Sweet things
- Jag är klar med arbetet
- Jag ligger med i skolan okay, inte bra, men jag är med
- Äntligen ska jag komma igång med Pilo, har ringt Astrid om träning, Irmeli om lasthjälp!
- Livet är helt Okay! Vägde mig på Wiin förut och jag har inte gått upp! Inte ner heller... men INTE upp!
- Jag ska till syskonbarnen imorn!!
Jag och pappa ska åka dit i helgen och på lördag ska jag träffa farmor och farfar igen!
Sen på fredag ska jag träffa Isilme och Lefinn!
Jippie!!
WoW
World of warcraft... jag har spelat det av och till i snart 4 år, eller mer.
Jag vet vad många tycker om det, speciellt mina föräldrar. Att sitta vid datorn är detsamma som synden, för det innebär att man inte gör något, dessutom sitter man still och det förstör ju kroppen.
Men jag älskar spelet, det är roligt att spela och det allra bästa med det är alla sociala kontakter som jag aldrig hade annars hade fått. I Finland, Danmark och Holland, sen naturligtvis många från sverige. Underbara människor i olika åldrar. Det bästa med spel är att alla är nybörjare och oavsett kunskaper tidigare. Fast det klart att det hjälper om man spelat dataspel tidigare.
Har man roligt och spelar måttligt så ser inte jag några problem med det. Fast jag vet att jag själv varit mer eller mindre "hardcore" dvs att man spelar mååånga timmar om dagen utan att bry sig om något annat än spelet och dess utmaningar. Jag fastnade i det när jag var arbetslös och det var inte mycket jag orkade med, efter många "nej tack, tjänsten är tillsatt" känner man sig inte så bra på nått. Men i wow hade jag ju en helt annan värld att leva i där jag var bra och blev bättre.
I den grupp som jag är med "guild" så är vi enbart svenskar och det är den härligaste grupp jag varit med i. Vi har träffats flera gånger och snart ska vi ses igen. Vår första "guildträff" var i Sthlm, tyvärr var jag inte med då. Sen Söderhamn, Karlskrona och nu snart i Sthlm igen. Sen på Arvikafestivalen i många år.
Än så länge och säkert en tid framöver kommer jag absolut inte ångra att jag spelar WoW. Så länge jag inte försummar annat som går före ser jag ingen skada med det.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu övrigt i livet =)
JAG VILL UT OCH RIDA!
Det är det bästa vädret för det! Kylig luft, skogen går i rött,guld och grönt, blå himmel och skinande sol!
Sånt väder som gör både häst och ryttare på fenomenalt humör.
Hästarna mår bra, Pilo är pigg som alltid och Pia verkar på topp hon med. De skoddes i veckan och det verkade gå ganska bra med henne trotts att jag var rädd för att hon skulle bli halt. För det första måste hon ha benet böjt länge, men sen även ha mycket vikt på det länge då han verkar de andra hovarna.
Bara en sak har oroat mig med Pilo. När jag har varit ute de senaste två gångerna har han böjt huvudet åt höger som om han tittar bakom sig. Jag vet inte varför och har försökt undersöka vad som får honom att göra det. Jag har lyft tyglarna, testat olika saker med skänklarna osv men det bara händer och jag vet inte varför. Jag har kollat i munnen och kan inte se några sår eller ömma ställen.
Jag ska ringa Ulrika, Pilos ET och se om hon kan komma över. Sen fråga Solveig om hon har tid och komma och titta på tänderna. Men han verkar helt OK vad jag kan se.
Skolan då. Jag har jättekul. Men nånting går emot... jag vet inte vad.
Jag tror att det är att jag inte riktigt begriper ena boken vi behandlar. Jag förstår inte hans teorier och det är nu dom jag ska använda mig av i det arbete jag är i nu. Så självklart, visst, det går uruselt. Jag vet inte vad jag ska skriva, för jag är rädd att det bara blir pannkaka.
Solsara skickade sitt arbete och det var självklart 10 tummar upp.
Jag vet också hur jag ska lägga upp det formelt och så för vi har läst ett utdrag, men jag vill ju förstå hans innebörd osv. Men jag tycker mest han är flumm. It kills me!
Sen drömmar jag fortfarande sådana mardrömmar till och från att det isar i ryggraden om dagarna. En natt för några veckor sedan drömde jag en sån mardröm att jag ville skrika rakt ut med var så fylld av fasa att jag inte fick luft. När jag gick till toaletter i mörkret i lägenheten var jag så kallsvettig och hjärtat skenade att jag trodde jag skulle svimma. Tillbaka i sovrummet hoppade jag i sängen för jag var rädd för vad som kunde vara under sängen. Jag kröp ihop nära älskling och drog hans armar om mig, sedan grät jag och bad fader vår flera gånger innan jag vågade somna om.
Tänk att drömmar kan ha sådan inverkan!
Jag hoppas, nog förgäves jag vet, att jag slipper ha en sådan hemsk mardröm igen!
