Sjuk - igen!

Som vanligt på VFUn så blir jag förskyld... Tänkte att jag nån gång kunde få en ihållande praktik. Speciellt nu när det är sista praktiken och eftersom det var nästan ett år sedan jag var där sist så måste jag få tillbaka relationerna med  barnen.
Jag hade tänkt att göra så mycket med barnen den här veckan och att börja med det temat jag tänkt att göra.
Men men, det blir att skriva på arbetet istället, fast tyvärr har jag knappt orkat det.

Madame mår bra, hon äter ordentligt igen. Jag vet inte varför hon inte åt ordentligt förut, men det känns underbart att hon beteer sig som vanligt.
Däremot har Pilo varit smått svullen i sina framben. Inte mycket, men det känns. Även smått ljummen i h. fram. Ulrika kommer imorn och ska se över honom och det känns bra. Fast jag ringde självklart bästa veterinären för att prata och be om råd. Efter vad jag berättade så tror hon att det beror på foderomställningen. Men att jag självklart ska hålla ett öga på det. Sen att hans hälta kunde varit i kombination med att han gått utan sko och sen kanske blev öm när han blev skodd igen.
Men det är självklart svårt att säga när det är så många faktorer den här gången.

Men det absolut jobbigaste är hans snedhet.
Jag har ridit honom sen han var 4 då jag red in honom. Vi har jobbat med olika sulor, olika sadlar och nu massage och det har fungerat bäst. Sen även att arbeta mycket med olika övningar.
Men det är jobbigt. En ständigt oro, en ständig balans.
Borde jag rida honom - borde jag inte?
Blir hans muskler sämre - bättre?
Jag vet inte om det är jag som inbillar mig, kanske är det sadeln, kanske är det jag, kanske är det han. Men det känns som att han är mer sned nu än innan. Även om jag kan se tydligt att sadeln ligger rakt under mig så känns det som att jag sitter på vänstra kanten av den. Som om du skulle sitta på ett soffarmstöd som lutar 60%. Och när han travar fort och jag rider lätt så hamnar mitt högra ben "framför" det vänstra och det känns som att sadeln håller på att sno runt åt höger. Ifall jag skulle stå på golvet skulle mitt högra ben vara ca 1-1,5 fot framför det vänstra.

Hur det påverkar mig är redan självklart, jag har problem med ichiasnerven. Så kallad "falsk" ichias.
En massör/oseopat i Arvika sa att jag skulle sluta rida honom, att hitta en annan häst att rida.
Jag älskar att köra, men mina körvägar är så begränsade och just nu är det punka på ena däcket.
Och jag vet inte vad som är bäst för honom, men jag tror inte att det är bra för honom att bara gå i hagen heller, han vill ha så mycket stimulering.
Och han är ju pigg, och 16 tycker inte jag är nån ålder. Han är glad, positiv och full i bus. När vi är ute och rider har jag lika svårt att hålla honom lugn nu som när han var 5.

Men nog pratat nu, jag har tagit en ipren och nu har jag ett stall att mocka och sen ska jag skriva!

Trottssyndrom

Jag har aldrig tidigare hört talas om det, men det finns tydligen
Jag har mina första VFUdagar och det är underbart, tankvärt och krävande, men det är en utmaning och jag tycker om utmaningar
Har alltid älskat den förskola jag är på och det har inte förändrats
Hade jag kunnat skulle jag tagit anställning där direkt, tyvärr finns det ingen plats och skulle de ha anställt just mig?
Det är många tankar om det just nu
Rektorn för skolan kom idag och hon frågade vilka kommuner jag har tänkt att söka jobb i (jippie jippie jippie!)  Det finns alltså nån som vill ha mig ;)

När jag får lön då ska jag (ej i prioriteringsordning)

*Lägga undan en summa varje månad för lastträning till Pilo
*Köpa snygga ridbyxor
*Köpa snygga kläder
*Lägga undan för sparande
*Lägga undan för smekmånad!

