vaxlanda

Mamma ringde igår och berättade att de inte hade sett till Bowie på 5 dar, de hade letat och letat men inte sett till honom, frågat grannarna osv.De hade även gått i dikena men inte hittat nått
Bakrundshistoria:Bowie är katten med mer än 9 liv. Träffar vi vetrinären i Årjäng kommer han fram och frågar hur Bowie mår (!). Så ofta har vi fått vara inne med denna katt på 6 år..  Han hamnar alltid i trubbel med alla olika sorters djur. Och det finns bara en katt till i vår by, och det är bara vi som har djur. Så. Nu är det kört tänkte jag.
Nu har det hänt en gång för alla.

Men!
Så ringer mamma och berättar att han kommit hem och äter. Dock så är han helt brun i rumpan...
Det har han varit en gång tidigare för ca 3 veckor sedan. Vi tänkte att han ätit nått olämpligt.
Nu börjar jag tro att han är sjuk..

Sedan blev hästarna skodda i måndags. Toppen tänkte jag! Så ringer amma och berättar att båda haltar. SUCK! Alltså har hovslagaren slagit i sömmen så högt att de är ömma. Helt underbart, för det är ju inte så att Pia för nån månad sedan hade hovböld.... Men det var bra nu. Han erbjöd sig att komma och sko om, men det blev bättre.

Har äntligen inte lika mycket arbeten framför mig!!
Bara tre dansuppgifter och ett temaarbete i drama. Sedan VFU uppgifter men det går ju inte att göra nu..
så. Känns som jag börjar hamna på rätt spår igen, som att världen snurrar runt i rätt varv igen, veckan har varit helt fruktansvärd. Jag har kommit hem och varit helt slutkörd! Har skrattat och gråtit om vartannat och inte vetat vart jag skulle gå, så älskling gjorde det enda rätta och bäddade ner mig. Han fick göra det tre dar i rad.
Vad skulle jag göra utan honom?

Well, väntar på att min väninna ska ringa, för vi ska hälsa på mina hästar <3