vaxlanda

Begravning idag... det var jobbigt. Jag ville mest fram till Malin och ge henne stora kramar och säga de rätta orden Men vi kunde inte stanna tillräckligt länge för att jag skulle hinna träffa henne. Det var ca 200 personer. Helt fullsatt kyrka Sagt adjö nu, men det känns konstigt ändå. Mamma ringde förut Pia är halt När jag och älskling var där förut gick hon som vanligt och tjaffsade som vanligt med Pilo om vilken hö-hög som var bäst och så vidare. Som dom alltid gör Men nu sa mamma att när dom tog in de för kvällen verkade hon inte vilja stödja helt på ena frambenet Det är frambenen som är hennes värsta skador Benen i hennes knän har blivit skadade och lösa benfragment som legat löst växer sakta ihop. Alltså blir benen stela till sist om det vill sig illa. Veterinären sa att det kan aldrig bli bra, bara värre Älskade, underbara Madame. Jag önskar så att jag kunde ta bort hennes smärta! Jag vill inte att hon ska lämna mig, men samtidigt vet jag att dagen enbart kommer närmre... Men det är inte mitt beslut att ta. Hon är endast min i hjärtat Inte på papper Varför lämnar alla mig i år?