Pengar pengar pengar...
Usch. Jag längtar så efter sommaren och att få in pengar på kontot igen.
Mest för att....
JAG HAR KÖPT EN NY KÄRRA!
Pilo gjorde ju brasved nästintill av morfars gamla (vi ska försöka limma ihop med Karlsson klister och annat men tvivlar på det) så min älskade far satte in en annons. Så dagen efter tidningen kom ut så ringde det. Tre äldre gubbar ville bli av med sina tränarkärror. Första kärran tyckte jag lät alldeless för dyr, men jag tänkte att jag kan ju alltid åka och titta. Kärra nummer två lät helt OK och var nära att titta på. Kärra nummer tre lät som mycket jobb.
Så i lördags åkte jag på bygdetur. Kärra nr 2 var först och var jättefin och välvårdad. Roligast var nog att gubben hade träffat morfar och berättade anekdoter. Sen visste han minsann vem Pilo var också, joho då, för den hade han sett på banan för tio år sen... Travgubbar! Hur lyckas dom. Pilo har bara varit på banan och tränat nån enstaka gång. Hur många hästar har inte det?! Men tyvärr var kärran ensitsig och jag måste ha en med bredare sits.
Sedan var det kärra nr 3. Gubben var full och kärran var skrot.
Efter mycket om och men hittade jag och gumman mi som följde med, tack för det sötnos,till kärra nr 1. Han hade sagt i telefonen att han ville ha 10 000 för den för den stod fortfarande i orginalplasten. Han häst hade tyvärr dött då han hade beställt kärran och sedan blev det ingen mer. Kärran var så fin. Någon rostfläck här och där,men annars som han sa, fortfarande i orginalförpackningen och aldrig använd. Han sa sedan att han kanske tagit i då han sa pris i telefon så han sänkte sig till 6,5. Fortfarande mycket tyckte jag och tänkte på att jag behöver ny sadel också.
Men efter att ha pratat med mamma och pappa ringde jag och lade bud på 5 000. Han höjde till 5,5 och jag sa ja.
Så nu har jag en helt underbart vacker blå fin ny kärra, aldrig använd. Men bäst av allt, sistsen sitter fast och jag har fjädring! Den gamla kärran hade morfar fått helt gratis för länge sedan och jag har hört av många att morfar svor över den. Jag kan bara hålla med. Den är/var sned och skakar nått så förbannat om man åker i någon annat än skritt. Sedan är sitsen avtagbar då den är tom så man kan ha saker under sitsen (mat och sånt). Men det gör att om man kör över en sten,ett dike,en rot så skumpar kärran till och helt plötsligt sitter du i utrymmet under och sitsen ligger bakom dig. Det är inte roligt! Dock ser det mycket komiskt ut. Jag har nästan hört rådjuren fnissa då jag varit ute och kört.
Men nu har jag i alla fall en ny kärra!
Nu ska jag bara ha en ny sadel med. Hur fick jag råd med detta?
Det har jag inte. Men jag har snälla föräldrar som låtit mig ta ett lån, vi har en återbetalningsplan och det är helt seriöst. Jag behöver en ny sadel, så enkelt är det. Att jag behövde en ny kärra var mycket olyckligt och inte planerat, men så blev det. Jag kan inte tänka mig att sluta köra Pilo när han älskar det och jag med och när det är mitt sätt att frakta honom.
Hoppas ni alla mår bra!
Mest för att....
JAG HAR KÖPT EN NY KÄRRA!
Pilo gjorde ju brasved nästintill av morfars gamla (vi ska försöka limma ihop med Karlsson klister och annat men tvivlar på det) så min älskade far satte in en annons. Så dagen efter tidningen kom ut så ringde det. Tre äldre gubbar ville bli av med sina tränarkärror. Första kärran tyckte jag lät alldeless för dyr, men jag tänkte att jag kan ju alltid åka och titta. Kärra nummer två lät helt OK och var nära att titta på. Kärra nummer tre lät som mycket jobb.
Så i lördags åkte jag på bygdetur. Kärra nr 2 var först och var jättefin och välvårdad. Roligast var nog att gubben hade träffat morfar och berättade anekdoter. Sen visste han minsann vem Pilo var också, joho då, för den hade han sett på banan för tio år sen... Travgubbar! Hur lyckas dom. Pilo har bara varit på banan och tränat nån enstaka gång. Hur många hästar har inte det?! Men tyvärr var kärran ensitsig och jag måste ha en med bredare sits.
Sedan var det kärra nr 3. Gubben var full och kärran var skrot.
Efter mycket om och men hittade jag och gumman mi som följde med, tack för det sötnos,till kärra nr 1. Han hade sagt i telefonen att han ville ha 10 000 för den för den stod fortfarande i orginalplasten. Han häst hade tyvärr dött då han hade beställt kärran och sedan blev det ingen mer. Kärran var så fin. Någon rostfläck här och där,men annars som han sa, fortfarande i orginalförpackningen och aldrig använd. Han sa sedan att han kanske tagit i då han sa pris i telefon så han sänkte sig till 6,5. Fortfarande mycket tyckte jag och tänkte på att jag behöver ny sadel också.
Men efter att ha pratat med mamma och pappa ringde jag och lade bud på 5 000. Han höjde till 5,5 och jag sa ja.
Så nu har jag en helt underbart vacker blå fin ny kärra, aldrig använd. Men bäst av allt, sistsen sitter fast och jag har fjädring! Den gamla kärran hade morfar fått helt gratis för länge sedan och jag har hört av många att morfar svor över den. Jag kan bara hålla med. Den är/var sned och skakar nått så förbannat om man åker i någon annat än skritt. Sedan är sitsen avtagbar då den är tom så man kan ha saker under sitsen (mat och sånt). Men det gör att om man kör över en sten,ett dike,en rot så skumpar kärran till och helt plötsligt sitter du i utrymmet under och sitsen ligger bakom dig. Det är inte roligt! Dock ser det mycket komiskt ut. Jag har nästan hört rådjuren fnissa då jag varit ute och kört.
Men nu har jag i alla fall en ny kärra!
Nu ska jag bara ha en ny sadel med. Hur fick jag råd med detta?
Det har jag inte. Men jag har snälla föräldrar som låtit mig ta ett lån, vi har en återbetalningsplan och det är helt seriöst. Jag behöver en ny sadel, så enkelt är det. Att jag behövde en ny kärra var mycket olyckligt och inte planerat, men så blev det. Jag kan inte tänka mig att sluta köra Pilo när han älskar det och jag med och när det är mitt sätt att frakta honom.
Hoppas ni alla mår bra!
Kommentarer
Postat av: Vickivire
Hej!
Det är jätte kul med stegräknaren! man blir hela tiden motiverad till att gå. för varje steg man tar visar der resultat!
Saknar er också!!
Trackback
