So...
- Jag vet hur dessa dinosaurier som arbetar där, inklusive rektorn, kan låta snacket gå och jag vill inte riskera att hamna på någon svartlista pga av att jag bytte.
- Några få i personalen har jag funnit och de är snälla och omtänksamma och så goa med barnen!
- Men främst av allt.... Barnens lycka över mina projekt! Jag har så svårt att avsluta dom nu när jag ser att jag ger dom vad dom saknar. Att få skapa! Man kan se barnen växa för varje stund när de ser sin skapelse. Sitt troll eller sin teckning mm. Det är så roligt! Barnen är så underbara och slänger sig om mig och att höra en ett åring som enbart kan några få ord sträva med att lära sig mitt namn och se mig i ögonen och le... kan man nått annat än smälta?
- Dessutom, efter vad personalen får se nu när barnen får göra det här, desto mer "kick in their ass" är det. Ha ha!
Nej... så, jag är kvar. Men jag kommer göra dom här veckorna, ta med mig erfarenheten, sen byta. Får jag inget i Arvika tänker jag åka till Årjäng. Jag saknar fortfarande min gamla VFU och tycker att det är där jag lärt så mycket av hur jag arbetar nu. Jag arbetar med vad vi lärt oss på skolan, men HUR jag väljer att planera och lägga upp det och dokumentera har jag lärt mig där. En kul sak är att dom som arbetar med de äldre barnen 5-6 har fått tag i plywood och idag har jag skrivit ut mallar till bokstäver som jag ritat på skivorna. Så nästa måndag ska bokstäverna bli utskurna, sen är det bara att jag ska få komma dit så ska barnen få slipa och måla dom. När jag var uppe på den avdelningen så kom en förälder och skulle hämta ett barn. Jag gick dit och hälsade och presenterade mig (självklarhet tycker jag) och han utbrast till lärarna "Det här är den första praktikanten som hälsat! Så trevligt! Det är så det ska vara!" Sen log han mot mig och tog mig i axeln, "Hoppas du blir kvar länge". Hihihihi!
En glad nyhet är att jag har tömkört Pilo och det har gått superb! Men jag har ju VÄRLDENS BÄSTA HÄST så är det så konstigt? Först så hade jag honom i grimskaft och Pia var med lös på stallbacken och lade på selen. Han brydde sig inte mer än vanligt. Eftersom det gick bra satte jag i tömmarna på selen... Sen tränset. Sen lät jag pappa koppla av grimskaften så gick vi runt lite på stallbacken. Ville inte ta ut honom första gången efter olyckan, sen kördevi runt i närheten av där Pia gick och betade så han kunde känna hennes närhet. Jag hade lagt ut presseningen så vi gick över den några ggr och inga problem. Dagen efter det tog jag ut honom på grusvägen och Pia fick stanna inne. Jag hade även lagt ut några bommar som vi gick över, runt och tränade halt osv. Det gick superbra. Det känns så skönt! Jag har varit så rädd för att det aldrig skulle gå att lägga på en sele igen! Fast nu ser jag nästan att det kanske kommer gå att kunna köra igen! Jag hoppas, hoppas ( ta i trä )
Ska sitta uppe ett tag till. Älskling och vår vän som kommit över ser på sin ritualiska fotboll.. Kan inte sova då för dom ropar och stojar och håller på. Men jag är inte så trött än ändå.
Hoppas ni alla mår bra. Kramar
Saknad
Igår blev jag strandad i Arvika då mänskan jag ska samåka med "ja, jag var ju tvungen att åka till jobbet"
Idag fick jag inte vara med på planering... Vad ska vi göra på VFUn den här gången... Jo, hålla på med betyg och bedömmning, vad är planering?
Suck!
Sen vräker min handledare ur sig idag "jo, du får göra det du vill med ditt tema för du har ju varit med på så mycket på din gamla praktik att jag känner att du inte behöver vara med på utvecklingssamtal och sånt här"
Du sa vad?
Ingen planering, inga utvecklingssamtal?!
Att jag inte fick vara med på planeringen var att hon inte kändes sig trygg med att jag skulle vara det då jag inte skrivit under tystnadsplikt för Arvika kommun, nej, ok. Ge mig papper så kan jag göra det nu tyckte jag. "Nej vi har inga här och jag har ringt vår rektor för att höra om det var OK men hon svarar inte". Jaha... så när får dom sådana papper? Vad mer ska jag behöva missa innan det. Sen åt jag där igår, så jag frågade den som arbetar i köket vad jag ska betala och vart jag betalar, om de har matkuponger eller tar direkt kontant. Hon visste inte, kanske jag kunde fråga de p min avdelning. Frågade min handledare "fråga X i köket hon vet!" ... Gick tillbaka till köket. Hon sa att hon hade haft en lapp om det men nog tappat bort den. Jag skulle återkomma imorgon, vilket för oss till idag... Kom dit idag och frågade vad hon ville ha och hur vi skulle göra med betalningen, hon hade inte hunnit ta reda på det än. Gick dit igen efter lunch, hon hade fortfarande inte fått reda på hur jag ska göra.
