I trötthetens tecken

Är tillbaka i lägenheten efter fyra dagar på gården med alla djur.
Solveig kom i fredags och raspade Pilos tänder. Han var lite vass på utsidan av ovantänderna, men det är åtgärdat nu. Red lite volter barbacka på gärdet  i skitt och trav och han kändes fin. Nu jobbar vi mot clinic på lördag!
Jag hoppas jag kan få en plats. Det var ju fullt senast jag ringde, men förhoppningsvis kan jag vara med på ett hörn. Pilo ska ju inte ridas alltför hårt. Bara samlat och lugnt helst för att bygga upp ryggen ordentligt.

Känner mig så ensam och tom. Varit ihop med min systerdotter och mor och far på gården en del nu. Vi har åkt slalom, badat i simhallen, ridit ut och varit massor med hästarna och sen spelat spel på kvällarna. Har varit sååå mysigt och trevligt.
Nu är jag i lägenheten och visst är jag trött efter allt som gått nonstop under helgen, men jag känner mig mer än så.
Älskling spelar arena (WoW) och lägenheten är inte detsamma som huset på gården med vedspisen osv. Det har inte samma sociala .... jag vet inte... trygghet?

Men men. Det kan bara vara tröttheten som talar och en förkylning som ännu inte helt gått ur kroppen.

Måste laga mat nu...
Vill nån ge mig en kram så varsågod

Kommentarer
Postat av: E.

Kram, kram



/E.

2009-02-26 @ 23:53:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0