... nu tror jag febern är på väg tillbaka.. hoppas ni alla mår bra!

Åh vad jag saknar min gamla praktikplats!!!

Igår blev jag strandad i Arvika då mänskan jag ska samåka med "ja, jag var ju tvungen att åka till jobbet"

Idag fick jag inte vara med på planering... Vad ska vi göra på VFUn den här gången... Jo, hålla på med betyg och bedömmning, vad är planering?
Suck!
Sen vräker min handledare ur sig idag "jo, du får göra det du vill med ditt tema för du har ju varit med på så mycket på din gamla praktik att jag känner att du inte behöver vara med på utvecklingssamtal och sånt här"

Du sa vad?

Ingen planering, inga utvecklingssamtal?!

Att jag inte fick vara med på planeringen var att hon inte kändes sig trygg med att jag skulle vara det då jag inte skrivit under tystnadsplikt för Arvika kommun, nej, ok. Ge mig papper så kan jag göra det nu tyckte jag. "Nej vi har inga här och jag har ringt vår rektor för att höra om det var OK men hon svarar inte". Jaha...  så när får dom sådana papper? Vad mer ska jag behöva missa innan det. Sen åt jag där igår, så jag frågade den som arbetar i köket vad jag ska betala och vart jag betalar, om de har matkuponger eller tar direkt kontant. Hon visste inte, kanske jag kunde fråga de p min avdelning. Frågade min handledare "fråga X i köket hon vet!" ... Gick tillbaka till köket. Hon sa att hon hade haft en lapp om det men nog tappat bort den. Jag skulle återkomma imorgon, vilket för oss till idag... Kom dit idag och frågade vad hon ville ha och hur vi skulle göra med betalningen, hon hade inte hunnit ta reda på det än. Gick dit igen efter lunch, hon hade fortfarande inte fått reda på hur jag ska göra.

Igår försökte jag även berätta hur det var när jag blev lämnad i Arvika men bloggen raderade texten två gånger. Jo, såhär. Jag har fått samma schema som en tjej är schemalagd där så jag ska kunna åka med henne eftersom hon också bor i Arvika. Vi sa utanför Konsum. Det går en bussled på vägen utanför. Jag bor 20 meter ifrån en hållplats där så visst tyckte jag och förklarade vilken väg jag menade och hon nickade. 20 i sju stod jag utanför vid busshållplatsen. Ingen bil. Ca kvart i sju började gå mot den busshållplats efter den jag stod på. Den finns efter en kurva och går längs huvudleden/bussleden så jag tänkte kommer hon så lär hon ju se mig, när man går utmed kurvan ser man sen busshållplatsen från håll medans man går mot den, så jag skulle ju se om hon stgod och väntade så jag kunde springa dit tänkte jag. Ingen bil. 10 i var jag framme och väntade. Ingen bil. Jag började rota i väskan och fick fram telefonnumret till förskolan. T-Rex svarade och jag bad om tjejens nummer "Ja det har jag inte i huvudet". Nehej... "Ja då måste jag in på anadra avdelningen där hon är och skaffa det" Ja, tack snälla! "Ja, då får du vänta" Det blir bra tack..... Sen kom hon tillbaka och gav mig nummret.
Jag ringde och tjejen svarade. "Jo, 20 i, kvart i sa vi... men du var inte där och jag kunde ju inte vänta längre så jag är på jobbet."   Jaha... kände mig oerhört dum.  "Jo, vi ska ju den hållplatsen och du var inte där, men jag åkte och letade längs vägen mot brandstationen men sen åkte jag till jobbet".

Vid konsum finns en korsning. Längs ena sidan går huvudleden och den svänger en aning, det är även bussleden. Precis vid konsum går det att svänga av mot brandstationen och av från huvudleden. Den vägen tog alltså hon.

Jag letade upp en senare buss, ca en och en halvtimme senare var jag på praktiken. Kände mig oerhört dum och klantig osv... Älskling hade tröstat mig bra dock när jag kommit tillbaka till lägenheten och grät.
När jag kom in på avdelning mötte T-Rex mig och sa " Så du missade skjutsen idag va" .