Igår försökte jag även berätta hur det var när jag blev lämnad i Arvika men bloggen raderade texten två gånger. Jo, såhär. Jag har fått samma schema som en tjej är schemalagd där så jag ska kunna åka med henne eftersom hon också bor i Arvika. Vi sa utanför Konsum. Det går en bussled på vägen utanför. Jag bor 20 meter ifrån en hållplats där så visst tyckte jag och förklarade vilken väg jag menade och hon nickade. 20 i sju stod jag utanför vid busshållplatsen. Ingen bil. Ca kvart i sju började gå mot den busshållplats efter den jag stod på. Den finns efter en kurva och går längs huvudleden/bussleden så jag tänkte kommer hon så lär hon ju se mig, när man går utmed kurvan ser man sen busshållplatsen från håll medans man går mot den, så jag skulle ju se om hon stgod och väntade så jag kunde springa dit tänkte jag. Ingen bil. 10 i var jag framme och väntade. Ingen bil. Jag började rota i väskan och fick fram telefonnumret till förskolan. T-Rex svarade och jag bad om tjejens nummer "Ja det har jag inte i huvudet". Nehej... "Ja då måste jag in på anadra avdelningen där hon är och skaffa det" Ja, tack snälla! "Ja, då får du vänta" Det blir bra tack..... Sen kom hon tillbaka och gav mig nummret.
Jag ringde och tjejen svarade. "Jo, 20 i, kvart i sa vi... men du var inte där och jag kunde ju inte vänta längre så jag är på jobbet." Jaha... kände mig oerhört dum. "Jo, vi ska ju den hållplatsen och du var inte där, men jag åkte och letade längs vägen mot brandstationen men sen åkte jag till jobbet".
Vid konsum finns en korsning. Längs ena sidan går huvudleden och den svänger en aning, det är även bussleden. Precis vid konsum går det att svänga av mot brandstationen och av från huvudleden. Den vägen tog alltså hon.
Jag letade upp en senare buss, ca en och en halvtimme senare var jag på praktiken. Kände mig oerhört dum och klantig osv... Älskling hade tröstat mig bra dock när jag kommit tillbaka till lägenheten och grät.
När jag kom in på avdelning mötte T-Rex mig och sa " Så du missade skjutsen idag va" .
Även fått reda på att dom inte använder sig av sådan planering så dom gör en veckoplanering och skriver att måndagar degar dom och tisdagar gör dom si och så. Nej... Sånt är gammalt och förlegat förstår ni. Här möter dom barnen på barnens nivå. Vill dom inte vara med på samling behöver dom inte. Vill dom gå runt med napp (vilket dom gör ofta!) får dom det. Även om dom är ute (vilket jag tycker är läskigt). Dom vill inte tvinga barnen till att pyssla med påskpyssel och tjata in julsånger... Kanske dom gör en prototyp till ett pyssel och visar barnen och vill dom göra det så får dom.
För dom vill inte ha någon negativ anda. Jag tycker det är att undvika konflikter till max. Men jag tro jag är gammal och förlegad. Jag känner mig helt off i deras organisation utan struktur.
Men dom gillar mina ideér och vill gå vidare på dom. Om än något annorlunda.
Kanske det blir bättre när jag hamnar bland dom äldre barnen och andra människor? Kanske jag bara inte passar på deras avdelning?
Fast iof jobbar tjejen (vi döper henne till fröken Spån) på den andra avdelningen... men men...
Nu ska jag läsa igenom mina gamla logganteckningar från min gamla VFU och se vilka skillnader jag kan hitta
Förkyld/allergisk
därför gör jag det här istället idag
REGLER:
Kopiera detta till din blogg- utmana 3 personer.
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn.
Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord!
Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger, Lycka till!
Vad heter du? -Sara
Ett ord på 4 bokstäver? -Sjuk
Flicknamn? -Savanna
Pojknamn? - Simon
Yrke? -Säljare
Färg? -Svart
Klädesplagg? -Strumpa
Mat? -Soppa
Sak i badrummet? -Shampoo
Plats/Stad? -Stallet
En orsak att vara sen? -Sömnsvårigheter
Något man skriker? -SLUTA!
