Nytt kapitel

I veckan började ett nytt kapitel i mitt liv.
Livet som lärare.
Och åååååååhhhhhhh vad det är kul!
"Mina" barn är supergoa och underbara allihop! Efter APT (arbetsplatsträff) i fredags så har jag även fått två ansvarsbarn! IK!
Alltså ska jag ha två utvecklingssamtal och två barn som jag kommer att följa närmare.
Men det har bara gått en vecka än så länge ;) Jag kommer med mer uppdatering.
Jag har också fått egna uppgifter att göra så jag känner mig som kollega. Jag visste inte vad jag hade att förvänta mig, men det känns som att de accepterade mina åsikter.

Det är OK att bo borta under veckan än så länge, men jag saknar min älskling oerhört.
Däremot så har jag två hästar att lägga energi på, och det behövs. Borka behöver mycket hantering och Pilo behöver träning. Han är så underbar min älskade häst. Jag har saknat honom så mycket!
Borka börjar bli min vän, men hon är svårflörtad. Hon har gått på utedrift i två år och varit mamma så hon vill att saker och ting ska va på hennes villkor helst.
Jag ska köpa en longergjord och arbeta henne mer från marken.
Nu har jag ju lön!

I lördags var jag och älskling ute och gick i solen när jag fick en stund av bara ren eufori kom genom mig!
Jag var ledig, jag hade fått lön för veckan, jag var med min älskade man och alla mina nära och kära lever och mår bra. Jag är färdig med min utbildning och har jobb ett halvår framöver.
Nej. Inget att klaga på.

Oh, nästa vecka ska jag troligtvis börja med Zumba!
Hej och hå vad det ska gå!

Nytt kapitel i livet börjar nu och det börjar bra!

Fuckin perfect!

http://www.youtube.com/watch?v=ocDlOD1Hw9k

Allt jag kan tänka på är alla svarta år, men på något vis vann jag.
I fredags tog jag emot priset!
Jag har en utbildning!

Jag är en utexaminerad lärare!

Take that alla jävla demoner!
Take that mitt förra liv!
Jag är färdig!
Och KAU har gjort mig till en helt annan människa än när jag började för 3,5 år sedan.
Med KAU menar jag alla underbara, inspirerande människor jag träffat på vägen!
Mina soltjejer!Ni vet vilka ni är!
Och fantastiska lärare som öppnat min vilja för att vilja lära mig mer!

Önskar att jag kunde få alla omkring mig att förstå hur mycket all stöttning betytt för mig
Älskar er!

Min älskade ü, du kan göra det!
Du kan klättra upp, jag vet att du kan!
Tro på dig, du är så stark!


You are perfect to me!

-------------------------------------------------------------------------

Imorgon börjar mitt liv som lärare!


Bli människa igen

Börjar komma nära slutet på en fyra dagars "ledighet".
Kallar det så för att jag är hemma, hos älsklingen, och bara planerar mina egna dagar med honom och vad som jag ska göra, när jag vill göra det. Helt underbart!
Hade tänkt göra mycket mer än vad jag gjort nu under helgen, men so what. Det hinns med.
Det är inget akut ändå och jag vet att fyra sådana här dagar inte kommer att komma på länge till. Så jag ska göra mitt bästa av att göra så lite som möjligt ;)
Hittils har det gått riktigt bra. Äta, sova, läsa opponeringsarbete/läsa skönlitteratur och sen bara få gå runt och ströplocka i lägenheten. Fixa tvätt och sånt utan stress. Lovhely!
Det bästa av allt är bara all tid med älskling! När jag nu fått jobb sju mil bort kommer vi inte se varandra lika ofta och det skär i mig innan jag har börjat.
Men det är bara sex månader och jag har pendlat förr och längre tid, men det fanns ju ett skäl till att jag sedan tog jobbet i "staden".

Däremot kommer jag få vara närmare djuren och det är big plus!
Dessutom kan arbetet på gården hjälpa mig att bli i form igen. Den här hösten har inte varit snäll emot mig, jag har inte heller varit snäll emot mig. Jag har gett mig själv alldeless för mycket "synd om mig" godis när jag jobbat med examensarbetet och pga av ryggsmärtorna så har jag rört mig mindre.
Nu är det slut på det!
Min rygg börjar sakta, sakta bli bättre och Gumma mi har sagt att vi ska köpa gymkort... har hon sagt det är det lika gjort. Något envis den damen. Men å andra sidan, det kan behövas om jag ska ha någon chans att slå Solsara senare i vår. Mitt träningsschema gick ju liksom i kras när ryggen gjorde det.
Sen ser jag fram emot att få igång mig och Pilo och börja träna för Astrid igen! Det vore sååå kul. Funderar även på att kanske åka på clinic med Borka. Ska bara prata med hennes ägare först. Annars lägger jag ner tiden på att få Pilo in i en transport för en gång skull och åker med honom... det är tilllåtet att drömma ;)

Japp... en fruktansvärd höst senare och jag tror jag börjar att bli människa igen. Jag ska bara överleva opponeringen och examinationen!

