vaxlanda

Jag saknar henne så, alldeless tom innuti
Fast allt gick så bra
Fast jag vet att det är som det ska va
Så kan jag inte släppa känslan, av att jag är helt ensam

Lyssnat på en underbar låt av Cajsa Stina Åkerstöm

Det finns dom ser oss som ett omaka par
som menar att vår relation är ohållbar
men vart efter tiden går förstärks våra band
och prövningarna för oss bara närmre varann

Det var så det var Madame, minns du det
Att jag skulle låta bli den "galna märren"
"Det finns så många andra" sa de
Så fel de hade!
Det fanns bara en Madame
Du var ett unikum

Du fattas mig

Min vackra, min Pia, fina flickan vilar nu, evig ro
Även om jag ville att det här skulle ske i somras så blev det precis som jag ville ändå
Hon var pigg och glad, bara till sig för all uppmärksamhet hon fick
Jag och holländarna stod hos henne, ryktade, pratade, kelade och gav henne morötter och knäckebröd
Sedan så tog jag på henne grimskaftet och ledde ut henne, jag gav henne en sista lång kram och drog ett långt sista andetag med näsan nerborrad i hennes päls medans hon stod med huvudet högt, öronen framåt och ansiktet rakt in i snöblåsten (typiskt Pia, alltid pigg under kylblåst)
Sen gick hon, huvudet högt, öronen framåt och manen fladdrade i vinden
Hon var helt lugn, ovetandes. Bara stolt, vacker, underbar och Madame
Prima Donna, min Pia, alltid Prima Donna för mig

Jag är ok, faktiskt... fast det är jobbigt, men det känns på något konstigt vis bra
Det gick så otroligt bra. Grävmaskinen kom precis efter, så det var helt lugnt på morgonen. Inget som kunde störa. Underbara V, som äger Pilos nya sällskap, var med. Och D, han ska också ha en gigantiskt eloge som tog sig an utförandet. Jag litar på de båda genom vatten och eld så jag är glad att de var med henne. Jag visste att hon inte skulle bli stressad med dom.
Fast det är ovant, tomt och en total surrealistisk känsla. Mitt psykiska och fysiska landskap har ändrats...
När jag ser ut genom fönstret som jag har gjort i 13 år så ser allt annorlunda ut
När jag går in i stallet så är det som om det är ett annat stall, fast jag vet vart allt är

Ändå så har jag en lättnadskänsla
Jag hoppas att jag inte låter makaber och kall, men min sedan länge inneboende oro har släppt
Min oro för hennes smärta, för att hon ska få kolik, för om hon druckit eller ätit ordentligt, eller för andra tecken
Igår när jag skulle kratsa hennes ena framhov så orkade hon inte hålla balansen, eller vikten utan att hon gick ner på framknäna
Jag kunde ha fått henne över mig och vem vet om hon skulle orka ta sig upp igen?
Det var inte första gången, jag har varit med om det två gånger tidigare och båda gångerna har både hon och jag varit chockade efteråt. L sa att det hade hänt henne i veckan när de hade henne också

Men det är slutet på en era i mitt liv och så krymper faktiskt nu vår trio ner till två
Det kan aldrig bli detsamma igen
Jag är nervös för hopsläppet sedan, men en sak i taget
Går det inte, så går det inte, då får jag lösa det problemet när/om det uppstår

Tack för 13 lärorika, underbara år gumman
Jag kommer evigt sakna dig min sölfia

Hos dig är jag stark
Hos dig är jag underbar
Hos dig har jag allt
Där vågar jag stanna kvar

Tack för all tröst min älskade.
Jag älskar dig så otroligt mycket min man!

Det är tungt just nu, jag går i ett vakuum och i väntan
Trots att jag inte vill, varför räknar jag ner tiden till något så ohyggligt
Kanske för att det är så obegripligt?
Samtidigt som jag mer eller mindre förlikats med tanken nu, tror jag
Det finns ingen återvändo
Det är det enda rätta beslutet
Hon klarar inte en vinter till min vackra Madame

Hon fick iaf en sista vinter precis i sitt tycke
Hon älskar när det blåser och är lite kyligt
Även om hennes ben inte är på hennes sida längre
De kommer hem med henne idag <3
Det blir hela kvällen i stallet idag, bara sitta och sluta ögonen och lyssna på ljudet av ett levande stall
Hästarna som tuggar och rör sig, prasslet av hö
Eller att stå vid hennes sida och känna värmen av hennes tjocka päls och vira in fingrarna i den
och känna hennes doft

Nej, dags att hämta ved, dags att skriva på examensarbetet, dags att dra sig samman igen
Mycket att förbereda idag och det händer inte om jag sitter här

Ta hand om er!