The cross
You refuse to see I'm in agony
The cross I bear
But you don't seem to care
Even Judas knew he had lied
I keep wondering why I'm still calling your name through my tears
Why have you waited to embrace me, my dear?
Cold is your silence, denying what is real
I'm still wondering why I'm still calling your name, my dear
I'm sorry if you can't stand the naked truth
All you see is how you want it to be
So you keep on living your lie
The Cross - Within Tempatation
Önskar att jag kunde hela hjärtan
Mitt hjärta går ut idag
Till SolSara och hennes Flis på sjukhuset
Till min NHlärare som var tvungen att ta bort sin älskade häst som fick fång och kolik
Önskar jag kunde hela deras sorg, göra allt bra igen
Tränade med Pilo i fredags och det gick ganska bra, men han har börjat slänga huvudet åt höger igen och det var riktigt svårt att få till bra galoppfattning i högergaloppen.
Har inte fått tag i min ET än, ska pröva ringa snart igen och be henne komma.
Så tacksam över min älskade make som stöttar mig när jag blir osäker på om jag gör rätt eller fel med min häst. Jag vill bara hans bästa och just nu förstår jag inte vad som gör att han betéer sig som han gör.
Att han stannar på vägen (sist vi var ute på 172'an!) och att han slänger huvudet åt höger.
Lastträningen gick superbra! Men när vi nu sätter press på att han ska längst fram till bommen så blir det lite jobbigt. Fast sakta men säkert så ska det nog gå!
Ska fortsätta läsa avhandling nu.
Till SolSara och hennes Flis på sjukhuset
Till min NHlärare som var tvungen att ta bort sin älskade häst som fick fång och kolik
Önskar jag kunde hela deras sorg, göra allt bra igen
Tränade med Pilo i fredags och det gick ganska bra, men han har börjat slänga huvudet åt höger igen och det var riktigt svårt att få till bra galoppfattning i högergaloppen.
Har inte fått tag i min ET än, ska pröva ringa snart igen och be henne komma.
Så tacksam över min älskade make som stöttar mig när jag blir osäker på om jag gör rätt eller fel med min häst. Jag vill bara hans bästa och just nu förstår jag inte vad som gör att han betéer sig som han gör.
Att han stannar på vägen (sist vi var ute på 172'an!) och att han slänger huvudet åt höger.
Lastträningen gick superbra! Men när vi nu sätter press på att han ska längst fram till bommen så blir det lite jobbigt. Fast sakta men säkert så ska det nog gå!
Ska fortsätta läsa avhandling nu.
Min pärla
Är Pilo
Jag har alltid känt att jag har en så nära kommunikation med honom. När mina systrar talar om sina barn kan jag ibland komma in och säga att "ja, men så är det med Pilo också". De har fått mer insikt nu i att hästar och även andra djur har ett stort känslospråk, men innan så tyckte de mest att jag var en galen hästtjej.
Jag blir så glad varje gång jag är med honom! Dessutom är jag så stolt över honom när han gick in i transporten med Irmeli när hon kom och hjälpte mig! Det kostar pengar jag egentligen inte har att ta hjälp av henne, men att kunna flytta Pilo är kritisk. Om en olycka skulle ske så måste jag kunna ta honom dit han behöver vård. Och det kommer underlätta så mycket och ge möjligheten att förbättra vår träning och vårt samspel.
I övrigt så är allt OK.
Inte mer, inte mindre.
Jag har inte hittat studielusten riktigt än, men nästan. Jag jobbar på det. Efter sådana meddelanden så blir jag mycket gladare iallafall!
Hej Sara!
Jag har alltid känt att jag har en så nära kommunikation med honom. När mina systrar talar om sina barn kan jag ibland komma in och säga att "ja, men så är det med Pilo också". De har fått mer insikt nu i att hästar och även andra djur har ett stort känslospråk, men innan så tyckte de mest att jag var en galen hästtjej.
Jag blir så glad varje gång jag är med honom! Dessutom är jag så stolt över honom när han gick in i transporten med Irmeli när hon kom och hjälpte mig! Det kostar pengar jag egentligen inte har att ta hjälp av henne, men att kunna flytta Pilo är kritisk. Om en olycka skulle ske så måste jag kunna ta honom dit han behöver vård. Och det kommer underlätta så mycket och ge möjligheten att förbättra vår träning och vårt samspel.
I övrigt så är allt OK.
Inte mer, inte mindre.
