vaxlanda

Igår fick jag göra något alldeless fruktansvärt. Jag var tvungen att ringa vår granne för att låta mitt älskade svart/vita nystan få somna in. Hon flyttar ju alltid ut ur huset när det blir vår, och in sen när vintern kommer.
Så jag och mamma hade inte sett henne på några dagar, men det var ju inget ovanligt... sen när jag såg henne i onsdags så var hon sig inte lik. Inte samma överkeliga misse och pälsen hade tappat lyster. Självklart så var ju min drummel till häst tvungen att komma och skrämma henne då... Vi har alltid mat ute för henne, men vi ställde ner extra mycket i lagården och försökte locka fram henne utan resultat.

Men igår såg jag henne precis ute på körbanan och sprang ner med en tröja som jag lyfte upp henne i. Min vildkatt protesterade inte ens... Hon AVSKYR att bli buren. Det rann vätska från nosen och den var helt blek, hon orkade inte andas ordentligt och pälsen var inte tovig,men matt.

Jag förstår inte. För bara några veckor sen var hon sig själv... Hur länge har hon gått och lidit? Jag känner mig så hemsk. Sen att Hon skulle få ett sådant slut... och nu, det är fel! Och jag känner mig så feg som inte var med henne till slutet, men jag orkade inte med det.

Hon var min käraste och så speciell. 15 år fick vi ihop. Nu sover hon brevid Madame. Båda mina älskade flickor på samma ställe. Jag ska köpa massa jord och så kattgräs och blommor på deras gravar. Förlora båda på sådana villkor på ett halvår, jag trodde inte jag hade mer tårar i mig, eller att hjärtat kunde gå i fler bitar.

 

Jag älskar dig Maja, du var helt perfekt och alldeless unik!

Det finns dom ser oss som ett omaka par
som menar att vår relation är ohållbar
men vart efter tiden går förstärks våra band
och prövningarna för oss bara närmre varann

Idag kommer hon och hämtar Madame.
Fast jag tydligt sa till henne igår i mail och sen när hon ringde att väglaget inte är bra, jag och mamma har sett henne stå och gapa,flemma och gäspa, hon byter ofta belastningsben och sen så är hon förkyld. Jag har inte sett att hon har haft feber när jag tempat henne, men hon går ju på smärtstillande som också är febernedsättande så det kan ju vara därför.
Nej, klockan 19 då det är bäcksvart ute ska hon komma och hämta henne för att ha henne ca 1 dag.
Tyvärr så är jag inte hemma då för att jag ska vara med på bröllopsrepetition då. Kanske att jag hinner hem. Jag får se.

Det värsta är att jag vet att trotts att jag kommer lämna lapp i stallet och mamma vet det också så kommer de propsa på att inte skruva ur brodden på henne. VARJE j*a gång hon har kommit från dom på vintern har brodden varit i. Fast varje gång hon åkt från oss är brodden ur då vi varit hemma.

Allt är klart i övrigt.
Tider är satta.
Alla förberedelser gjorda.

Det är bara jag som inte är redo.
Jag kan inte bli redo. Det vore nog fruktansvärt om man blev det.
Som en fårbonde sa på TVn. "Om man inte tycker det är jobbigt när de går bort, då ska man inte ha djur."

Jag satt hos henne igårkväll. Mycket upprörande tyckte Madame, jag kunde väll satt mig nån annanstans än i hennes kvällsmat!
Men det struntade jag i... Hon är så vacker, så go och underbar. Det kommer bli så fruktansvärt tomt utan henne.
Jag stod sen över hennes manke och grävde ner fingrarna i hennes vinterpäls och man och grät medan hon åt.

Som vanligt kom de vanliga frågorna
"varför Pia?, varför kan hon inte få vara kvar hos mig?, varför blir det såhär?, varför måste man leva ut sina käraste?, varför?"

Jag vet de logiska, dumma svaren, men ändå... jag vill inte.

Livet i övrigt:
Examensarbete
Bröllop snart (jag är tärna)
Ber en bön för min kära Madame
Ber en bön till för att hopsläppet mellan Pilo och Borka går bra

Nu måste jag ner och mocka och skynda iväg till en intervju för Xarbetet.

Några timmar efter att Håkan lämnat mig i total lycka för att Pilo äntligen är bra så måste jag ringa veterinären.
Pia har kolik.

Hon var vid två helt snöig hela hon, men hon är en rullmaja och fäller ju så jag tänkte inte så mycket på det, hon pratade lite med mig och öronen var framåt.
Men jag tyckte hon stod och flemmade mycket när Håkan behandlade Pilo.
Sen när jag släppt ut dom igen så lade hon sig om och om igen. Flemmade och öronen började stå rätt ut. Det var bara att ringa.

Underbara Birgit Nicholaisen (läs världens bästa veterinär) kom ut och vi började behandlingen. Hon var då mycket stressad och orkade inte stå upp för det gjorde så ont, så först smärtstillande. En häst har normalt pulsen mellan 28-40, Pias puls var på 60.
Birgit gjorde rektylundersökning och ja, det var mycket avföring i tarmen som var så torr att den var som smulor.
Så vi fick i henne en sond och försökte få ett litet tryck med att ha i lite vatten i tarmen.
Sen blev vi ordinerade att varje timme

• Ut och gå
• Ge henne ca 5 morötter i vatten (vi lade även till betfor så vattnet skulle ha lite mer smak)
• Med petflaska tvinga i henne vatten

Detta var vid kl 18. Så vi började och när hon skulle ha sin cocktail med betfor så hade vi med en kanna med vatten och när jag såg att hon hade bra aptit så hällde jag på mer vatten så hon drack nog en 4-5 liter på det viset.