Det ligger i släkten på pappas sida... långt bakåt, farfar och pappa vet jag också har sådana hemska mardrömmar, även min syster.
Nåja, det här blev mycket längre än vad jag hade tänkt, men jag har ju inte skrivit på ett tag och det är så lugnt här på jobbet.
Ta hand om er!
Jag vet vad många tycker om det, speciellt mina föräldrar. Att sitta vid datorn är detsamma som synden, för det innebär att man inte gör något, dessutom sitter man still och det förstör ju kroppen.
Men jag älskar spelet, det är roligt att spela och det allra bästa med det är alla sociala kontakter som jag aldrig hade annars hade fått. I Finland, Danmark och Holland, sen naturligtvis många från sverige. Underbara människor i olika åldrar. Det bästa med spel är att alla är nybörjare och oavsett kunskaper tidigare. Fast det klart att det hjälper om man spelat dataspel tidigare.
Har man roligt och spelar måttligt så ser inte jag några problem med det. Fast jag vet att jag själv varit mer eller mindre "hardcore" dvs att man spelar mååånga timmar om dagen utan att bry sig om något annat än spelet och dess utmaningar. Jag fastnade i det när jag var arbetslös och det var inte mycket jag orkade med, efter många "nej tack, tjänsten är tillsatt" känner man sig inte så bra på nått. Men i wow hade jag ju en helt annan värld att leva i där jag var bra och blev bättre.
I den grupp som jag är med "guild" så är vi enbart svenskar och det är den härligaste grupp jag varit med i. Vi har träffats flera gånger och snart ska vi ses igen. Vår första "guildträff" var i Sthlm, tyvärr var jag inte med då. Sen Söderhamn, Karlskrona och nu snart i Sthlm igen. Sen på Arvikafestivalen i många år.
Än så länge och säkert en tid framöver kommer jag absolut inte ångra att jag spelar WoW. Så länge jag inte försummar annat som går före ser jag ingen skada med det.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu övrigt i livet =)
JAG VILL UT OCH RIDA!
Det är det bästa vädret för det! Kylig luft, skogen går i rött,guld och grönt, blå himmel och skinande sol!
Sånt väder som gör både häst och ryttare på fenomenalt humör.
Hästarna mår bra, Pilo är pigg som alltid och Pia verkar på topp hon med. De skoddes i veckan och det verkade gå ganska bra med henne trotts att jag var rädd för att hon skulle bli halt. För det första måste hon ha benet böjt länge, men sen även ha mycket vikt på det länge då han verkar de andra hovarna.
Bara en sak har oroat mig med Pilo. När jag har varit ute de senaste två gångerna har han böjt huvudet åt höger som om han tittar bakom sig. Jag vet inte varför och har försökt undersöka vad som får honom att göra det. Jag har lyft tyglarna, testat olika saker med skänklarna osv men det bara händer och jag vet inte varför. Jag har kollat i munnen och kan inte se några sår eller ömma ställen.
Jag ska ringa Ulrika, Pilos ET och se om hon kan komma över. Sen fråga Solveig om hon har tid och komma och titta på tänderna. Men han verkar helt OK vad jag kan se.
Skolan då. Jag har jättekul. Men nånting går emot... jag vet inte vad.
Jag tror att det är att jag inte riktigt begriper ena boken vi behandlar. Jag förstår inte hans teorier och det är nu dom jag ska använda mig av i det arbete jag är i nu. Så självklart, visst, det går uruselt. Jag vet inte vad jag ska skriva, för jag är rädd att det bara blir pannkaka.
Solsara skickade sitt arbete och det var självklart 10 tummar upp.
Jag vet också hur jag ska lägga upp det formelt och så för vi har läst ett utdrag, men jag vill ju förstå hans innebörd osv. Men jag tycker mest han är flumm. It kills me!
Sen drömmar jag fortfarande sådana mardrömmar till och från att det isar i ryggraden om dagarna. En natt för några veckor sedan drömde jag en sån mardröm att jag ville skrika rakt ut med var så fylld av fasa att jag inte fick luft. När jag gick till toaletter i mörkret i lägenheten var jag så kallsvettig och hjärtat skenade att jag trodde jag skulle svimma. Tillbaka i sovrummet hoppade jag i sängen för jag var rädd för vad som kunde vara under sängen. Jag kröp ihop nära älskling och drog hans armar om mig, sedan grät jag och bad fader vår flera gånger innan jag vågade somna om.
Tänk att drömmar kan ha sådan inverkan!
Jag hoppas, nog förgäves jag vet, att jag slipper ha en sådan hemsk mardröm igen!
Det ligger i släkten på pappas sida... långt bakåt, farfar och pappa vet jag också har sådana hemska mardrömmar, även min syster.
Nåja, det här blev mycket längre än vad jag hade tänkt, men jag har ju inte skrivit på ett tag och det är så lugnt här på jobbet.
Ta hand om er!
