Mormor

Min underbara mormor är på sjukhus, igen.
Hon ringde mamma vid 5 imorse och hade ont i bröstet. Hon fick inte någon hjärtinfarkt men pga av alla de hon haft innan och hennes höga ålder så fick hon åka in.
Hennes EKG har ändrat sig och hon ligger på medicinska avdelningen just nu.
Jag vill med helamitt hjärta gå över till henne. 20 minuters promenad.. men hon får inte ta emot besökare och jag vill inte smitta henne.

Men det är min mormor som alltid varit där för mig! Sett till att jag ätit, följt mig till bussen, tagit hand om mig när jag kom hem efter skolan, hon tog hand om alla djur jag nånsin haft när jag inte var hemma. Gick ut med Nicko, gav hästarna mitt på dan och kollade vattnet, gav katterna när de skrek och tiggde på trappan och bäst av allt. Bakade tills jag kom hem. Bullar och muffins, sockerkakor och nybakat bröd! När jag var yngre förstod jag aldrig storheten i allt, men nu. Då var nybakat bröd när jag kom hem en vardagssak. Limpor, kake och tekakor.. Tillräckligt varma så att smöret skulle smälta när man åt dom och med honung på. Sen brukade vi spela Fia med knuff, men mormor har alltid en sånn tur och fick 6or hela tiden, men hon var rolig att spela med för att hon fuskade aldrig och spelade ärligt. Inte som andra vuxna som ofta lägger sig då dom spelar med barn. Hon har uppfostrat mig till den jag är, lika mycket som mamma och pappa.
Jag är bara så orolig! Jag vet att hon snart är 96 och hennes önskan är att inte bli 100... även att hon har ont.



Älskar henne

Drogberoende?

Vaknade med den där ofattbara hemska huvudvärken idag... idag skulle jag även försökt att åka tillbaka till VFU'n, men efter jag gick ut ur dushen höll jag på att svimma. Ljuset från hallen kändes så starkt att jag fick blunda och känna mig fram till soffan och lägga mig ner. Så fruktansvärt ont gjorde det.
Jag ringde till pappa för att fråga om jag vågade köra ut dit och chansa, han sa att jag var läkemedelsförgiftad och skulle åka till akuten. Vi kom överens om att jag skulle ringa läkemedelscentralen. För saken var så att jag tog en ipren så fort jag gått upp och det här var några timmar senare. Läkemedelscentralen beklagade och tyckte jag skulle ringa min läkare igen. Så jag ringde rådgivningen på vårdcentralen som också de blev oroliga och sa att de skulle lämna en förfrågan till läkaren jag var hos i måndags och ringa tillbaka. (Det har dom inte gjort än på ca tre timmar nu).
Däremot hade ju pappa som arbetar på samma ställe som mamma fått henne upprörd och hon ringde mig och sa att hon nu skulle beställa tid hos Peter och därmed basta! Jag försökte lugna ner henne och sa att hon inte alls behövde ringa honom. Peter är en läkare som mina båda föräldrar känner väl. Nehej, nej, hon skulle väll låta vårdcentralen ringa tillbaka, men hon var trött på att jag inte blev frisk och att man inte kan gå såhär länge som jag med influensa/bihåleinflammation/vad-jag-nu-har.
En stund senare ringer dolt nummer på min mobil, äntligen ringer vårdcentralen tänker jag, men nej. Det var Peter.
"Jo din mamma har skickat ett mail till mig" . ( No shit Sherlock! ) Sedan förklarar han att han har gått igenom av vad de skrivit på vårdcentralen och så och jag beskriver hur jag känner mig. "Ja, du kan gå ner till Apoteket nu, jag har skickat in ett recept" Jaha tänker jag. Bara sådär. "Du tar två tabletter tre gånger om dan, så hörs vi sen. Krya på dig"
Peter är väldigt saklig, informell och tar även aldrig i hand utan handskar på. Lite typiskt äldre, överläkare.
Så ner till apoteket och nu har jag penicillin.

Så dagen består av tabletter, tabletter och mer tabletter. På apoteket sa hon "ta dessa mellan måltiderna" jag kunde inte låta bli att svara att jag inte orkar äta så det ska nog inte vara några problem.