Film? -Sweeny Todd
Något man dricker? -Sprit
Sångare/band? -Silentium (Finskt band)
Djur? -Sjölejon
Gatunamn? -SakridalsV
Bilmärke? -SAAB
Sång? -Smile (Lili Alen)
Aktivitet med många deltagare? -Stafett
Usch va seg jag är, ont i hela kroppen... ont i tandköttet! Men jag ska träffa mina gosisar imorn! Älskade Pilo och Pia, fan vad jag saknar er.
Svärfar hämtade mig halv 9 idag och så åkte jag hem till dom för att byta däck på en av deras bilar, fått låna den nu för att kunna ta mig till gården. Ska lasta in spån imorn, tyvärr måste jag åka hem senare på dan då jag har tvätttid imorgon... Nästa helg ska jag vara på gården så länge jag bara kan! Älskling ska ändå ner till Göteborg för att se på nån fighting gala... Hur man kan kalla det för "gala" är beyond me men men.
Haft en jättetrevlig tid med Lilla Ekot också! Lämnat och hämtat och busat i Mariebergsskogen! Allt går så bra, världens goaste unge! Hennes nya grej är att göra nått konstigt och frysa i den positionen och säga "Va gör jaaaag?". Hon böjde sig och satte båda händerna på en sten och sa "Va gör jaaag, va gör jaaag?" Så jag svarade att hon badade i badkaret. Hon log så superpilimariskt mot mig och svarade "jaa, jag plaskar å skuttar å leker med båten!" Så go! Bustjejen.
Sen älskar hon kurragömma nu. Fast jag ska gömma mig med henne, och då går vi någonstans och står där ett litet tag sen är det dags att gå till nästa ställe och vänta där.
Nej...dags för te,huvudvärkstabletter,näsdukar osv osv osv... Ta hand om er!
Gumma är hemma!
Igår var vi hos svärföräldrarna och åt påskmiddag. Det var jätteskönt att få träffa dom igen och prata. Jag har världens bästa svärfamilj. Jag känner verkligen att jag kan vara mig själv och dom tycker om mig för den jag är! Jag och älsklings pappa plockade ihop disken och maten och pratade om kommunikation med barn och vad som går fel ibland och hur deras reaktion blir. Han är drivande i Antivåldsgruppen här i staden och jag tycker det är så intressant. Har pushat pappa för att ta ut honom till sin skola och det ska han. Vi pratade mycket och länge om att Björklund är en idiot och att barn kan ha hur mycket matte och svenska på shemat men får dom inte utveckla vilka dom själva är och komma ut som egna individer ur skolan så är det största misstaget nånsin.
Älskling och jag tog en lång promenad i det underbara vädret. Solen lyste varmt , men det var ingen vind, fåglarna kvittrade högt och länge och vi gick till en stor bronsåldersgrav. Där såg vi ut över Glafsfjorden och bara myste innan vi gick tillbaka. Jag älskar att vara i Glava. Det är så tyst och lugnt. Hemma på gården finner jag också frid, men samtidigt ligger 172 så nära och stör. Vi ska dit idag och jag ska få träffa djuren igen!
Mamma har sagt att Pilo är som vanligt så hon kan inte se att något allvarligt skulle ha hänt efter olyckan med vagnen i söndags. Pratade med mormor igår med. Senast jag var hemma pratade hon om hur gärna hon vill baka, men nu blir det nog inget mer. Det här har hon sagt i 20 år. Jag har aldrig trott henne riktigt förrens då. Hon låg då i sängen och såg mindre ut än nånsin och då kände jag att nu har hon nog bakat färdigt. Men tro på fan! Mycket stolt över sig själv så berättar hon att jag ska få bullar när jag kommer hem idag!
Mormor har haft 7 hjärtinfarkter och bröstcancer, de var då tvugna att operera bort bröstet och hon fick cellgift länge. Det är skälet till att vi flyttade jag och mamma från Norrköping då jag var liten. Sen en julafton för 4 år sen så fick hon en hjärtinfarkt på vägen in från vedboden och ramlade ihop och slog bakhuvudet på marken täckt av is. Jag firade hos svärfamiljen så jag var inte hemma. De ringde mig under Kalle Anka och sa att mormor var på väg med ambulans och de visste inte hur det skulle gå. Men hon kom ur det med. För en sommar för 2 år sedan fick hon en hjärtinfarkt och hade samtidigt lunginflammation. Jag hälsade på henne varje dag då när hon låg på sjukhuset. Hon var så liten i sjukhussängen. Hon pratade om hur mycket hon längtade hem och efter att baka. Mormor har alltid älskat att baka. Bröd och bullar, det är det som räknas när det gäller att baka. Sockerkakor och sånt, det är "bare töl". (bara strunt). Sånt man vevar ihop på en minut. Det gills liksom inte för att kallas bakning.
