vaxlanda

Jag går ned på mina knän
Som jag gör då och då, jag kommer tillbaka, men just nu är det svart igen
Allt är bra egentligen, allt är fantastiskt. På torsdag ska jag med goaste tjejerna i Karlstad och springa (läs GÅ) Vårruset. Det ska bli så kul!
Hästarna ska snart på bete coh då ska vi röja upp hagen en del och så om.
Allt är så bra det kan vara mellan mig och älsking, han stöttar och hejar på mig.
Säsongen har börjat på Glaskogen igen och ser ut som en stark sommar i år igen. Älskar lugnet och skogen där. Turisterna är nästan idel glada och det är alltid kul med de som bor där som alltid hälsar en glatt tillbaka för en ny sommar.

Ändå är något tungt över hjärtat... Är det oro över henne? Vanmakt över världen? Tyngden av skolan? Sorgen av min förlorade mormor som fortfarande inte läkt? Eller bara hålet i magen som växer då jag tänker på Pia?

So tell me you hear my heart stop
You're the only one that knows
Tell me when you hear my silence
There a possibility I wouldn't know

Jag var på gården i lördags och det högg i hjärtat då jag såg min fina Madame. Hon var så vacker, hon har nu bara sommarpäls och den glänste som sammet. Alldeless kolsvart och blank och hennes lång man fladdrade. Hon gnäggade dovt som hon alltid gör när jag hälsade på henne. Hennes gnäggningar känns mer än dom hörs. Det är svårt att förklara, men det låter lite som "höhöhö". Hon är så genomgod, mitt vackra, kloka, lilla sto.
Men hon hade ont i lördags. Hon gick så försiktigt och haltade lätt på sitt onda framben.
Det känns som tusen nålar i hjärtat när jag ser henne ha ont!
Däremot har hon inte fått glukosamin på någon månad nu för det var slut. Jag hoppas det kan lätta då hon får det igen. Sen så har vi äntligen fått Hibiscrub nu så nu fasen ska muggen bort!

Nej allt är bra.
Jag mår bra, det är bara lite mycket just nu.

Nu ska jag gå och gråta lite.