Morgon. 1 ssri hämmande, 2 stabiliserande, 2 kåvepenin, nasonex och mollipeck.
Lunch. Mollipeck
Middag. 2 kåvepenin och mollipeck.
Kväll. Nasonex, 2 kåvepenin och mollipeck.

Kan även slänga till Panodil Zapp där också för annars överlever jag inte huvudvärken!

Vad som oroar mig jämnt är att alla mediciner ska krocka med varandra... kan inte säga nog ofta att jag redan går på två receptbelagda. Ringt läkemedelscentralen så ofta att jag kan allt i huvudet bara för att få veta om jag kan äta den eller det. Jag köpte en gång Ompeprasol mot magkattar. Sedan ströläste jag innehållsförteckningen och såg att den krockade mot min ena medicin. Hann ju bara äta nån gång, men ändå. Jag tycker det är läskigt.

Älskling är så sjuk han med. Vi sover i skift om varandra just nu för att kunna få sova. Vi hostar och snarkar båda två och sover oroligt. Det värsta är att inte få gå ut och kunna åka bort... inlåst hemma. Sen att jag är så slut efter att gå runt och ha ont och ha feber. Har några timmar på dan såhär som jag känner mig ganska okej på.

Ska snart lägga mig i soffan och försöka vila igen.

1000 Kramar till er alla. Håll er friska!

Smärta

Det strålar och smärtar så jag vet inte vad jag ska göra. Hela ansiktet är en enda zon av smärta och jag vet inte hur länge till jag står ut. Jag orkar inte ligga ner, går jag bultar det med varje steg jag tar. Sitter jag känns det ändå. Jag orkar inte göra nånting för alla rörelser ger stötar rakt in i huvudet.

Mellan ögonbrynen, över näsroten och ner under ögonen. Men även över hela huvudet som ett hårband som sitter för hårt över pannan och bakom öronen och i bakhuvudet. Där är det som värsta. Epicentrum verkar vara mellan ögonen.

Nasonexen har börjat verka på höger sida iaf... ( min kortisonnässpray ) När det lättar upp känns det som jag skulle ha små,små kravlande insekter inne i näsan och under höger öga. Superäckligt och läskigt. Vänster sida är fortfarande tät. Dessutom knakar det fortfarande i huvudet när jag måste snyta mig och det känns som hela jag ska implodera.

Ringde läkemedelsrådgivningen nyss och TACKA GUDARNA, jag kan ta ipren. Den har dock inte börjat verka än. Vänta ivrigt på det. Det känns ju något scary när man redan går på två sorters medicin dagligen, sen får yttlgare två receptbelagda och vill ta ytterligare. Just nu skulle det nog vara behändligt med en dosett. Jag och mormor blir det då..

När jag var hos tandläkaren igår frågade hon om jag fortfarande gick på medicinering, ja det gör jag. "Jaha, för här står det dokumenterat ifrån 2006, är det inte länge nu?"
Jo, det är det nog, men jag vill inte vika av från dom förren jag är klar med universitetet.
Folktandvården påminde mig om att mitt kontrakt med de hade löpt ut, hej då ett och två.
Men med mina dåliga tänder så behövs det, under undersökningen hittade hon ett hål... Ny tid för det. Underbart. Mer smärta. Det här är en av de värsta bihåleinflammatioinerna jag haft. Den här och en under gymnasiet som krävde två penicillin och en antibiotikakur. Jag var sjuk då i två månader (!).

Nå, positivt är att hosta börjar aningens lägga sig och ena sidan har släppt något, febern sitter i något men inte lika illa. Har även gått ner 3 kilo. Nu står vågen på 70, min första målvikt! Inte rätt sätt att gå ner i vikt jag vet, kommer säkert att gå upp en del sen när jag blir frisk, men jag kan inte låta bli att glädjas lite. 5 kilo sedan nyår nu.
Sen är det ju vackert väder ute... inte för att jag knappt varit ute på nu 8 dagar, men det ser ju fint ut från fönstret!