Det är skönt att vara på gården nu i en månad för att få koncentrera mig på hästarna. Jag red igår och sjutton vilken pigg häst. Däremot så är jag lite bekymmrad över hans v. framben. Tidigare så har han problem med h.framben eftersom det var det han sträckte så illa ifjol.
Han har varit lite varm och lite svullen i det. Men det kan bero på många saker tyvärr. Han tappade en sko för två veckor sen och gick utan i några dagar, och han är en sånn ömfoting. Sen fick han ju ny sko på pch han kan bli öm när han är nyskodd också. Sen så har vi ställ om foderstaten och han är känslig för det med tyvärr.
Han är känslig för allt min knäpphäst.
Och är det nån som lider av trottssyndrom så är det han...
"Nu springer vi" "Nu ska jag äta" "Höger!" "Vänster!" "ALDRIG att jag går över den pölen!"

Nej... dags att gå och lägga sig snart

Valet tänker jag nämna med några ord innan bara
Jag skäms för att vara svensk, och jag trodde aldrig jag skulle få uppleva den dag då ett uttalat rasistiskt parti skulle få så många mandat i vår riksdag. USCH!

Jag hatar att få mail...

där det står att L har fått annat jobb i Australien och tänkt att stanna hela tiden hennes VISA gäller.
Hon tänker verkligen inte komma till Sverige förns i november.

Lång historia kort, hon fick vatten i sitt ena öra, vilket inte var så bra då hon tänkt utbilda sig till dykinstruktör. Nu visade det sig att hon har permanent skada (jättetråkigt) så hon kan inte dyka mer. Chattade med henne på FB för några dagar sen och hon nämnde det i bifarten, men sen var hon tvungen att gå och lämnade mig med 1000 frågor.
Hon tog inte heller kontakt med mig, jag med henne. Hon har knappt skickat ett enda mail under hela halvåret. Cred för att hon ringde dagen efter Pias kolik. Annars... FU!

Pia äter inte mycket just nu. Vi vet inte om det är tänderna eller "bara" ålder. Tyvärr känns det som ett svar på mina tidigare tankar. Att jag hade velat gett henne ett mer värdigt avslut innan vi tog in dom från betet.
En sista sommar till att sedan gå över till evig sommar.
För Pias del kanske evig vinter snarare... hon älskar vintern. Speciellt om det är ca - 15 och lite yrigt ute. Då springer hon som en fölunge och låter IH. Rullar sig igen och igen i snön. Alltid bäst att låta henne gå ut lös ut ur stallet på vintern, när hon möts av kylan så lättar hon lätt på alla fyra hovarna och ser ut som Bambi på hal is i luften.

Jag har frågat A om jag ska ringa efter bästa vetrinären som finns. Brigit. Jag hoppas hon säger ja. Annars ringer jag nog ändå. Jag funderar på att ringa imorn. Jag behöver råd.
Det är så många som säger att jag ska göra som jag känner, ännu fler som undrar varför jag väntar... varför jag gör som dom säger. Att hon jag skulle låta henne somna nu skulle hålla mig om ryggen och säga att läget var akut till hennes ägare.
Men nånting säger mig att det är fel. Jag skulle nog inte agera som dom ifall det var min häst, men jag hade ändå velat att folk var ärliga när jag lade mitt kärastes liv i deras händer.

Pilos ET kommer snart och ska se på hans bog, han har börjat titta åt höger igen. Suck! Jag ska be Ulrika göra en snabbkoll på Pia när hon ändå är där.
Ifall hon ser/känner nått jag inte kan.
Ska be Birgit gör det med ifall hon behöver komma för tändernas skull.

Ska bli skönt att ha praktik om en vecka. För praktikens skull givetvis, sååå länge sen sist. Men också för att jag kommer bo "hemma" i 5 (!) veckor!
Älskling vet att jag knappt kommer vara hos honom då, tacka gudarna för en så förstående man <3

Jag hatar det här!

Eftersom jag inte säger nått om nånting annat så kan jag enkelt svara att allt är bra. Jättebra. Fick supersvar på en bokrecention jag gjorde.

Det är bara min älskade hästs mående som tynger mig. Som om någon plågsamt skulle rycka ut en nagel i taget... och sen när dom växer ut igen..göra samma sak en gång till...

RSS 2.0