Blås i mitt öra...
Min vän sa det en gång. Att om han blåste i mitt öra så kanske det tog bort det onda innuti...
Just nu är jag glad att jag har fysiskt ont utav vaccineringen...Då kan jag skylla mina tårar, mitt humör och bristande intresse till allt på det.
Egentligen tillhör dom F.
Inte blev det bättre av att mamma berättade att en av mormors bästa vänninnor "Rut på Kuel" gått bort.
Jag vet inte hur man säger hennes namn utan "på Kuel". Jag döpte henne till Skogsråa när jag var liten.
Hon gick alltid från sitt lilla torp mitt i skogen genom all skog, vinter som sommar, till oss.
Hon blev 99. Hon orkade fyra månader utan mormor.
Jag måste berätta, det får mig att dra på läpparna lite.
När mormor åkte in för hjärtinfarkt nummer 5?6? så åkte jag och mamma efter ambulansen och kom in senare till akuten. Då vi gick i akutens långa korridor så berättade mamma att jag var tvungen att bereda mig på att mormor var gammal nu och man vet aldrig hur det går med hjärnan osv när man får en hjärtinfarkt. Så med is i magen gick vi in till mormors sal där hon låg på en sjukhusbrits och vi möttes av
"Ja, om di nu ska flötte mig till ålderdomshemme får dä itte bli hos Rut på Kuel för då kommer ho prate ihjäl mig!"
Jag tittade bara på mamma då med en blick som, det är ingen fara med henne. Och det var det inte. Inte då.
Åh vad jag saknar henne!
Det är ett stort hål i mitt hjärta. Det är SÅ mycket jag vill prata med henne om! Jag har fått mormors degbunke, slev och de redskap hon använde då hon bakade. Jag har inte använt det. Vi hade redovisning på skolan, vi skulle ha med nånting som betydde mycket för oss och prata om det. Jag tog med mormors slev.
Många lät deras saker gå runt så de andra fick se och känna.
Men mormors slev har blivit helig för mig nu. Den fick inte gå runt. Den är sliten av hennes händer som jag önskar att jag än en gång fick hålla. Önskar att jag än en gång fick känna henne hålla hårt i min hand när hon säger nånting hon tycker behöver eftertryck. Som att jag inte får färga håret rött.
Jag orkar inte med fler tårar
Mitt hjärta blöder redan.
Jag vill bara stoppa allas smärta.
Har nu tre ljus i mitt rum.
Mormor, Rut på Kuel och ett ljus som min underbara svärgerska gjort själv. Det är färgglatt och personligt. Det är F ljus och står inte på samma plats.
Önskar att jag kunde blåsa i hennes öra och göra allt bra...
Just nu är jag glad att jag har fysiskt ont utav vaccineringen...Då kan jag skylla mina tårar, mitt humör och bristande intresse till allt på det.
Egentligen tillhör dom F.
Inte blev det bättre av att mamma berättade att en av mormors bästa vänninnor "Rut på Kuel" gått bort.
Jag vet inte hur man säger hennes namn utan "på Kuel". Jag döpte henne till Skogsråa när jag var liten.
Hon gick alltid från sitt lilla torp mitt i skogen genom all skog, vinter som sommar, till oss.
Hon blev 99. Hon orkade fyra månader utan mormor.
Jag måste berätta, det får mig att dra på läpparna lite.
När mormor åkte in för hjärtinfarkt nummer 5?6? så åkte jag och mamma efter ambulansen och kom in senare till akuten. Då vi gick i akutens långa korridor så berättade mamma att jag var tvungen att bereda mig på att mormor var gammal nu och man vet aldrig hur det går med hjärnan osv när man får en hjärtinfarkt. Så med is i magen gick vi in till mormors sal där hon låg på en sjukhusbrits och vi möttes av
"Ja, om di nu ska flötte mig till ålderdomshemme får dä itte bli hos Rut på Kuel för då kommer ho prate ihjäl mig!"
Jag tittade bara på mamma då med en blick som, det är ingen fara med henne. Och det var det inte. Inte då.
Åh vad jag saknar henne!
Det är ett stort hål i mitt hjärta. Det är SÅ mycket jag vill prata med henne om! Jag har fått mormors degbunke, slev och de redskap hon använde då hon bakade. Jag har inte använt det. Vi hade redovisning på skolan, vi skulle ha med nånting som betydde mycket för oss och prata om det. Jag tog med mormors slev.
Många lät deras saker gå runt så de andra fick se och känna.
Men mormors slev har blivit helig för mig nu. Den fick inte gå runt. Den är sliten av hennes händer som jag önskar att jag än en gång fick hålla. Önskar att jag än en gång fick känna henne hålla hårt i min hand när hon säger nånting hon tycker behöver eftertryck. Som att jag inte får färga håret rött.
Jag orkar inte med fler tårar
Mitt hjärta blöder redan.
Jag vill bara stoppa allas smärta.
Har nu tre ljus i mitt rum.
Mormor, Rut på Kuel och ett ljus som min underbara svärgerska gjort själv. Det är färgglatt och personligt. Det är F ljus och står inte på samma plats.
Önskar att jag kunde blåsa i hennes öra och göra allt bra...
Kommentarer
Postat av: Sara
Åh gullegumsen..du är fantastiskt.. bara bäst. Tycker sååååå hääääär mycket om dig <3
Postat av: E.
Så vackert och berörande skrivet, min vän. Jag förstår din saknad. Saknar min farmor något oerhört, trots att det var många år sedan hon dog... Men koalan som var det enda jag ville ärva och som hon lovade mig då hon levde är helig för mig. Den sitter på hyllan ovanför sängen. Ibland plockar jag ned den, sätter på speldosan i den och minns farmors varma famn och när vi besökte henne i Göteborg...
Roligt att träffa på dig häromveckan!!
STOR kram!
/E.
Trackback
