Livet tuffar på...
Varför? VARFÖR?
Har jag inte tagit hjälp av Irmeli tidigare!?
Igår gick Pilo in i transporten så fint! Jag kunde gå under bommen där framme utan att han ryggade tillbaka och for ut, nej han stannade kvar och gick framåt! Sen stod jag där framme med honom och hjälpte honom mumsa hö och jag kunde till och med be honom gå längre in närmare bommen utan att han fick panik och flög ut!
Lyckan är total!
Dessutom har jag köpt en sadel!
Det är inte den perfekta sadeln för oss, men jag har inte pengarna för det just nu. CSN betalar inte ut så mycket i månaden och det är inte så att jag enbart får pengar...
Den är superskön och jag blir väldigt stabil i sitsen och vad jag känt av än så rör den sig inte så mycket. Jag kommer få bygga på med lite filtar under för att trycket ska bli jämnare mot Pilo, men det är lugnt.
Den får även pluspoäng för att jag än så länge inte fått ont i höften av den!
Men, jag får se hur det blir på lång tur. Jag brukar alltid få ont men men.. det får jag leva med. Så länge Pilo mår bra!
Pilos ET kommer på tisdag så ska vi kolla ryggen och nacken igen. Han har inte gett sig med sitt "titta bakåt åt höger". Men Ulrika får komma, sen ska jag ringa vet. Det blir potatis i julklapp till alla i år tror jag... eller är nudlar billigare? På Lidl borde det väll finnas för storpack?
Men Pilos hälsa är viktigare än en matriel jul! Jag tror ändå mer på personliga ting och händelser än att ge bort en sak.
Madame mår bara bra vad jag ser. Hon är fortfarande rullfia och det ser jag som ett gott tecken. Dessutom sprallar hon nästan varje morgon på vägen ut i hagen. Hon har fått nyponpulver i frukost betforet och hon tycker inte det smakar gott, men hon äter det iaf. Om det hjälper återstår än och se. Funkar det så funkar det och då är det bra!
Praktiken är SUPERROLIG! Dock är jag supernervös inför veckan. Min handledare bad mig att göra den här veckans planering! Ik! Jag hoppas det går bra. Jag är duktig på att sätta höga mål och prestationsångesten är på väg, men det går som det går. Bara barnen har roligt så är det betyg nog!
Jag trivs så bra därute. Det är nya utmaningar varje dag, men jag tror aldrig jag skulle kunna lära mig så mycket på något annat ställe. Det finns barn där som verkligen sätter en på prov och får en att tänka till om alla situationer. Många tankar ger det, jag hoppas jag kan ta tillvara på de på rätt sätt bara.
Jag har börjat med min uppgift nu. Jag försöker komma ihåg allt från föreläsningarna nu och hösten har gått så fort och vi har gjort så mycket så jag får gräva lite, men det kommer nog loss om ett tag.
Till Solsara
"Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand."
(Jes. 41:10)
Ljuset är tänt. För er, för Flis!
Har jag inte tagit hjälp av Irmeli tidigare!?
Igår gick Pilo in i transporten så fint! Jag kunde gå under bommen där framme utan att han ryggade tillbaka och for ut, nej han stannade kvar och gick framåt! Sen stod jag där framme med honom och hjälpte honom mumsa hö och jag kunde till och med be honom gå längre in närmare bommen utan att han fick panik och flög ut!
Lyckan är total!
Dessutom har jag köpt en sadel!
Det är inte den perfekta sadeln för oss, men jag har inte pengarna för det just nu. CSN betalar inte ut så mycket i månaden och det är inte så att jag enbart får pengar...
Den är superskön och jag blir väldigt stabil i sitsen och vad jag känt av än så rör den sig inte så mycket. Jag kommer få bygga på med lite filtar under för att trycket ska bli jämnare mot Pilo, men det är lugnt.
Den får även pluspoäng för att jag än så länge inte fått ont i höften av den!
Men, jag får se hur det blir på lång tur. Jag brukar alltid få ont men men.. det får jag leva med. Så länge Pilo mår bra!
Pilos ET kommer på tisdag så ska vi kolla ryggen och nacken igen. Han har inte gett sig med sitt "titta bakåt åt höger". Men Ulrika får komma, sen ska jag ringa vet. Det blir potatis i julklapp till alla i år tror jag... eller är nudlar billigare? På Lidl borde det väll finnas för storpack?
Men Pilos hälsa är viktigare än en matriel jul! Jag tror ändå mer på personliga ting och händelser än att ge bort en sak.
Madame mår bara bra vad jag ser. Hon är fortfarande rullfia och det ser jag som ett gott tecken. Dessutom sprallar hon nästan varje morgon på vägen ut i hagen. Hon har fått nyponpulver i frukost betforet och hon tycker inte det smakar gott, men hon äter det iaf. Om det hjälper återstår än och se. Funkar det så funkar det och då är det bra!
Praktiken är SUPERROLIG! Dock är jag supernervös inför veckan. Min handledare bad mig att göra den här veckans planering! Ik! Jag hoppas det går bra. Jag är duktig på att sätta höga mål och prestationsångesten är på väg, men det går som det går. Bara barnen har roligt så är det betyg nog!
Jag trivs så bra därute. Det är nya utmaningar varje dag, men jag tror aldrig jag skulle kunna lära mig så mycket på något annat ställe. Det finns barn där som verkligen sätter en på prov och får en att tänka till om alla situationer. Många tankar ger det, jag hoppas jag kan ta tillvara på de på rätt sätt bara.
