Ständig saknad
Idag har jag bakat kake...
Och jag kan inte ringa mormor och säga att jag gjort det, jag kan inte ta med en för att hon ska få smaka och "godkänna". Hon har lärt mig så mycket. Och idag kändes det så fel!!
Det var fel bytta att röra degen i, det var fel kök, det var fel redskap och det var bara fel,fel,fel!! Hon var inte där!
Jag hade ingen att rådgråga, ingen att luta mig tillbaka på, ingen att skratta med... ingen att krama... Jag fick inte höra hennes underbara dialekt, hennes råd... jag saknar bara att höra henne svara 2 5 när jag ringde henne. 2 5 var sista siffrorna i hennes telefonnummer och hon svarade alltid med dom. Jämnt!
Begravningen var så vacker. Hon skulle ha älskat den.
Hon fick en "antikvit" kista med målade linnéor på, det är den vackraste kista jag sett. Pappa valde ut den och det gjorde han bra. Det var mycket vita och ljusa blommor. Vi sjöng Den blomstertid nu kommer... hon tyckte om den.
Det var många som kom och det var otroligt jobbigt att ta emot alla grannar och vänner sen när de skulle gå ut ur kyrkan. Alla grät och jag vet inte om de kramade för att trösta mig eller tvärtom.
Hon sa så ofta att "dä é ingen som kommer sakne denne gamle käringa när ho går bort"
Jo mormor! Vi gör det allihop... vad ska jag göra utan dig!
Mamma och pappa åker bort på tisdag, så jag ska ta hand om gården då tills dom kommer hem. Jag jobbar nio dagar i sträck nu, men ska pendla mellan. Det ska bli första gången jag är ensam på gården.
Bara hästarna och katterna.
Hennes hus är tomt. Men varje gång jag går ut på gården står det där... och jag tittar hela tiden i fönstren för att leta efter hennes skugga mellan gardinerna,men hon är inte där.
Åh, kommer det här nånsin bli lättare?
1913 - 2009
Och jag kan inte ringa mormor och säga att jag gjort det, jag kan inte ta med en för att hon ska få smaka och "godkänna". Hon har lärt mig så mycket. Och idag kändes det så fel!!
Det var fel bytta att röra degen i, det var fel kök, det var fel redskap och det var bara fel,fel,fel!! Hon var inte där!
Jag hade ingen att rådgråga, ingen att luta mig tillbaka på, ingen att skratta med... ingen att krama... Jag fick inte höra hennes underbara dialekt, hennes råd... jag saknar bara att höra henne svara 2 5 när jag ringde henne. 2 5 var sista siffrorna i hennes telefonnummer och hon svarade alltid med dom. Jämnt!
Begravningen var så vacker. Hon skulle ha älskat den.
Hon fick en "antikvit" kista med målade linnéor på, det är den vackraste kista jag sett. Pappa valde ut den och det gjorde han bra. Det var mycket vita och ljusa blommor. Vi sjöng Den blomstertid nu kommer... hon tyckte om den.
Det var många som kom och det var otroligt jobbigt att ta emot alla grannar och vänner sen när de skulle gå ut ur kyrkan. Alla grät och jag vet inte om de kramade för att trösta mig eller tvärtom.
Hon sa så ofta att "dä é ingen som kommer sakne denne gamle käringa när ho går bort"
Jo mormor! Vi gör det allihop... vad ska jag göra utan dig!
Mamma och pappa åker bort på tisdag, så jag ska ta hand om gården då tills dom kommer hem. Jag jobbar nio dagar i sträck nu, men ska pendla mellan. Det ska bli första gången jag är ensam på gården.
Bara hästarna och katterna.
Hennes hus är tomt. Men varje gång jag går ut på gården står det där... och jag tittar hela tiden i fönstren för att leta efter hennes skugga mellan gardinerna,men hon är inte där.
Åh, kommer det här nånsin bli lättare?
1913 - 2009
Livet är så overkligt just nu...
Du måste finnas, du måste
jag lever mitt liv genom dig
utan dig är jag en spillra på
ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas du måste
hur kan du då överge mig
jag vore ingenstans
jag vore ingenting om du inte fanns
Idag 7:15
Så ringde min mamma till älskling och berättade att mormor har somnat in
Jag har gråtit hela dagen känns det som, mina ögon är ömma men ändå fylls de hela tiden av nya tårar så fort jag
kommer på något gammalt minne eller att någon av mina systrar ringer och frågar hur det går.
Vi åkte till gården där två av mina systrar var och mamma och pappa.
Då min ena systers yrväder också är där så var jag tvungen att springa in i än det ena och det andra rummet för jag ville inte att de skulle se mig gråta. Vilket iof alla andra också gjorde.
Min syster och jag gick in till mormors hus och lade varsin blomma vid mormors kropp.
Usch. jag är helt slut.
Jag orkar inte skriva mer för då bara tänker jag på henne och det gör ont.
Jag älskar dig mormor, kommer alltid att göra!
Du fattas mig!
Jag har gråtit hela dagen känns det som, mina ögon är ömma men ändå fylls de hela tiden av nya tårar så fort jag
kommer på något gammalt minne eller att någon av mina systrar ringer och frågar hur det går.
Vi åkte till gården där två av mina systrar var och mamma och pappa.
Då min ena systers yrväder också är där så var jag tvungen att springa in i än det ena och det andra rummet för jag ville inte att de skulle se mig gråta. Vilket iof alla andra också gjorde.
Min syster och jag gick in till mormors hus och lade varsin blomma vid mormors kropp.
Usch. jag är helt slut.
Jag orkar inte skriva mer för då bara tänker jag på henne och det gör ont.
Jag älskar dig mormor, kommer alltid att göra!
Du fattas mig!
