vaxlanda

Idag pratade jag med Pias ägare...
Fruktansvärt för jävla asjobbigt!
Men det är ett nödvändigt ont, var, hur, när frågor som måste besvaras.
Jag verkligen avskyr det här!

Däremot så har jag två saker att glädjas åt
För det första så kommer jag att få ha hästarna tillsammans nästan hela sommaren.
Sen så kommer Pia att få stanna på gården föralltid.

Eftersom L är i Australien så vill de helst vänta med att låta henne få somna in till November, men det är beroende på hur hon mår. Om jag ska vara ärlig så vet jag inte om det kommer att gå.
Då är det långt in på hösten och marken kommer att vara jättelerig och hård och mjuk om vartannat.
Men vi vet ju inte hur vädret kommer att vara då... och hon kanske är fräsh då ändå.. det går ju så upp och ner.
Fast går det inte så går det inte och då får det bli innan.

Nu ska jag beställa papper för tillåtelse att få begrava henne på gården, ringa Birgit för råd och för att be henne att sköta avlivningen, och sen ringa Eje som har grävmaskin

Tror jag ska gå och krypa ner i sängen med mina kort och näsdukar ett tag till...

Men som älskling sa, jag har en hel sommar framför mig att göra den bästa hon nånsin haft
Här kommer lite bilder från betet