Men nu har hon gjort det igen. Mormor fyller 96 i September. Hon är helt klar i huvudet och minns allt! Hon är min största idol! För nått år sedan då hon var mycket inne i "nu kan jag inte baka mer" så sa jag att om jag för varje gång hon sagt det, men bakat efteråt fått en krona så hade jag varit miljonär. Nästa gång jag kom hem fick jag en krona i handen utan att hon sa ett ord. Hon är en helt fantastisk människa.
Solen lyser idag med och jag ser den bättre än tidigare för jag tvättade alla fönster i onsdags. (stolt) Funderar på att väcka älskling och be honom ta en promenad med mig... Mmm. Det blir det nog!
Och ikväll ska jag träffa mina muskeums! (bakrunden till det bjuder T9 på) Vi ska se på film och mysa och äta gott ihop! Vi har inte sett på så länge eftersom grisbonnen läser till gårdmästare i Skåne, men nu är hon här!
Kram till alla! och GLAD PÅSK!
Himmel och helvete
Himmel
Det har varit en underbar helg i många avseenden.
Pilo gick fantastiskt bra under clinicen, tyvärr passade ingen av sadlarna som jag
skrapat ihop för att pröva. Det blir till att leta mer.
Jag ska åka till Färjestads travbana där det finns en hästshop. Astrid trodde att jag kanske kunde hitta något där.
Vad som nu varit helvete under helgen hände igår.
Pappa mötte upp mig och Pilo när vi kom till gårdsvägen och hoppade i kärran.
Vi åkte fram till ladugården där vi brukar sela av. Pappa gick av för att ställa sig och hålla i Pilo på höger sida (pappa har enbart en arm och höger sida blir naturligt för honom att hålla på) medans jag
lossar på skaklarna. Jag tog loss på vänster sida och gick runt för att ta höger. Pia skrek från stallet för att hon hade hört att Pilo var i närheten. Pilo började nu bli orolig eftersom han ville ner till Pia och tar ett steg åt vänster med bakbenen.
Han känner väll då att skakeln är lös på den sidan och ger mer efter för trycket. Pappa tar i hårdare i tränset,men Pilo försöket gå undan för trycket som blir på höger sida där jag inte hunnit få loss skakeln än. Med två snabba steg lyckas Pilo vända sig och ställa sig utanför vänster skakel. Tänk er skaklarna till kärran som ett U där hästen står i mitten med huvudet rätt fram för att dra. När hästen sen sitter fast i ena skakeln med är lös från den andra och ställer sig framför blir det inte så ultimat...
Pilo blir ju nu mer orolig när allt inte står rätt till och att få tillbaka honom i kärran gick ju bara inte, han började gå runt oss medans jag febrilt försöker få loss skakeln, men jag lyckas inte. Istället får jag den rakt i magen och ramlar omkull. Pilo lyckas slita sig från pappa. Kärran kör över mig och jag ser hur Pilo galopperar iväg med kärran på tvären och den lösa skakeln mellan bakbenen. Kärran slår av några hagstolpar som fastnar och han galopperar ner för backen mot stallet, men svänger av ner till hagen. Jag och pappa springer efter mot stallet och när vi kommer runt hörnet på stallet kommer Pilo emot oss med enbart skakeln som är fast i selen efter sig/under sig. Jag försökete få tag i honom, men han sprang runt och ner mot hagen igen. När han kommer tillbaka nästa gång får jag tag i tömmarna på marken och får honom att gå i en liten volt så skakeln hänger i mitten vid sidan av honom. Han saktar av och stannar till så jag lyckas få av skakeln och kan leda in honom i stallet.
Så hur gick det med honom?
Jag tvättade alla ben först med vatten och sedan med jodopax. Han har ett skrapsår på h. fram och var lite svullen i h. bak i morse. Då kärran välte och kom loss måste selen ha vridit sig för han har ett skrapsår under magen av gjorden där han inte har någon päls. Men det är allt. Jag ringde över Astrid för att hon kunde se med andra ögon igår, jag var i chock.
Hon tyckte att han kommit undan med blotta förskräckelsen.
Han haltar inte, har ingen feber. Han äter och dricker och är inte öm på något ställe mer än under magen och runt såret på benet.