Även fått reda på att dom inte använder sig av sådan planering så dom gör en veckoplanering och skriver att måndagar degar dom och tisdagar gör dom si och så. Nej... Sånt är gammalt och förlegat förstår ni. Här möter dom barnen på barnens nivå. Vill dom inte vara med på samling behöver dom inte. Vill dom gå runt med napp (vilket dom gör ofta!) får dom det. Även om dom är ute (vilket jag tycker är läskigt). Dom vill inte tvinga barnen till att pyssla med påskpyssel och tjata in julsånger... Kanske dom gör en prototyp till ett pyssel och visar barnen och vill dom göra det så får dom.
För dom vill inte ha någon negativ anda. Jag tycker det är att undvika konflikter till max.  Men jag tro jag är gammal och förlegad. Jag känner mig helt off i deras organisation utan struktur.

Men dom gillar mina ideér och vill gå vidare på dom. Om än något annorlunda.
Kanske det blir bättre när jag hamnar bland dom äldre barnen och andra människor? Kanske jag bara inte passar på deras avdelning?
Fast iof jobbar tjejen (vi döper henne till fröken Spån) på den andra avdelningen... men men...

Nu ska jag läsa igenom mina gamla logganteckningar från min gamla VFU och se vilka skillnader jag kan hitta

Så slut i huvudet att jag inte orkar tänka...
därför gör jag det här istället idag

REGLER:
Kopiera detta till din blogg- utmana 3 personer.
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn.
Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord!
Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger, Lycka till!

Vad heter du?  -Sara
Ett ord på 4 bokstäver?  -Sjuk
Flicknamn?  -Savanna
Pojknamn? - Simon
Yrke?  -Säljare
Färg?  -Svart
Klädesplagg? -Strumpa
Mat?  -Soppa
Sak i badrummet?  -Shampoo
Plats/Stad? -Stallet
En orsak att vara sen?  -Sömnsvårigheter
Något man skriker? -SLUTA!
Film? -Sweeny Todd
Något man dricker? -Sprit
Sångare/band? -Silentium (Finskt band)
Djur? -Sjölejon
Gatunamn? -SakridalsV
Bilmärke? -SAAB
Sång? -Smile (Lili Alen)
Aktivitet med många deltagare? -Stafett

Usch va seg jag är, ont i hela kroppen... ont i tandköttet! Men jag ska träffa mina gosisar imorn! Älskade Pilo och Pia, fan vad jag saknar er.
Svärfar hämtade mig halv 9 idag och så åkte jag hem till dom för att byta däck på en av deras bilar, fått låna den nu för att kunna ta mig till gården. Ska lasta in spån imorn, tyvärr måste jag åka hem senare på dan då jag har tvätttid imorgon... Nästa helg ska jag vara på gården så länge jag bara kan! Älskling ska ändå ner till Göteborg för att se på nån fighting gala... Hur man kan kalla det för "gala" är beyond me men men.

Haft en jättetrevlig tid med Lilla Ekot också! Lämnat och hämtat och busat i Mariebergsskogen! Allt går så bra, världens goaste unge! Hennes nya grej är att göra nått konstigt och frysa i den positionen och säga "Va gör jaaaag?". Hon böjde sig och satte båda händerna på en sten och sa "Va gör jaaag, va gör jaaag?" Så jag svarade att hon badade i badkaret. Hon log så superpilimariskt mot mig och svarade "jaa, jag plaskar å skuttar å leker med båten!" Så go! Bustjejen.
Sen älskar hon kurragömma nu. Fast jag ska gömma mig med henne, och då går vi någonstans och står där ett litet tag sen är det dags att gå till nästa ställe och vänta där.

Nej...dags för te,huvudvärkstabletter,näsdukar osv osv osv... Ta hand om er!

Arg,förbannad,irriterad,frustrerad och ledsen...

Igår var allt underbart, jag lekte med hästarna på fältet, Pia först och Pilo sen..
Pia tyckte det var superkul och brallade loss några gånger, sen fick hon trava runt lite innan jag tog in henne.
Pilo körde jag bara markträning med. Vi sprang och lekte och sen tränade jag sidepass, flytta rumpan, inkallning och back-up. Vi gosade massor också.
Tänkte sen att jag skulle ta en promenad så vi började gå längs bygatan, sedan ville jag pröva att rida i halsring, så jag tog ledrepet och gjorde det till en halsring och sedan hoppade jag upp.
Pilo fattade vinken "du kan inte stoppa mig HA HA!" och galopperade glatt hem, nedför backen och stannade utanför stallet
Nedför backen blev jag lite nervös, jag hade ju ingen hjälm och 100% av alla gånger jag åker av är det barbacka och i högersväng, men det gick bra!

Idag däremot....

Vart ska jag börja?

