Aripi
Aripi (Pia) eller Madame som jag kallat henne senaste åren
FÖDD: 1988-04-25
E: Pilmingutt
U: Arima
Hon fick två avkommor Europi och Pilten. Hon föddes upp i Äppelbo, och kvalades en gång, dock var hon så het att hon spräckte tungan mot bettet så hennes uppfödare tog henne av banan och sa att hon aldirg skulle starta. Då 5 år såldes hon som avelssto. Hon hamnade då i Koppom och fick sitt första föl Europi 94, sedan Pilten 95. Under kommande 2 åren till sommaren 99 var hon utlånad och skulle till slakt då hon inte var körbar och mycket svår att rida,men hon blev utlånad till en familj från Holland som föll för den viljestarka, men ytterst vackra karismatiska svarta hästen.
Då de bara var i Sverige på sommrarna letade de reda på någon som mot betalning kunde ha hand om henne resten av året. Svaret var Lena (ej verkliga namnet) som behövde sällskap till sin häst. Då Lena inte hade så mycket tid med jobb och barn blev jag "förste skötare" till henne. Jag var då 12, fyllde 13 den sommaren och ÖVERLYCKLIG. Jag skulle få ha hand om en häst som om den var min egen, och vilken häst sen. Jag kommer aldrig glömma då hon gick av transporten. Kolsvart, stolt och så vacker. Hon rörde sig så graciöst och magnifikt. Vad mer kan man önska sig?
Drömmen gick snart i kras då Pia börjde rymma och gav sig på Lenas häst i hagen. Hon sparkade nästintill sönder hans ben. Att rida henne var ingen dröm heller. Första gången jag red henne var det i hagen och efter 500 meter stack hon med mig. Varje gång Lena var ute med sina väninnor fick jag höra om hennes skenturer. Eftersom de trodde hon var het och "ouppfostrad" så testades det ena och det andra. Olika bett och metoder. Inget funkade. Hon var en fara för sig själv och andra. Lena orkade inte mer av hennes rymningar dessutom hade hon tagit dit flera vetrinärer som gjort böjprov och sagt att hon nog hade fel på rygg eller ben. Max 3-4 år kvar.
Då vi just renoverat stallet så gjorde vi upp att vi skulle ta hand om Pia. Det var nyårsdagen hon kom.
Det är snart 11 år sedan.
Jag red henne ett tag, jag visste inte om vetrinärernas utlåtande, men efter en av hennes berömda vettvillingsturer sa mamma och pappa nej. Hellre att vi köper en riktig häst! Det var så Pilo kom in i mitt liv. Samtidigt övertalade jag dom att Pia inte skulle lämna gården, dessutom behövde ju Pilo en sällskapshäst! Jag kände på mig att någon inte var rätt. När man sitter på hennes rygg när hon sticker så ger hela hennes väsen ifrån sig skräck och rädsla och smärta. Hon vibrerar och springer utan tanke på något annat än att fly från var som är fel.
Pia är den absolut mest underbara häst jag nånsin har träffat. Nu när jag vet hennes skador och mer om hennes liv som unghäst så vill jag bara skydda henne. Ta bort all smärta. Troligtvis har hon en hjärnskada. Eller någon djupt liggande smärta som någon gång fått henne att gå omkull på frambenen. Det ser så ut på röntgenbilderna av hennes knän. Därav läker småsmå benfragment ihop i hennes knän. Förr eller senare kommer hon alltså inte kunna räta ut sina framben, värst skadat är h.fram det är nu klassat som atros.
Vi bad hennes ägare i början av sommaren att komma och se hur hon mådde innan de flyttade henne till sitt torp. Deras hage är nämnligen en dal och enbart upp eller nedstigningar. Vilket inte hjälper Pias ben då det gör ont för henne att gå upp eller ner. De kom med transporten direkt ändå. De sa att de hade gjort en speciell hage för henne som inte var kuperad. Ändå har hon gått i dalen hela sommaren.
Därför ringde de för två dagar sen och sa att de hade hittat Pia i hagen och hon ville inte stödja på h.fram. De ringde vet som kom och gav henne smärtstillande och antiinflammatoriskt. Vetrinären sa sedan att hon inte fick gå i kuperad hage så de hänganade in ett område. Eftersom hon inte fick sällskap bröt hon sig ur den hagen.
De ringde då oss och undrade om vi tyckte det var bättre att hon kom tillbaka, självklart sa jag ja.