Jag har inte hittat studielusten riktigt än, men nästan. Jag jobbar på det. Efter sådana meddelanden så blir jag mycket gladare iallafall!
Hej Sara!
Du beskriver med inlevelse hur barnet agerar både med bollarna ute och sedan inne i relation till dig. Din tolkning av hennes tankar är rimliga utifrån dina observationer. Litteraturen använder du på ett relevant och insiktsfullt sätt.
Mvh
XX
Ledsendag
Har en "sådan" dag idag
Vet inte varför, men den själv bara så mycket energi av mig
Jag vill till mina pållar, men kan inte få mig till bilen och köra till gården
Känner tårarna på väg hela tiden och det är jobbigt för de svider och det är jobbigt att pressa bort dom
Vill inte vara svartsara
Vill inte vara deppig
Vill inte vara på väg ner
Vill inte vara svart och svår
Bara så rädd
För Pilo
För Pia
För mig själv
Att Pilo ska fortsätta ha problem med sina ben
Att Pia snart inte finns nära
Att jag ska ramla omkull och inte orka med skolan och framtiden
Vet inte varför, men den själv bara så mycket energi av mig
Jag vill till mina pållar, men kan inte få mig till bilen och köra till gården
Känner tårarna på väg hela tiden och det är jobbigt för de svider och det är jobbigt att pressa bort dom
Vill inte vara svartsara
Vill inte vara deppig
Vill inte vara på väg ner
Vill inte vara svart och svår
This bleeding heart keeps calling
Can't stop my world from falling
from falling, from falling, from falling
apart
Bara så rädd
För Pilo
För Pia
För mig själv
Att Pilo ska fortsätta ha problem med sina ben
Att Pia snart inte finns nära
Att jag ska ramla omkull och inte orka med skolan och framtiden
I promised that I wouldn't feel
Keeping what's real
My heart is not made of steel
There's no escape, no return
Älskade vännen...
Hade laddat i över en vecka för att få ha ridlektion i fredags för min ridlärare
Packat ihop ryggsäck för liten fika för mig och Pilo på vägen, ryktat honom fin och ren
Så på vägen uppför backen hemma tyckte jag att han rörde sig konstigt, men vägen är förstörd av regn så jag tänkte inte mer på det. Fast då jag tyckte det kändes fel när vi kom upp vid postlådorna så tänkte jag att han kanske fått en sten i en hov, så jag hoppade av och tittade, nej, ingen sten.
Jag ledde ner honom till planare väg vid Kjell maskinhall och tog upp honom i trav
Tyglig hälta
Fasen, inte ojämn väg, inte sten i nån hov...
Nånstans lyckades jag då tänka den ologiska, desperata tanken
* Han fejkar!
Men ack, nej. Pilo är halt.
Underbara ridläraren jag har är så snäll när jag blir så orolig gällande Pilo att hon kom ut och tittade på honom.
Tyvärr kunde vi inte enas om vart han är halt. Jag gissar på höger fram, Astrid på vänster bak. Han har inte haft något ben som varit markant varmare än det andra, inte i hov eller ben. Inte heller svullen. Bara halt.
"Förhoppningsvis" så har han helt enkelt bara varit pilotisk som bara han kan vara och vrickad sig i hagen eller busat på nått vis. Han har ju inte alltid koll på sina fyra ben.
Jag yttrade dock min allra största fasa för Astrid, att hans högra bakben som han har sin gamla skada i kommer göra att han måste ställas av nån gång. Eftersom han inte kan rå för att han överbelastar andra ben och arbetar fel med musklerna.
Hon höll med om att det kan vara en möjlighet för det
Självklart är min absoluta fasa att han skulle tas ifrån mig på icke naturligt sätt, olycka eller så. Men att inte få dela sådana stunder med honom som när vi galopperar över gärdena hemma, eller tar en lugn barbacka tur i sommarvärmen eller arbetar ihop som ett par på ridbanan... det är något som för mig framåt, som är guld i mitt hjärta. Men självklart älskar jag honom mer och vill inte skada honom.
Jag ångrar inte min utbildning, jag är jätteglad över att jag "hittat rätt". Men det känns som jag förlorat så mycket tid med mina hästar. Tid som skulle kunnat ängnats åt att skapa minnen och starka band.
Men jag vet att dom alltid är där, och accepterar mig för den jag är, dom är alltid där med gosiga mular och dova gnäggningar. (förutom Pilo som till och från låter som en skär pappegoja)
Så fredags alltså, eftersom Pilo fick gå i hagen så gav jag mig ut på Emil. Grannens fjording.
