vaxlanda

Skönt, tjaaa
lugnt, jovisst
men oerhört, oerhört ensamt

S har sagt att jag får åka till henne ikväll, goa hon, men hur tråkigt och ensamt det än är så orkar jag faktiskt inte.
Helgen har rullat på i 300 knyck och hur jag ska orka med att gå upp aptidigt och ta ut hästarna för att sen åka 5 mil till doktorn och sen 7 mil (delvis samma väg) för att komma till jobbet och ha stängningspass vet jag inte.
S U C K!

Så egentligen borde jag inte sitta här utan masa mig ner till stallet för att förbereda så mycket jag bara kan och ta in hästarna. Det vore bara nyttigt för mig för trotts träning under veckan och Zumbapass igår så har jag ätit så dåligt att det nog inte haft någon effekt. Nej, jag har inte köpt något godis!
MEN det hindrar mig ju inte från att baka kladdkaka... Hoppsan!
Och sen det dåliga samvetet på posten

Mamma har åkt till syster nummer2 och kommer hem sent imorgon så jag har bara hunnit träffa älskling några timmar igår. Sen är det ny vecka imorn igen och jag får se honom igen några timmar på fredag. Det suger det med!

Jobbet är inte heller på top 5 listan just nu. Heltid är jobbigt, och det blir inte bättre när jag inte slutar att ta med mig jobbet hem. Måste avskärma mig, hur svårt det än är.
Sen så undrar jag vad jag ska hitta på till sommaren, hösten, framtiden... det visar sig antar jag.
Pengar hoppas jag.

Nej, stallet var det innan jag somnar. Sen kanske jag ska äta något idag med... om jag orkar laga nått.
Ugh... orkar... inte... röra... kroppen.

Skulle snabbt och lätt plocka vedträn ur korgen till den plats som finns under spisen i köket (den är gjord av gjutjärn, gjutjärn är hårt). Då jag självklart, eftersom jag ville vara effektiv, tappar ett stort jävla vedträ och det landar mjukt på mitt finger, mitt finger däremot landade inte mjukt då det i sin tur landade på gjutjärnet. Aj!

Vadå a rock and a hard place... det räcker med wood and a hard place!

Älskling däremot, "jag ser att det gjorde ont, du ser gråtfärdig ut"

NEJ! Jag hade ont,men gråtfärdig?

Men det verkar som att gudarna tyckte att eftersom jag inte var gråtfärdig då så skulle jag allt få bli det.

En månad sen jag hade influensa så har kroppen inte varit på topp. Undra på det när arbetsplatsen skulle behöva stängas ner och saneras en vecka. Alla, ja, alla barn är sjuka. Är alla barn hemma? Nej! Vilket resulterar i en ljudvolym över Turning Torsos höjd och vi skövlar nog en regnskog om dan pga av snoriga näsor. Dessutom kan barnen som ska vara på vilan inte sova eftersom de väcker varandra då dom hostar, eller av andnöd då de promt ska ha napp, men är täppta i näsan. Stackars, stackars barn.

Så nu i helgen, efter en UNDERBAR lördag med en långritt på min fantastiska, bara något (host,host) runda, springare så gav mina "små symptom" upp. Vi ska leva loppan tyckte dom igårkväll. Det började smått, men sedan eskalerade smärtan som ett skenande tåg. Trotts två Alvedon och en Ipren och nässpray låg jag och gnydde. Halva ansiktet kändes bortdomnat och jag kan lova att jag var gråtfärdig!

Öroninflammation!

Det kändes som att någon hade kört en syl genom örat och sedan planterat in små klusterbomber i vänster hjärnhalva. Vid 2 ringde jag desperat sjukvårdsrådgivningen, fast jag visste att jag nog inte skulle kunna övertala de att skicka hem en ambulans för att jag skulle kunna få morfin, men det gav mig nått att koncentrera mig på. Bättre att ligga och lyssna på "vi jobbar med att besvara ditt samtal så fort vi kan" istället för att ligga och känna efter på smärtan. Jag funderade även seriöst på att gå till mina äldre grannar, väcka de och be om nått starkt smärtstillande. Eller att överdosera min happy-happy medicin, för att bli supergroggy och slippa smärtan. Många tankar när man har ont.

Efter jag vet inte hur många "vi jobbar med att besvara ditt samtal så fort vi kan" kom jag till sjuksyster i Uddevalla, som också upplyste mig om att jag måste hamnat fel i nån telefonstolpe, beklagade smärtan och sa att många som haft årets influensa har drabbats av öroninflammation och att jag ska åka till jourläkare idag. Sen skulle hon koppla mig till rådgivningen i Värmland. "Din väntetid beräknas ta ...20 minuter". Well... Jag vet inte om jag nånsin kom till rådgivningen. När älskling väckte mig vid 4 så låg mobilen fortfarande vid mitt bra öra. Jag var i telefon 1h och 8min. Jag vill inte se räkningen...

Idag, efter några timmar sömn, för just nu gör det inte ont så ska jag åka till jouren i hemstaden.

Fan, fan, FAN! Men jag står inte ut med sån smärta inatt igen. ICKE!

Smärta eller ej, jag rekomenderar varmt

http://mullebloggen.wordpress.com/

 

Nu är det sängen som gäller för några timmar, sen ska jag ta itu med grishästarnas boxar innan jag åker för några timmars väntan på akuten :(