Filmer som jag vill köpa, eller nån annan kan köpa åt mig om ni tycker synd om mig

Princess Mononoke

Spirited Away

Laputa, Castle in the sky

Min granne Totoro

Tales from Earthsea


Underbara Hayao Miyazaki filmer! ( Animefilmer, alltså japanska tecknade. )

Nej..nu ska jag sätta mig i dushen med varmt vatten över huvudet. Kanske det hjälper lite.

Bihåleinflammation. . .

Jag avskyr det!
Det har fortfarande inte släppt.. Igår var jag befriad då och då.. men nu är har det varit hela dan och det känns som när is expanderar och spricker och sväller

Måste ringa min handledare och säga att jag inte kan komma imorgon heller!
Då jag skulle ha projekt med de stora barnen 5-6 år. Fasen! Nu har jag snart en hel vecka att ta igen på ledig tid. KUL!
Eller kanske inte...

Hade det varit på min förra praktikplats hade jag nog inte behövt ta igen så många dagar, men då hade jag inte heller haft något emot att ta igen dagar heller

Skönt att bara kunna sitta häruppe där det är helt tyst och lugn och bara få läsa och dricka te, titta ut genom fönstret på naturen. Konstigt att kunna ta igen sig på jobbet?
Well, jag jobbar det jag kan. Det går i perioder.

Imorse var jag helt slut, mamma som kom hem halv 3 inatt fick väcka mig och följa med mig för att ta ut hästarna! Sen gick jag och lade mig och försov mig till jobbet, mamma lagade frukost åt mig medan jag dushade och stressade runt. Jag blev en kvart försenad, tack och lov påverkade det inte öppningstiden utan bara min förberedelsetid innan öppning. Det känns likt förbaskat jobbigt.

Imorgon ska jag gå till vårdventralen och be om penicillin... jag måste bli frisk!

Nu ska jag göra mig en till kopp rooibos festival med lite honung i...

Jag in a nutshell

Sjuk.
Igen dårå

Bihåleinflammation
Ont i öronen
Hostattacker så jag inte kan sova (eller älskling)
Ont i halsen (igen, from idag)
Ont i kroppen

Men. Febern har försvunnit. Yey!

Ska jobba imorn och på söndag. Några timmar i skogen. Jag älskar ju mitt jobb där och jag behöver pengarna. Praktiken har jag varit borta från i tre dar så det måste jag ta igen senare. Attans! Men jag har verkligen inte kunnat vara där. Jag kunde inte ens förmå mig att gå till Apoteket utan fick ta bilen. Miljötok som jag är brann det mig att ta bilen så kort sträcka, men jag hade dött om jag skulle ha gått. Har tittart på Aristocats och Oliver och gänget. Mina älsklingsfilmer. Sen Hayao Miyazaki... hans filmer är så underbara. Spirited Away, Det levande slottet., Princess Mononoke mfl.. Det sörjer mig mycket att Astrid Lindgren inte ville sälja animationsrättigheterna till honom, men å andra sidan var det då på 70 talet och Astrid var en envis dam, men tänk vad han kunde ha gjort! Jag avskyr den nya animationen! Jag tycker det är ren slakt! Men men...

Nu är Pilo barfota. Han ska få vara det en omgång nu så hans hovar får läka till. Klanten lyckas ju alltid trampa sig med brodden på så hans bakhovar ser ut som skrutt! Han kommer nog vara ömfotad ett tag, men det får gå. Marken är mjuk nu när det har regnat och gräset är på väg så det blir mjukare att gå.
Sen hämtar vi kärran imorn! Hihihi! Min nya, fina kärra. Min syster med tre barn blev så glad när jag sa det. "Åh så roligt, barnen tycker det ju är så kul att åka med dig. Speciellt sen i julas då dom fick åka med bjällran"
På julafton hade vi ingen snö, så det blev inte släde, men vi åkte kärra och jag satte på morfars gamla bjällra på selen så vi väckte julen i hela byn! Pilo brydde sig inte ett skvatt fast mamma trodde han skulle springa till skogs. Min kloka, underbara häst. Jag tog av bjällran efter ett tag så fick mina systersöner sitta och bjällra bäst dom ville medans Pilo trava på. Så mysigt att få sånna stunder med barnen! Hoppas så på att få köra hölass med dom i sommar! Det är en dröm jag har. Hela familjen på lasset och Pilo som drar.