Mina händer ömmar fortfarande. Samt mina ben.
Envisare häst (om det är vad han är. korsning mellan åsna och buffel verkar mer troligt) får man leta efter.
Säger man A gör han B osv. Imponerad dock över att jag inte ramlade av under bocka,tvärnita,tvärsvänga,småstegra turen... Men det är inte hans fel. Han har ju aldrig varit inriden och är mycket understimulerad. Efter ridturen verkade han bara njuta av att bli ompysslad och stod nästan helt still.
Knasboll.
Jag håller nu en önskning varje natt om att Pilo ska bli frisk. Jag har bara snart 1 år kvar i Karlstad. Sen ska vi tillbaka till vårt esse, vara ett par han och jag igen. Förhoppningsvis med Irmelis hjälp kan vi vara med på fler clinics och nån tävling. Jag vill inte släppa mina drömmar.
Packat ihop ryggsäck för liten fika för mig och Pilo på vägen, ryktat honom fin och ren
Så på vägen uppför backen hemma tyckte jag att han rörde sig konstigt, men vägen är förstörd av regn så jag tänkte inte mer på det. Fast då jag tyckte det kändes fel när vi kom upp vid postlådorna så tänkte jag att han kanske fått en sten i en hov, så jag hoppade av och tittade, nej, ingen sten.
Jag ledde ner honom till planare väg vid Kjell maskinhall och tog upp honom i trav
Tyglig hälta
Fasen, inte ojämn väg, inte sten i nån hov...
Nånstans lyckades jag då tänka den ologiska, desperata tanken
* Han fejkar!
Men ack, nej. Pilo är halt.
Underbara ridläraren jag har är så snäll när jag blir så orolig gällande Pilo att hon kom ut och tittade på honom.
Tyvärr kunde vi inte enas om vart han är halt. Jag gissar på höger fram, Astrid på vänster bak. Han har inte haft något ben som varit markant varmare än det andra, inte i hov eller ben. Inte heller svullen. Bara halt.
"Förhoppningsvis" så har han helt enkelt bara varit pilotisk som bara han kan vara och vrickad sig i hagen eller busat på nått vis. Han har ju inte alltid koll på sina fyra ben.
Jag yttrade dock min allra största fasa för Astrid, att hans högra bakben som han har sin gamla skada i kommer göra att han måste ställas av nån gång. Eftersom han inte kan rå för att han överbelastar andra ben och arbetar fel med musklerna.
Hon höll med om att det kan vara en möjlighet för det
Självklart är min absoluta fasa att han skulle tas ifrån mig på icke naturligt sätt, olycka eller så. Men att inte få dela sådana stunder med honom som när vi galopperar över gärdena hemma, eller tar en lugn barbacka tur i sommarvärmen eller arbetar ihop som ett par på ridbanan... det är något som för mig framåt, som är guld i mitt hjärta. Men självklart älskar jag honom mer och vill inte skada honom.
Jag ångrar inte min utbildning, jag är jätteglad över att jag "hittat rätt". Men det känns som jag förlorat så mycket tid med mina hästar. Tid som skulle kunnat ängnats åt att skapa minnen och starka band.
Men jag vet att dom alltid är där, och accepterar mig för den jag är, dom är alltid där med gosiga mular och dova gnäggningar. (förutom Pilo som till och från låter som en skär pappegoja)
Så fredags alltså, eftersom Pilo fick gå i hagen så gav jag mig ut på Emil. Grannens fjording.
Mina händer ömmar fortfarande. Samt mina ben.
Envisare häst (om det är vad han är. korsning mellan åsna och buffel verkar mer troligt) får man leta efter.
Säger man A gör han B osv. Imponerad dock över att jag inte ramlade av under bocka,tvärnita,tvärsvänga,småstegra turen... Men det är inte hans fel. Han har ju aldrig varit inriden och är mycket understimulerad. Efter ridturen verkade han bara njuta av att bli ompysslad och stod nästan helt still.
Knasboll.
Jag håller nu en önskning varje natt om att Pilo ska bli frisk. Jag har bara snart 1 år kvar i Karlstad. Sen ska vi tillbaka till vårt esse, vara ett par han och jag igen. Förhoppningsvis med Irmelis hjälp kan vi vara med på fler clinics och nån tävling. Jag vill inte släppa mina drömmar.