Nu går hon med Pilo, som är överlycklig över att hans livspartner är tillbaka, och allt känns som vanligt.
Om det inte var för att hon haltar lätt och är smått groggy av medicinen. Hon ska gå kuren till på måndag. Därefter få vi se hur hon är. Hon kan ha ett år, max två kvar. Det beror på hur ofta hon kommer få sådana här "smärtattacker" och hur hon går, även vad hennes ägare beslutar.
Jag kommer aldrig mer vara fodervärd. Jag tänker aldrig mer ta hand om någon annans häst.
Att veta vad som är fel, att se och försöka få andra att förstå fast dom inte bryr sig ett skit är fruktansvärt!
Hon har aldrig varit min på papper, men i hjärtat är hon min, alltid varit, kommer alltid att vara.
Min svarta, underbara Madame.
FÖDD: 1988-04-25
E: Pilmingutt
U: Arima
Hon fick två avkommor Europi och Pilten. Hon föddes upp i Äppelbo, och kvalades en gång, dock var hon så het att hon spräckte tungan mot bettet så hennes uppfödare tog henne av banan och sa att hon aldirg skulle starta. Då 5 år såldes hon som avelssto. Hon hamnade då i Koppom och fick sitt första föl Europi 94, sedan Pilten 95. Under kommande 2 åren till sommaren 99 var hon utlånad och skulle till slakt då hon inte var körbar och mycket svår att rida,men hon blev utlånad till en familj från Holland som föll för den viljestarka, men ytterst vackra karismatiska svarta hästen.
Då de bara var i Sverige på sommrarna letade de reda på någon som mot betalning kunde ha hand om henne resten av året. Svaret var Lena (ej verkliga namnet) som behövde sällskap till sin häst. Då Lena inte hade så mycket tid med jobb och barn blev jag "förste skötare" till henne. Jag var då 12, fyllde 13 den sommaren och ÖVERLYCKLIG. Jag skulle få ha hand om en häst som om den var min egen, och vilken häst sen. Jag kommer aldrig glömma då hon gick av transporten. Kolsvart, stolt och så vacker. Hon rörde sig så graciöst och magnifikt. Vad mer kan man önska sig?
Drömmen gick snart i kras då Pia börjde rymma och gav sig på Lenas häst i hagen. Hon sparkade nästintill sönder hans ben. Att rida henne var ingen dröm heller. Första gången jag red henne var det i hagen och efter 500 meter stack hon med mig. Varje gång Lena var ute med sina väninnor fick jag höra om hennes skenturer. Eftersom de trodde hon var het och "ouppfostrad" så testades det ena och det andra. Olika bett och metoder. Inget funkade. Hon var en fara för sig själv och andra. Lena orkade inte mer av hennes rymningar dessutom hade hon tagit dit flera vetrinärer som gjort böjprov och sagt att hon nog hade fel på rygg eller ben. Max 3-4 år kvar.
Då vi just renoverat stallet så gjorde vi upp att vi skulle ta hand om Pia. Det var nyårsdagen hon kom.
Det är snart 11 år sedan.
Jag red henne ett tag, jag visste inte om vetrinärernas utlåtande, men efter en av hennes berömda vettvillingsturer sa mamma och pappa nej. Hellre att vi köper en riktig häst! Det var så Pilo kom in i mitt liv. Samtidigt övertalade jag dom att Pia inte skulle lämna gården, dessutom behövde ju Pilo en sällskapshäst! Jag kände på mig att någon inte var rätt. När man sitter på hennes rygg när hon sticker så ger hela hennes väsen ifrån sig skräck och rädsla och smärta. Hon vibrerar och springer utan tanke på något annat än att fly från var som är fel.
Pia är den absolut mest underbara häst jag nånsin har träffat. Nu när jag vet hennes skador och mer om hennes liv som unghäst så vill jag bara skydda henne. Ta bort all smärta. Troligtvis har hon en hjärnskada. Eller någon djupt liggande smärta som någon gång fått henne att gå omkull på frambenen. Det ser så ut på röntgenbilderna av hennes knän. Därav läker småsmå benfragment ihop i hennes knän. Förr eller senare kommer hon alltså inte kunna räta ut sina framben, värst skadat är h.fram det är nu klassat som atros.
Vi bad hennes ägare i början av sommaren att komma och se hur hon mådde innan de flyttade henne till sitt torp. Deras hage är nämnligen en dal och enbart upp eller nedstigningar. Vilket inte hjälper Pias ben då det gör ont för henne att gå upp eller ner. De kom med transporten direkt ändå. De sa att de hade gjort en speciell hage för henne som inte var kuperad. Ändå har hon gått i dalen hela sommaren.
