vaxlanda

Så sitter jag ensam hemma på gården.

Allt är bra antar jag, efter omständigheterna. Allt är klart. Inte fått godkännande från landstinget än, men det kommer nog inte vara något problem. Sen ska jag ringa grävarn och vår vän som ska utföra allt.
Men hon mår bra och det är allt som betyder nått. Jag vill bara det bästa för henne.

Pilo mår också bra, fast jag tror att jag snart kommer åka av, han är pig så in i 17. Men vi har ca 1 och en halv - 2 veckor kvar av att skritta.
Skrittade en annan väg idag och på den stigen finns en backe vi brukat galoppera i, Pilo laddade redan innan och sen ville han bara slänga sig iväg. Nör jag höll emot så sparkade han bakut av irritation! Min häst! Pilo!
Jag kan räkna gångerna han gjort det på en hand!
Han kommer snart explodera tror jag, ska ringa Ulrika och fråga om jag inte kan trava med honom för annars kommer det bli farligt är jag rädd.
Han taktade och var så pigg förra gången vi var ute och var så spänd att padden skavde bor pälsen framför sadeln!
Det är ohålllbart...

Skolarbetet går sådär. Jag har däremot kommit på hur jag ska lägga upp framförandet och har en sida kvar på uppsattsen. Men alla mina tankar är hos barnen just nu och Cuppsattsen. Uscha,uscha,uscha!
Det jobbigaste är att jag varit så sjuk, och det har inte gett sig än, att jag inte har orkat skriva eller träna och det sätter sina spår fysiskt och psykiskt.
Vill bara bli frisk.

Förövrigt så har jag världens bästa man! Älskar honom så otroligt mycket!

Hoppas ni alla andra mår bra!