Okej... fokus!

Mitt fokus senaste veckorna (läs sedan oktober...) är bara något stört.
Vad jag borde göra och vad jag gjort/gör är inte riktigt samma sak. Att jag lyckas med något är ett under!

Xarbetet ligger och surrar runt huvudet hela tiden.
Det ger mig oro, spänning, nervositet, illamående och panik!

Sen denna förbannade invalidiserande ryggvärk på det. Jag blir galen!
Jag blir gråtfärdig.

Förlåt för ett ständigt whinande!
Bara det blir examen snart så blir allt back to normal liksom. På ett nytt sätt... för, back to blir det ju inte.
Efter examen kommer ju en ny värld!

PANIK!


(oooooooiiiiiiiiiiiiik... andas,ANDAS..... fokus,fokus,fokus....)

Ajajaj!

Jag har blåmärken på kroppen efter behandlingen igår!
Har alltid varit mer känslig på högersidan av ryggen och ner mot knävecket, mer kittlig, eller sensibel som min oseopat säger. Så... Igår så satte han fingrarna på några sådana punkter och jag hade svårt att ligga still för det kittlade så mycket! Några punkter gjorde bara ont, men han höll på punkterna tills kittlandet eller smärtan avtog.
Nu har jag blåmärken på de här punkterna idag och är jätteöm. Jag ser misshandlad ut!

Sitter och tittar igenom en yogafilm som jag fick i julklapp. Ska utföra programmet senare idag, men vill ha sett filmen först så jag kan fokusera mig mest på mig själv då.

Imorn ska jag träffa min handledare för sista gången, hjälp... det känns som att jag inte lagt ner mig tillräckligt för att arbetet ska få G. Får jag bara G så blir jag supernöjd.. bara jag blir klar!

Nu ska jag finslipa arbetet mer med mamma hade jag tänkt, ska bara se vad hon har tänkt om dagen också ;)

Invalid

Jag har så ont i ryggen!
Jag orkar inte mocka, jag orkar inte bära hinkar, det känns som att jag inte kan nånting.
Men idag var det andra gången jag var hos en annan oseopat/naprapat. Han knäcker i ryggen iaf..
Åt höger och vänster att det känns som jag aldrig kommer att bli människa igen.
Förra gången kändes det som träningsvärk i flera dagar efteråt.

Tydligen så har jag en bäckenrotation, vilket har gjort att jag har fått en ryggradsvridning.
När jag var hos honom idag frågade jag hur jag ska göra med min anställning som jag börjar den 24'e.

"Tja, du får inte göra några sådana rörelser (böjer sig ner och uppåt) eller sådana (roterar midjan) helst för det kan förvärra smärtan och du borde vila"

Jo tack, försök att arbeta på en 1-3 avdelning utan att göra lyft eller rotation, eller lyft MED rotation! ARGH!
Jag får ett 6 månaders vikariat på 100% direkt när jag blir examinerad. OM jag blir examinerad....
Är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ nervös inför opponeringen på det förbannade, jävla skitexamensarbetet!

Positivt är att Borka och Pilo går bra ihop OCH att båda oseopaterna sagt att jag kan rida!
Har varit ute på båda två och jag och systerdottern har varit ute ihop och hästarna går att rida ihop med. Underbart! Det var jättekul!
Eftersom Pilo är så tjock att sadeln inte passar så rider jag honom barbacka just nu och ryggen tar inte så stor skada av det eftersom jag inte behöver sitta och trampa rätt den. Så... tja. It works.

En annan underbar sak är att jag ÄNTLIGEN hittat en vinterjacka. Hittade en på rea och det var tydligen inte vilket märke som helst. Didriksson! Jag har blivit en snobb =P
Nejdå, men 3,5 år på studiebidrag gör att ICAs egna varor känns lyxiga!

Nu är det rehlibitering som väntar, men det får vänta till imorn. Har även spikmattan hemma i lägenheten, saknar den nu när jag är på gården. Måste köpa en hit, försöker övertala mamma att köpa en ;)
Oseopaten/naprapaten sa att det är ett tag kvar tills jag kommer vara återställd... jaja, vad gör man. Jag måste blir bra. Jag kan inte gå med en rygg som om jag vore 90 när jag är 25.

Ha det gött alla! Jag önskar er GOTT NYTT ÅR, fyllt med hopp, inspiration och välgång!
Kram


RSS 2.0