Därför ringde de för två dagar sen och sa att de hade hittat Pia i hagen och hon ville inte stödja på h.fram. De ringde vet som kom och gav henne smärtstillande och antiinflammatoriskt. Vetrinären sa sedan att hon inte fick gå i kuperad hage så de hänganade in ett område. Eftersom hon inte fick sällskap bröt hon sig ur den hagen.
De ringde då oss och undrade om vi tyckte det var bättre att hon kom tillbaka, självklart sa jag ja.
Nu går hon med Pilo, som är överlycklig över att hans livspartner är tillbaka, och allt känns som vanligt.
Om det inte var för att hon haltar lätt och är smått groggy av medicinen. Hon ska gå kuren till på måndag. Därefter få vi se hur hon är. Hon kan ha ett år, max två kvar. Det beror på hur ofta hon kommer få sådana här "smärtattacker" och hur hon går, även vad hennes ägare beslutar.
Jag kommer aldrig mer vara fodervärd. Jag tänker aldrig mer ta hand om någon annans häst.
Att veta vad som är fel, att se och försöka få andra att förstå fast dom inte bryr sig ett skit är fruktansvärt!
Hon har aldrig varit min på papper, men i hjärtat är hon min, alltid varit, kommer alltid att vara.
Min svarta, underbara Madame.
Ständig saknad
Idag har jag bakat kake...
Och jag kan inte ringa mormor och säga att jag gjort det, jag kan inte ta med en för att hon ska få smaka och "godkänna". Hon har lärt mig så mycket. Och idag kändes det så fel!!
Det var fel bytta att röra degen i, det var fel kök, det var fel redskap och det var bara fel,fel,fel!! Hon var inte där!
Jag hade ingen att rådgråga, ingen att luta mig tillbaka på, ingen att skratta med... ingen att krama... Jag fick inte höra hennes underbara dialekt, hennes råd... jag saknar bara att höra henne svara 2 5 när jag ringde henne. 2 5 var sista siffrorna i hennes telefonnummer och hon svarade alltid med dom. Jämnt!
Begravningen var så vacker. Hon skulle ha älskat den.
Hon fick en "antikvit" kista med målade linnéor på, det är den vackraste kista jag sett. Pappa valde ut den och det gjorde han bra. Det var mycket vita och ljusa blommor. Vi sjöng Den blomstertid nu kommer... hon tyckte om den.
Det var många som kom och det var otroligt jobbigt att ta emot alla grannar och vänner sen när de skulle gå ut ur kyrkan. Alla grät och jag vet inte om de kramade för att trösta mig eller tvärtom.
Hon sa så ofta att "dä é ingen som kommer sakne denne gamle käringa när ho går bort"
Jo mormor! Vi gör det allihop... vad ska jag göra utan dig!
Mamma och pappa åker bort på tisdag, så jag ska ta hand om gården då tills dom kommer hem. Jag jobbar nio dagar i sträck nu, men ska pendla mellan. Det ska bli första gången jag är ensam på gården.
Bara hästarna och katterna.
Hennes hus är tomt. Men varje gång jag går ut på gården står det där... och jag tittar hela tiden i fönstren för att leta efter hennes skugga mellan gardinerna,men hon är inte där.
Åh, kommer det här nånsin bli lättare?
1913 - 2009
Och jag kan inte ringa mormor och säga att jag gjort det, jag kan inte ta med en för att hon ska få smaka och "godkänna". Hon har lärt mig så mycket. Och idag kändes det så fel!!
Det var fel bytta att röra degen i, det var fel kök, det var fel redskap och det var bara fel,fel,fel!! Hon var inte där!
Jag hade ingen att rådgråga, ingen att luta mig tillbaka på, ingen att skratta med... ingen att krama... Jag fick inte höra hennes underbara dialekt, hennes råd... jag saknar bara att höra henne svara 2 5 när jag ringde henne. 2 5 var sista siffrorna i hennes telefonnummer och hon svarade alltid med dom. Jämnt!
Begravningen var så vacker. Hon skulle ha älskat den.
Hon fick en "antikvit" kista med målade linnéor på, det är den vackraste kista jag sett. Pappa valde ut den och det gjorde han bra. Det var mycket vita och ljusa blommor. Vi sjöng Den blomstertid nu kommer... hon tyckte om den.