Jag har börjat med min uppgift nu. Jag försöker komma ihåg allt från föreläsningarna nu och hösten har gått så fort och vi har gjort så mycket så jag får gräva lite, men det kommer nog loss om ett tag.
Till Solsara
"Frukta inte, ty jag är med dig, se dig inte ängsligt om, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand."
(Jes. 41:10)
Ljuset är tänt. För er, för Flis!
Blås i mitt öra...
Min vän sa det en gång. Att om han blåste i mitt öra så kanske det tog bort det onda innuti...
Just nu är jag glad att jag har fysiskt ont utav vaccineringen...Då kan jag skylla mina tårar, mitt humör och bristande intresse till allt på det.
Egentligen tillhör dom F.
Inte blev det bättre av att mamma berättade att en av mormors bästa vänninnor "Rut på Kuel" gått bort.
Jag vet inte hur man säger hennes namn utan "på Kuel". Jag döpte henne till Skogsråa när jag var liten.
Hon gick alltid från sitt lilla torp mitt i skogen genom all skog, vinter som sommar, till oss.
Hon blev 99. Hon orkade fyra månader utan mormor.
Jag måste berätta, det får mig att dra på läpparna lite.
När mormor åkte in för hjärtinfarkt nummer 5?6? så åkte jag och mamma efter ambulansen och kom in senare till akuten. Då vi gick i akutens långa korridor så berättade mamma att jag var tvungen att bereda mig på att mormor var gammal nu och man vet aldrig hur det går med hjärnan osv när man får en hjärtinfarkt. Så med is i magen gick vi in till mormors sal där hon låg på en sjukhusbrits och vi möttes av
"Ja, om di nu ska flötte mig till ålderdomshemme får dä itte bli hos Rut på Kuel för då kommer ho prate ihjäl mig!"
Jag tittade bara på mamma då med en blick som, det är ingen fara med henne. Och det var det inte. Inte då.
Åh vad jag saknar henne!
Det är ett stort hål i mitt hjärta. Det är SÅ mycket jag vill prata med henne om! Jag har fått mormors degbunke, slev och de redskap hon använde då hon bakade. Jag har inte använt det. Vi hade redovisning på skolan, vi skulle ha med nånting som betydde mycket för oss och prata om det. Jag tog med mormors slev.
Många lät deras saker gå runt så de andra fick se och känna.
Men mormors slev har blivit helig för mig nu. Den fick inte gå runt. Den är sliten av hennes händer som jag önskar att jag än en gång fick hålla. Önskar att jag än en gång fick känna henne hålla hårt i min hand när hon säger nånting hon tycker behöver eftertryck. Som att jag inte får färga håret rött.
Jag orkar inte med fler tårar
Mitt hjärta blöder redan.
Jag vill bara stoppa allas smärta.
Har nu tre ljus i mitt rum.
Mormor, Rut på Kuel och ett ljus som min underbara svärgerska gjort själv. Det är färgglatt och personligt. Det är F ljus och står inte på samma plats.
Önskar att jag kunde blåsa i hennes öra och göra allt bra...
Just nu är jag glad att jag har fysiskt ont utav vaccineringen...Då kan jag skylla mina tårar, mitt humör och bristande intresse till allt på det.
Egentligen tillhör dom F.
Inte blev det bättre av att mamma berättade att en av mormors bästa vänninnor "Rut på Kuel" gått bort.
Jag vet inte hur man säger hennes namn utan "på Kuel". Jag döpte henne till Skogsråa när jag var liten.
Hon gick alltid från sitt lilla torp mitt i skogen genom all skog, vinter som sommar, till oss.
Hon blev 99. Hon orkade fyra månader utan mormor.
Jag måste berätta, det får mig att dra på läpparna lite.
När mormor åkte in för hjärtinfarkt nummer 5?6? så åkte jag och mamma efter ambulansen och kom in senare till akuten. Då vi gick i akutens långa korridor så berättade mamma att jag var tvungen att bereda mig på att mormor var gammal nu och man vet aldrig hur det går med hjärnan osv när man får en hjärtinfarkt. Så med is i magen gick vi in till mormors sal där hon låg på en sjukhusbrits och vi möttes av
"Ja, om di nu ska flötte mig till ålderdomshemme får dä itte bli hos Rut på Kuel för då kommer ho prate ihjäl mig!"
Jag tittade bara på mamma då med en blick som, det är ingen fara med henne. Och det var det inte. Inte då.
Åh vad jag saknar henne!
Det är ett stort hål i mitt hjärta. Det är SÅ mycket jag vill prata med henne om! Jag har fått mormors degbunke, slev och de redskap hon använde då hon bakade. Jag har inte använt det. Vi hade redovisning på skolan, vi skulle ha med nånting som betydde mycket för oss och prata om det. Jag tog med mormors slev.
Många lät deras saker gå runt så de andra fick se och känna.
Men mormors slev har blivit helig för mig nu. Den fick inte gå runt. Den är sliten av hennes händer som jag önskar att jag än en gång fick hålla. Önskar att jag än en gång fick känna henne hålla hårt i min hand när hon säger nånting hon tycker behöver eftertryck. Som att jag inte får färga håret rött.
Jag orkar inte med fler tårar
Mitt hjärta blöder redan.
Jag vill bara stoppa allas smärta.
Har nu tre ljus i mitt rum.
Mormor, Rut på Kuel och ett ljus som min underbara svärgerska gjort själv. Det är färgglatt och personligt. Det är F ljus och står inte på samma plats.
Önskar att jag kunde blåsa i hennes öra och göra allt bra...
