vaxlanda

Idag kommer hon och hämtar Madame.
Fast jag tydligt sa till henne igår i mail och sen när hon ringde att väglaget inte är bra, jag och mamma har sett henne stå och gapa,flemma och gäspa, hon byter ofta belastningsben och sen så är hon förkyld. Jag har inte sett att hon har haft feber när jag tempat henne, men hon går ju på smärtstillande som också är febernedsättande så det kan ju vara därför.
Nej, klockan 19 då det är bäcksvart ute ska hon komma och hämta henne för att ha henne ca 1 dag.
Tyvärr så är jag inte hemma då för att jag ska vara med på bröllopsrepetition då. Kanske att jag hinner hem. Jag får se.

Det värsta är att jag vet att trotts att jag kommer lämna lapp i stallet och mamma vet det också så kommer de propsa på att inte skruva ur brodden på henne. VARJE j*a gång hon har kommit från dom på vintern har brodden varit i. Fast varje gång hon åkt från oss är brodden ur då vi varit hemma.

Allt är klart i övrigt.
Tider är satta.
Alla förberedelser gjorda.

Det är bara jag som inte är redo.
Jag kan inte bli redo. Det vore nog fruktansvärt om man blev det.
Som en fårbonde sa på TVn. "Om man inte tycker det är jobbigt när de går bort, då ska man inte ha djur."

Jag satt hos henne igårkväll. Mycket upprörande tyckte Madame, jag kunde väll satt mig nån annanstans än i hennes kvällsmat!
Men det struntade jag i... Hon är så vacker, så go och underbar. Det kommer bli så fruktansvärt tomt utan henne.
Jag stod sen över hennes manke och grävde ner fingrarna i hennes vinterpäls och man och grät medan hon åt.

Som vanligt kom de vanliga frågorna
"varför Pia?, varför kan hon inte få vara kvar hos mig?, varför blir det såhär?, varför måste man leva ut sina käraste?, varför?"

Jag vet de logiska, dumma svaren, men ändå... jag vill inte.

Livet i övrigt:
Examensarbete
Bröllop snart (jag är tärna)
Ber en bön för min kära Madame
Ber en bön till för att hopsläppet mellan Pilo och Borka går bra

Nu måste jag ner och mocka och skynda iväg till en intervju för Xarbetet.