Det var många som kom och det var otroligt jobbigt att ta emot alla grannar och vänner sen när de skulle gå ut ur kyrkan. Alla grät och jag vet inte om de kramade för att trösta mig eller tvärtom.
Hon sa så ofta att "dä é ingen som kommer sakne denne gamle käringa när ho går bort"
Jo mormor! Vi gör det allihop... vad ska jag göra utan dig!
Mamma och pappa åker bort på tisdag, så jag ska ta hand om gården då tills dom kommer hem. Jag jobbar nio dagar i sträck nu, men ska pendla mellan. Det ska bli första gången jag är ensam på gården.
Bara hästarna och katterna.
Hennes hus är tomt. Men varje gång jag går ut på gården står det där... och jag tittar hela tiden i fönstren för att leta efter hennes skugga mellan gardinerna,men hon är inte där.
Åh, kommer det här nånsin bli lättare?
1913 - 2009
Livet är så overkligt just nu...
Du måste finnas, du måste
jag lever mitt liv genom dig
utan dig är jag en spillra på
ett mörkt och stormigt hav
Du måste finnas du måste
hur kan du då överge mig
jag vore ingenstans
jag vore ingenting om du inte fanns
Idag 7:15
Så ringde min mamma till älskling och berättade att mormor har somnat in
Jag har gråtit hela dagen känns det som, mina ögon är ömma men ändå fylls de hela tiden av nya tårar så fort jag
kommer på något gammalt minne eller att någon av mina systrar ringer och frågar hur det går.
Vi åkte till gården där två av mina systrar var och mamma och pappa.
Då min ena systers yrväder också är där så var jag tvungen att springa in i än det ena och det andra rummet för jag ville inte att de skulle se mig gråta. Vilket iof alla andra också gjorde.
Min syster och jag gick in till mormors hus och lade varsin blomma vid mormors kropp.
Usch. jag är helt slut.
Jag orkar inte skriva mer för då bara tänker jag på henne och det gör ont.
Jag älskar dig mormor, kommer alltid att göra!
Du fattas mig!
Jag har gråtit hela dagen känns det som, mina ögon är ömma men ändå fylls de hela tiden av nya tårar så fort jag
kommer på något gammalt minne eller att någon av mina systrar ringer och frågar hur det går.
Vi åkte till gården där två av mina systrar var och mamma och pappa.
Då min ena systers yrväder också är där så var jag tvungen att springa in i än det ena och det andra rummet för jag ville inte att de skulle se mig gråta. Vilket iof alla andra också gjorde.
Min syster och jag gick in till mormors hus och lade varsin blomma vid mormors kropp.
Usch. jag är helt slut.
Jag orkar inte skriva mer för då bara tänker jag på henne och det gör ont.
Jag älskar dig mormor, kommer alltid att göra!
Du fattas mig!
Mormor
Min underbara mormor är på sjukhus, igen.
Hon ringde mamma vid 5 imorse och hade ont i bröstet. Hon fick inte någon hjärtinfarkt men pga av alla de hon haft innan och hennes höga ålder så fick hon åka in.
Hennes EKG har ändrat sig och hon ligger på medicinska avdelningen just nu.
Jag vill med helamitt hjärta gå över till henne. 20 minuters promenad.. men hon får inte ta emot besökare och jag vill inte smitta henne.
Men det är min mormor som alltid varit där för mig! Sett till att jag ätit, följt mig till bussen, tagit hand om mig när jag kom hem efter skolan, hon tog hand om alla djur jag nånsin haft när jag inte var hemma. Gick ut med Nicko, gav hästarna mitt på dan och kollade vattnet, gav katterna när de skrek och tiggde på trappan och bäst av allt. Bakade tills jag kom hem. Bullar och muffins, sockerkakor och nybakat bröd! När jag var yngre förstod jag aldrig storheten i allt, men nu. Då var nybakat bröd när jag kom hem en vardagssak. Limpor, kake och tekakor.. Tillräckligt varma så att smöret skulle smälta när man åt dom och med honung på. Sen brukade vi spela Fia med knuff, men mormor har alltid en sånn tur och fick 6or hela tiden, men hon var rolig att spela med för att hon fuskade aldrig och spelade ärligt. Inte som andra vuxna som ofta lägger sig då dom spelar med barn. Hon har uppfostrat mig till den jag är, lika mycket som mamma och pappa.
Jag är bara så orolig! Jag vet att hon snart är 96 och hennes önskan är att inte bli 100... även att hon har ont.