Allt gick bra tills vi kom mittemot Emil (Pilos fjordkompis från förra betet). Där stannade han... Suck, morr, suck. Hoppade av och gick en bit innan jag hoppade upp igen.
Vi gick 30 m sen stannade han igen. Suck, stön, morr... lirkade och gick åt vänster och vände sen framåt igen och då gick han framåt i ca 100 m, sen stannade han igen, gick 50 m, stannade igen , jag tog in honom från stigen och in i skogen. det gick bra! I 20 m! Sen stannade han igen!  Men då blev jag arg och skäms för att säga det, men han fick en dask på rumpan till slut av tyglarna efter många andra försök.
Vi tog oss 100 m ner till gamla järnvägen innan det var dags igen. Jag hoppade av, ledde honom 60 m, hoppade upp. Då tåg Pilo Blådåre vid och allt var hopp,frust och spring. Suck...
Efter en travmarsh som han tog till galopp och en förbannade Sara så stannade han igen.  Jag hoppade av direkt, ledde honom framåt, hoppade upp.
Traven gick bättre efter det.
Vi gick säkert en kilometer innan han stannade än en gång... hoppa av, leda, upp igen. Trött på eländet kände jag hur en stigbygel inte tog emot utan kanade ner. Tidigare har jag haft problem med mina fenders för dom har inte fäst bra. Tog ut foten och fattade galopp ändå.
Efter galoppen stannade han återigen. Jag hoppade av och tänkte att jag kunde kolla fendern samtidigt. Då lossnar hela skiten från fästet i sadeln! Så där står jag med hela hela stigbygeln,med fender och allt mitt ute i skogen!

  (  http://www.hovslag.se/tillbehor.htm  <- Scrolla ner för att se vad fender är )

Jag fick ringa till mamma och pappa och be en av dom att komma och möta mig på vägen. Så där gick jag med en obstinat häst i ena handen och en trasig stigbygel i andra. Efter några kilometers uppförsbacke kom han så vi tog av den andra stigbygeln sen fick pappa slänga upp mig och jag fick sitta på min heta pålle resten av vägen hem.
Han stannade iaf inte... Istället fick jag göra tvärtom. Sitta och hålla in honom eftersom han var redo att explodera hela tiden. Eftersom jag red utan stigbyglar höll jag ju om mer med benen och det tog ju han som ökning såklart. Suck!
Heeeeemsk ridtur och jag har djävulsk träningsvärk efter att ha ridit utan stigbyglar!

Som tröst var jag inne på ICA och köpte en B&J. Ska ta den ikväll.. nu är jag bara grinig.

Önskar att jag visste vad jag ska göra med honom när det är såhär.. Jag är mest förbannad på mig som aldrig kan få nått att funka, jag som hade tänkt sälja sadelhelvetet för att köpa en ny! Nu måste jag laga den först... Suck!

Ge mig glada nyheter och bra skolvecka nu tack!

Jag längtar mig till döds efter helgen!
Jag vill ut och rida och träna NU! Det är så mycket pirr i mig efter att se hur det kommer gå, om det kommer gå bättre nu när Ulrika och Solveig kollat tänder och rygg. Dessutom kommer jag få låna en väns pleasuresadel och se hur det går.
Jag har haft den tidigare,men jag kan inte komma ihåg hur den låg.
Det ska också bli kul att rida i ridhus igen!

Två arbeten inlämnade. Inte nöjd med nått av dom. Men men
Jag vill bara bli av med skiten och hamna i rätt spår igen. Vad jag kan se nu så har jag fyra-fem arbeten att koncentrera mig på just nu.

En musikstund
Ett rörelsepass, varav jag ska knåpa ihop musik till
Tre arbeten i drama, två i grupp och ett som är en induviduell reflektion
Ett dansarbete..
En dansskiva att knåpa ihop

Okej. Jag menade sex arbeten och två skivor...

SUCK

Näsan rinner, i halsen har jag en ständig klump, kroppen värker... tom i tänderna gör det ont och det knastrar i öronen
Har knappt kunnat sova inatt igen.
Som om det inte var nog med att gå runt och vara enormt förkyld bombade mina lärare mig med nya uppgifter så det känns ju så jävla kul just nu! NOT!
Har tyckt att det kännt förjävligt med dom uppgifter vi har redan, nu är det alltså mer ändå

Vet inte i vilken ände jag ska börja
Det ärså mycket som ska göras och jag är så ledsen över att älskling inte verkar höra vad jag säger, samtidigt som han blir irriterad om jag upprepar och frågar om han hörde vad jag sa
När jag sist senade sa han att han skulle ta de övriga rummen, jag lämnade därför skurhinken och så framme så han kunde sätta igång, detta var nog två veckor sedan
Han sa för några dagar sedan att jag ska städa, jag lovar, jag börjar undra om han menade inom de sista 10 åren
Idag ska jag städa igen, får se om det händer något då
Det känns som han behöver mig för att sätta igång jämnt!Det är så jobbigt för jag orkar inte vara på topp hela tiden och börja allt jämnt
Älskling har så vitt jag kan minnas aldrig börjat städa ordentligt spontant utan att jag satt igång allt.
Känner mig så sliten. . .