Jag ska ta ut honom senare och ta fram skaklarna till lunnekälken och se hur han reagerar. Bara leda honom över och se hur det går. Jag är fruktansvärt lycklig över att han står i hagen och njuter av solen och Pias sällskap. Samtidigt är jag så arg och ledsen och skamfylld.
Vad gjorde jag för fel?
Varför hann jag inte få loss skakeln?
Varför gick jag inte runt och höll i honom på andra sidan för att hålla emot bättre så han stod still innan jag började om för att ta loss kärran?
1000 och 1 frågor och ältande är vad jag har just nu...
Jag är rädd för att min underbara körhäst ska ha blivit fördrävad och att mina drömmar om att köra timmer och hölass med syskonbarnen går i rök.
Jag älskar att köra.
Just nu är jag fruktansvärt trött och är gul och blå och öm, men inget brutet tack och lov.
Efter att jag tagit hand om Pilo med vibrerande ben igår så ringde jag älskling då mamma och pappa gått ur stallet och grät och skakade. Han trodde Pilo hade brutit benen och att slaktbilen var på väg. Jag började ju inte i rätt ände med att säga att han stod i stallet och åt hö...
Han sa åt mig att sätta mig ner och ta ett djupt andetag. Jag var så chockad att min första tanke var "hur gör man det?"
jag försökte men det gick inte. Till slut drog jag ett och det kändes som när man dykt för långt och när man väl ommer till ytan och tar det första andetaget är det på liv och död.
Han lyckades lugna ner mig, men så fort vi hade lagt på gick jag in till Pia och grät i hennes man. Underbara Madame har tröstat mig många gånger nu. Hon stod helt stilla och vred på huvudet och puffade till mig med mulen då och då.
Astrid man Thomas skrattade lätt år mig när dom kom. Helt rödgråten, lerig, blöt och med håret uppsatt med ett balsnöre. Jag är mycket tacksam för att hon berättade att hon råkat ur för samma sak. Hon skulle ploga med en häst och sela för. Just när hon suttit fast på ena sidan vred sig hästen i skaklarna och stack med plogen efter sig och allt. Den hade sprungit bakom ett hus och Astrid tänkte att det var den hästen, men då kom den ut från andra sidan med enbart tränset på. Den hade lyckats få av sig både plog och sele.
Puh! Det känns bättre nu när jag fått skriva av mig... det känns fortfarande mycket overkligt. Allt gick ju på mindre än en minut! Men vi är båda hela och levande. Det är ju det som räknas. Nu sitter bara allt i huvudet.
Hoppas ni mår bra!
Lov!
Jag är så stolt över min grupp, vi har kämpat och allt har gått som smort. Underbara dagar på Solsaras VFU plats.
Många goa kramar med, man smälter inombords! Dock har de lyckats orsaka snorkanon i näsan på mig, men vad gör man?
Har även ringt min VFUplats. Dom måste tyckt att jag lät mycket ung.
- Hej, mitt namn är Sara och jag kommer snart att komma till er på praktik...
- Jaha.. vänta lite nu. ropar till de bakom "ska vi ha prao här?!"
Från bakrunden "Ja, en praktikant från universietet. - Jaaahaa"
- Jo, det visste vi. Du är välkommen.
- Tack så mycket, men jag undrar om jag skulle kunna komma förbi innan och hälsa på?
- Ja. det ska väll gå bra, men inte (räknar upp massa dagar) så tisdag morgon är nog det som går.
- Tack, då kommer jag då.
Jag hoppas jag kommer bli tagen på allvar, men det blir nog bättre bara dom får se mig och så, men jag är nervös.
Saknar min förra VFUplats och de som arbetar där. Där visste jag vart allt var och allt jag fick göra, vilket var allt. Ville jag prova på så var det fritt fram och de stöttade mig alltid.
Snart ska jag hämta tre sadlar. En i Charlottenberg. en som jag ska möta vid torget och en från Årjäng. Sen har jag köpt ett träns, och lagt bud på nya tyglar på Tradera. Här ska det uppdateras.
Eftersom jag ska träffa min ridlärare känns det som bästa tillfället att prova + att jag har ett ridhus att provrida i!
Det ska bli så skönt med lektion igen. Längtat hela veckan. Hade ju hoppats på tornepelsträning idag, men LG ringde och sa att de hade årsmöte. Varför? Jag skulle ju vara där?! Ska fråga ifall jag kan få löshoppa Pilo istället. Chanserna är väll små, men det hade varit så kul att få testa!
Det ska bli skönt att få lektion i en ordentligt sadel iaf. Ska få rida i Bobbys.
Mmmm... nu ser jag fram emot massa lediga dagar där jag kan få ta dan som den kommer... Underbart!
