Bli människa igen

Börjar komma nära slutet på en fyra dagars "ledighet".
Kallar det så för att jag är hemma, hos älsklingen, och bara planerar mina egna dagar med honom och vad som jag ska göra, när jag vill göra det. Helt underbart!
Hade tänkt göra mycket mer än vad jag gjort nu under helgen, men so what. Det hinns med.
Det är inget akut ändå och jag vet att fyra sådana här dagar inte kommer att komma på länge till. Så jag ska göra mitt bästa av att göra så lite som möjligt ;)
Hittils har det gått riktigt bra. Äta, sova, läsa opponeringsarbete/läsa skönlitteratur och sen bara få gå runt och ströplocka i lägenheten. Fixa tvätt och sånt utan stress. Lovhely!
Det bästa av allt är bara all tid med älskling! När jag nu fått jobb sju mil bort kommer vi inte se varandra lika ofta och det skär i mig innan jag har börjat.
Men det är bara sex månader och jag har pendlat förr och längre tid, men det fanns ju ett skäl till att jag sedan tog jobbet i "staden".

Däremot kommer jag få vara närmare djuren och det är big plus!
Dessutom kan arbetet på gården hjälpa mig att bli i form igen. Den här hösten har inte varit snäll emot mig, jag har inte heller varit snäll emot mig. Jag har gett mig själv alldeless för mycket "synd om mig" godis när jag jobbat med examensarbetet och pga av ryggsmärtorna så har jag rört mig mindre.
Nu är det slut på det!
Min rygg börjar sakta, sakta bli bättre och Gumma mi har sagt att vi ska köpa gymkort... har hon sagt det är det lika gjort. Något envis den damen. Men å andra sidan, det kan behövas om jag ska ha någon chans att slå Solsara senare i vår. Mitt träningsschema gick ju liksom i kras när ryggen gjorde det.
Sen ser jag fram emot att få igång mig och Pilo och börja träna för Astrid igen! Det vore sååå kul. Funderar även på att kanske åka på clinic med Borka. Ska bara prata med hennes ägare först. Annars lägger jag ner tiden på att få Pilo in i en transport för en gång skull och åker med honom... det är tilllåtet att drömma ;)

Japp... en fruktansvärd höst senare och jag tror jag börjar att bli människa igen. Jag ska bara överleva opponeringen och examinationen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0