Suck... trött,sjuk och gnällig. Varför?

Känner mig så fruktansvärd just nu. Knappt sovit pga halsont, näsan har börjat rinna och jag känner mig bara slöast i världen. och vad har jag idag? Jo, dans! Yey...

• sova!
• läsa kurslitteratur
• fixa massa temaarbeten, dans,musik,drama och gud vet vad!
• städa lägenheten (golven...!)
• hitta pengar... typ råna en bank eller nått... vart försvinner dom?!
• sova... hade jag redan sagt det? jaha, nåväl, tåls att säga
• röra på mig mer.. pratade med Älskings överenergiska syster igår. Hon gymmar varje dag. JA!Varje dag! Hon ...
• .... har dykcert, kan konsten att åka snowboard, spelar ishockey + fotboll, springer typ Göteborgsvarvet och sånna saker varje år, är utbildad gyminstruktör, yogar och massa andra sånna där hurtibullssaker. Hon är dessutom vegan och lagar allt själv. Eget bröd och egen sylt och sådär.. Bara. Wow! Finns det sånna människor? Varför kan inte jag?
• bara.... göra saker. Jag vet inte vad, men det smyger på sig en känsla hela tiden av att det är 1000 saker som jag inte har gjort och som jag måste göra.

 Så. Så ligger det till... Sort of.

Depprimerande saken är :

Jag har gått upp 1,6 kilo på två dagar. Hur? Ja snälla berätta. Jag äter som mest 4 smågodisar på skolan när jag blir super sugen. Med smågodis räknas små chokladbitar i papper, Fazer mint eller Geisha.
Annars så har jag rört mig, Inte ätit mer godis än så, druckit bara vatten (som vanligt). För igår lekte jag massa med Lilla Ekot och kuta och tjoa. Sen går jag numera omvägar för att komma till lägenheten från tåget. Uppför hela jäkla Arvika.
"Staden byggd i uppförsbacke" Jag har ätit massa frukt och idag åt jag ordentligt lunch.
Så hur går jag upp i vikt? I förrgår körde jag yoga en timme, igår busade jag med Lilla Ekot i snön och så går jag ju överallt. Idag gick jag lång omväg hem från tåget i superuppförsbacke för att ta i.

Älskling är så go och säger att jag är duktig och att han förstår att det måste vara frustrerande... Tack!

Nåja... Vi får väll se.
God natt

Igår igen så höll Pilo på att stanna när vi skulle ut. Jag tror vi red 5km.. om ens det. Han stannade fyra gånger... Så står han där sedan... Om jag bara förstod var som var fel! Jag hoppade av efter ett tag och så står han bara där och ser på mig med sina underbara bruna ögon. Jag fick honom till att gå efter lite trixande.. Och då när jag sedan hoppar upp är han lika het och pigg framåt som alltid. Som om inget har hänt. Nu har jag ridit bettlöst senaste månaden... Så jag förstår inte
Men jag har pratat med Pias gamla ägare och hon ska komma och titta på hans tänder...
När han höll på såhär i somras hade jag vet ute och hon gick igenom honom, tänder, böjprov, rubbet. Men hon kunde inte hitta något.
Jag blir så rädd.. och jag känner mig som världens hemskaste hästägare.
Han håller aldrig på så när vi är ute och kör.
Sen tycker jag att jag varierar. Longerar, markträning, rider, kör och tar promenader eller bara gosar i stallet.
Men.. nånting är ju fel.
Eller så har han bara det som hyss, men isåfall är det fortfarande något fel i våran kommunikation. Varför vill han inte följa mig? Varför är jag ingen bra ledare?