Nej... nu ska jag slänga på en till film, hämta min Häägen Dazs från frysen, hämta stora svarta ferrarifilten och lägga mig i soffan. Får nog bli P.S I Love you. Sötis Ida kommer sen till mig efter sju! Saknar henne så! Ska bli underbart att träffa henne igen.

Usch... nu tror jag febern är på väg tillbaka.. hoppas ni alla mår bra!

Pengar pengar pengar...

Usch. Jag längtar så efter sommaren och att få in pengar på kontot igen.
Mest för att....

JAG HAR KÖPT EN NY KÄRRA!

Pilo gjorde ju brasved nästintill av morfars gamla (vi ska försöka limma ihop med Karlsson klister och annat men tvivlar på det) så min älskade far satte in en annons. Så dagen efter tidningen kom ut så ringde det. Tre äldre gubbar ville bli av med sina tränarkärror. Första kärran tyckte jag lät alldeless för dyr, men jag tänkte att jag kan ju alltid åka och titta. Kärra nummer två lät helt OK och var nära att titta på. Kärra nummer tre lät som mycket jobb.
Så i lördags åkte jag på bygdetur. Kärra nr 2 var först och var jättefin och välvårdad. Roligast var nog att gubben hade träffat morfar och berättade anekdoter. Sen visste han minsann vem Pilo var också, joho då, för den hade han sett på banan för tio år sen... Travgubbar! Hur lyckas dom. Pilo har bara varit på banan och tränat nån enstaka gång. Hur många hästar har inte det?! Men tyvärr var kärran ensitsig och jag måste ha en med bredare sits.
Sedan var det kärra nr 3. Gubben var full och kärran var skrot.
Efter mycket om och men hittade jag och gumman mi som följde med, tack för det sötnos,till kärra nr 1. Han hade sagt i telefonen att han ville ha 10 000 för den för den stod fortfarande i orginalplasten. Han häst hade tyvärr dött då han hade beställt kärran och sedan blev det ingen mer. Kärran var så fin. Någon rostfläck här och där,men annars som han sa, fortfarande i orginalförpackningen och aldrig använd. Han sa sedan att han kanske tagit i då han sa pris i telefon så han sänkte sig till 6,5. Fortfarande mycket tyckte jag och tänkte på att jag behöver ny sadel också.
Men efter att ha pratat med mamma och pappa ringde jag och lade bud på 5 000. Han höjde till 5,5 och jag sa ja.
Så nu har jag en helt underbart vacker blå fin ny kärra, aldrig använd. Men bäst av allt, sistsen sitter fast och jag har fjädring! Den gamla kärran hade morfar fått helt gratis för länge sedan och jag har hört av många att morfar svor över den. Jag kan bara hålla med. Den är/var sned och skakar nått så förbannat om man åker i någon annat än skritt. Sedan är sitsen avtagbar då den är tom så man kan ha saker under sitsen (mat och sånt). Men det gör att om man kör över en sten,ett dike,en rot så skumpar kärran till och helt plötsligt sitter du i utrymmet under och sitsen ligger bakom dig. Det är inte roligt! Dock ser det mycket komiskt ut. Jag har nästan hört rådjuren fnissa då jag varit ute och kört.

Men nu har jag i alla fall en ny kärra!

Nu ska jag bara ha en ny sadel med. Hur fick jag råd med detta?
Det har jag inte. Men jag har snälla föräldrar som låtit mig ta ett lån, vi har en återbetalningsplan och det är helt seriöst. Jag behöver en ny sadel, så enkelt är det. Att jag behövde en ny kärra var mycket olyckligt och inte planerat, men så blev det. Jag kan inte tänka mig att sluta köra Pilo när han älskar det och jag med och när det är mitt sätt att frakta honom.

Hoppas ni alla mår bra!

RSS 2.0