Men vid 21 så började hon bli orolig igen och sen lade hon sig ner i boxen och hon var inte intresserad av morötterna. Så då ringde vi igen. Hon hade fort blivit mycket sämre och tyvärr kunde inte Birgit känna något i tarmen. Så hon fick mer smärtstillande, sen satte B in drop i halsen. Första påsen gick på full effekt in och Pia stod still eftersom hon hade fått smärtlindring. Sen nästa påse och den skulle hon få långsammare så det gick att räkna dropparna.
Men efter ca 1/5 liter så började hon trampa runt och skrapa med framhovarna så jag fick stänga av droppet. Så fort hon var fri så lade hon sig ner och låg still. Hon stängde ögonen och stönade. Birgit var hos en annan patient, men vi ringde och hon var på väg tillbaka. Pia fick smärtstillande igen, men det gav ingen effekt.
Vi var då tvungna att ta ett beslut och vi valde att låta världen få bli en tommare plats...
Men medans mamma gick upp för att be pappa komma ner och Birgit gjorde iordning sprutorna och Pia låg med sitt huvud i mitt knä så släppte hon ut massa gas.
Birgit störtade in i boxen och vi såg på varandra. Vi bestämde att vänta en stund och hon fick en ny smärtstillande. Inte långt därpå ställer hon sig upp!
Ögonen är helt öppna och hon ruskar på huvudet.
Vi testar om hon vill äta och hon slukar i sig allt hon får.
Jag tar även med henne ut och vi går en bit och hon fiser lite grann.
Hon äter och Birgit åker till sitt kontor för att sova där, mamma och pappa går upp för att sova en stund och jag tar första vaket.

• Min barndomsdröm om att "sova i stallet" är införlivad men....
• Att vara höallergiker och sova på höbalar i hästfiltar är ingen hit
• Att behöva ut och gå varje timme mitt på natten i 24- är inte kul
• Det behövs tre höbalar på bredden för att skapa en hyfsad säng, jag märkte det då jag bara orkade ta ut två.
• (Pilo snarkar när han sover...)

Jag ringde ner mamma vid 5 för jag var dödens kissnödig och frös som en gnu i arktis. Stallet håller en temperatur på 5-6 grader, men jag hade släckt för att hästarna skulle få nån ro och sömn och vågade inte röra mig.Dessutom var jag så trött.
Mamma kom ner, sen tog pappa vak mellan 6-7. Då jag kom ner vid 7 hade hon bajsat!
Dessutom inte lagt sig ner från kl 2-3 då hon ställde sig upp och vad jag vet har inte inte lagt sig ner än.

Idag när jag tog ut henne låg det 3 små högar i boxen!

Det värsta var nog igår att jag aldrig fick sova... förutom mellan halv 6-7 nånting. När jag skulle lägga mig vid halv 10 ringer Holländarna. Pias ägare.
Jag hade skickat mail till systrarna på FB om vad som hänt och den ena då ringt sina föräldrar som är i Sverige!
Dom var självklart oroliga och kom vid 11 och efter många frågor och svar + en promenad till så tänkte jag att nu kan jag få vila. Det tänkte inte pappa.
Så vi åkte och hämtade ett lass spån. Vilket betyder
Ut med traktorn - hämta kärran i ladugården och ut med den - byta från traktor till bil - installera sidorna på kärran - åka till sågen - göra iordning spånlasset - hem och dra ut skorrkärror, skyflar, pressening osv - skyfla in lasset (en timme) - byta från bil till traktor och köra in kärran med mycket svett,tårar och svordomar.

Senare på kvällen kom Stina, underbara vännen går lantmästarutbildning i Skåneland och skulle hem till sin gård över helgen. Hon hade hört om Pias kolik och körde vägen för att hälsa på mig! <3

Efter en sista koll på natten då Pia hade ätit, druckit lite och bajsat en hög (whooppee!) Så STUPADE jag i säng 21.

Ja, detta blev långt... Men jag var tvungen att få ur mig det också.
Har mardrömmar om att hon inte lever och vi måste be grannen komma med sin traktor och lyfta undan hennes kropp och Pilo skriker som besatt och behöva tala om för hennes ägare som var i Sverige endast några mil bort då dom kommer med morötter för att hälsa på henne... osv.

En sak är säker, jag har fasikten fått motion och är så trött på vår bygata!
Jag har träningsvärk i häcken och benen och är helt stum i armarna, men Pias ägare kommer vid 11 idag igen och ska ut och gå så det är bara att le. Pilo måste ändå ut och röra på sig för han måste strechas sen.

Skolan har hamnat way behind så jag måste göra ett ryck där.

Sen måste jag skyfla dynga från dynghögen som blivit för hög. BLÄH!

Men inga sura miner! Madame överlevde sin kolik!

Tack alla ni som stöttat! <3 tusen hjärtan till er!

You refuse to see I'm in agony
The cross I bear
But you don't seem to care
Even Judas knew he had lied

I keep wondering why I'm still calling your name through my tears

Why have you waited to embrace me, my dear?
Cold is your silence, denying what is real
I'm still wondering why I'm still calling your name, my dear

I'm sorry if you can't stand the naked truth
All you see is how you want it to be
So you keep on living your lie

The Cross - Within Tempatation

This bleeding heart keeps calling
Can't stop my world from falling
from falling, from falling, from falling
apart

I promised that I wouldn't feel
Keeping what's real
My heart is not made of steel
There's no escape, no return