När vi kommit hem så red jag ut på ena gärdet och travade i volter och det gick bra så då avbröt jag där... Kan inte ställa in honom i stallet utan att haft ett bra avslut.
Jag längtar efter clinicen den 28'e. Då kanske jag får svar på en del frågor och så får jag träffa Astrid igen! Min underbara ridlärare! Utan henne vet jag inte hur jag skulle ha orkat med Pilo, för vi har haft varit en stökig resa. Min envisa knäpphäst och jag =) Han är så underbar... Haha. jag kommer ihåg vad Monty Roberts sa på ena clinicen jag var på.

"All horses have their nauhty behavior, but still the owner will say "Its the best horse in the world!" How many people get
that respons? Do you say the same about your partners?"

Det ligger en del i det... Pilo kan göra det mesta, men han är ändå den bästa. Även om jag inte tolererar vissa beteenden så är han ju sig själv. Han är aldrig elak. Bara ute efter uppmärksamhet eller uttråkad.

Nå, nog om honom. Skolan och livet fortsätter.
Har en bok jag måste läsa igenom och skriva om idag. Usch! Vill inte!
Sen är det massa räkningar jag ligger efter med. Ännu värre det... Pengarna räcker inte till.. Jag avskyr det! Det är det enda som kan få mig att längta efter ett heltidsjobb. Jag var rik då.
Men nu ska jag ut med soporna och gå och handla. Sen måste jag börja läsa och fixa skolarbetet.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article4274614.ab

Jag vet inte varför jag alltid söker mig till sådana artiklar och febrilt måste läsa dom
Det är ju så länge sedan något hände, sedan jag skar mig sist. Jag ser mig som frisk. Så frisk jag kan vara..
Jag har försökt att förlika mig med att jag är lika frisk som en nykter alkoholist.
Mina ögon söker fortfarande efter bandage och rakblad i varje butik. Vassa saker får min hjärna att gå igenom förådet av saker jag har hemma. "Hur många bandage har jag?" "Hur många rakblad eller mattknivar har jag kvar?"
Det är så fruktansvärt jobbigt! Speciellt att vänta på tåget, det krävs fortfarande ren viljestyrka för att stå kvar och tänka tankar som att tåget kör så sakta så jag skulle bara bli skadad och att det är så mycket folk runt omkring.
Jag hatar det!
Numera kan jag iaf gå omkring och gå över gatorna som jag vill, att köra bil går bättre också. Jag får inte samma tankar att köra av vägen eller springa inför lastbilar.
Suck... 

Allt är ju så natt och dag mot förr. Jag älskar livet, jag älskar allt liv på jorden. Att så många arter kan samlas på ett jordklot! Livet är ju fantastiskt! Hur allt är beroende av varandra.
Jag är evigt tacksam till min familj och särskilt min älskling som tagit mig igenom allt, och mina vänner som inte sviker!
Sen mina underbara djur. Och jag trivs så oerhört mycket på universitetet, jag är så glad över att få vara på en skola med så underbara lärare! Även med så snälla och goa och glada klasskamrater!
Jag är ju ljusår från den Sara jag var för några år sedan. Jag lever, jag läser, jag umgås med vänner och jag äter. Varför kan då inte min dumma,dumma hjärna sluta upp med sina hyss?!
Jag vill inte veta av den destruktiva världen längre! Jag vägrar hamna där igen!!
Jag vill sluta vara livrädd för mörkret!

Jag blir så jävla trött på samma förbannade människa som ständigt ska kritisera allt jag gör och tycker och tänker. Speciellt när det gäller något som ligger mig så nära hjärtat. Okay när det gäller teorier kring andra människor och deras hästar, vilket träns man ska ha när och vad jag tycker om den och sadeln... MEN!

 När det gäller min egen häst. Då FAN är måttet rågat! Jag tänker ALDRIG mer tala med människan. Inte ett ord! Våga bara kritisera och testa vad jag vet om en häst jag haft i 11 år! Jag vet hennes vanor. Jag vet var hon går i hagen, jag vet hur hon betser sig. Jag skulle aldrig utsätta henne för någon risk, jag har ALDRIG sagt att jag förstår mig på vad som hände henne, annars skulle jag väll aldrig släpat dit veterinärer i tid och otid och terrorisera dom på telefon. FAN, såhär arg har jag inte varit på länge... Åh, om det bara fanns rent-a-bomb i verkligheten. Gå och dö!
Jag blir rädd för mig själv just nu.

 Jag ska krypa ner i sängen och fortsätta läsa Fool's errand nu.
Tack Tess för att du finns! Så skönt att prata häst med dig.

Dagens I-landsproblem.. :

Kom just på... det är 10 januari idag...
V har inte förlorat Spotify än... men gör det säkert på måndag...

Damn!!