Älskar henne
Hon ringde mamma vid 5 imorse och hade ont i bröstet. Hon fick inte någon hjärtinfarkt men pga av alla de hon haft innan och hennes höga ålder så fick hon åka in.
Hennes EKG har ändrat sig och hon ligger på medicinska avdelningen just nu.
Jag vill med helamitt hjärta gå över till henne. 20 minuters promenad.. men hon får inte ta emot besökare och jag vill inte smitta henne.
Men det är min mormor som alltid varit där för mig! Sett till att jag ätit, följt mig till bussen, tagit hand om mig när jag kom hem efter skolan, hon tog hand om alla djur jag nånsin haft när jag inte var hemma. Gick ut med Nicko, gav hästarna mitt på dan och kollade vattnet, gav katterna när de skrek och tiggde på trappan och bäst av allt. Bakade tills jag kom hem. Bullar och muffins, sockerkakor och nybakat bröd! När jag var yngre förstod jag aldrig storheten i allt, men nu. Då var nybakat bröd när jag kom hem en vardagssak. Limpor, kake och tekakor.. Tillräckligt varma så att smöret skulle smälta när man åt dom och med honung på. Sen brukade vi spela Fia med knuff, men mormor har alltid en sånn tur och fick 6or hela tiden, men hon var rolig att spela med för att hon fuskade aldrig och spelade ärligt. Inte som andra vuxna som ofta lägger sig då dom spelar med barn. Hon har uppfostrat mig till den jag är, lika mycket som mamma och pappa.
Jag är bara så orolig! Jag vet att hon snart är 96 och hennes önskan är att inte bli 100... även att hon har ont.
Älskar henne
Drogberoende?
Vaknade med den där ofattbara hemska huvudvärken idag... idag skulle jag även försökt att åka tillbaka till VFU'n, men efter jag gick ut ur dushen höll jag på att svimma. Ljuset från hallen kändes så starkt att jag fick blunda och känna mig fram till soffan och lägga mig ner. Så fruktansvärt ont gjorde det.
Jag ringde till pappa för att fråga om jag vågade köra ut dit och chansa, han sa att jag var läkemedelsförgiftad och skulle åka till akuten. Vi kom överens om att jag skulle ringa läkemedelscentralen. För saken var så att jag tog en ipren så fort jag gått upp och det här var några timmar senare. Läkemedelscentralen beklagade och tyckte jag skulle ringa min läkare igen. Så jag ringde rådgivningen på vårdcentralen som också de blev oroliga och sa att de skulle lämna en förfrågan till läkaren jag var hos i måndags och ringa tillbaka. (Det har dom inte gjort än på ca tre timmar nu).
Däremot hade ju pappa som arbetar på samma ställe som mamma fått henne upprörd och hon ringde mig och sa att hon nu skulle beställa tid hos Peter och därmed basta! Jag försökte lugna ner henne och sa att hon inte alls behövde ringa honom. Peter är en läkare som mina båda föräldrar känner väl. Nehej, nej, hon skulle väll låta vårdcentralen ringa tillbaka, men hon var trött på att jag inte blev frisk och att man inte kan gå såhär länge som jag med influensa/bihåleinflammation/vad-jag-nu-har.
En stund senare ringer dolt nummer på min mobil, äntligen ringer vårdcentralen tänker jag, men nej. Det var Peter.
"Jo din mamma har skickat ett mail till mig" . ( No shit Sherlock! ) Sedan förklarar han att han har gått igenom av vad de skrivit på vårdcentralen och så och jag beskriver hur jag känner mig. "Ja, du kan gå ner till Apoteket nu, jag har skickat in ett recept" Jaha tänker jag. Bara sådär. "Du tar två tabletter tre gånger om dan, så hörs vi sen. Krya på dig"
Peter är väldigt saklig, informell och tar även aldrig i hand utan handskar på. Lite typiskt äldre, överläkare.
Så ner till apoteket och nu har jag penicillin.
Så dagen består av tabletter, tabletter och mer tabletter. På apoteket sa hon "ta dessa mellan måltiderna" jag kunde inte låta bli att svara att jag inte orkar äta så det ska nog inte vara några problem.
Morgon. 1 ssri hämmande, 2 stabiliserande, 2 kåvepenin, nasonex och mollipeck.
Lunch. Mollipeck
Middag. 2 kåvepenin och mollipeck.
Kväll. Nasonex, 2 kåvepenin och mollipeck.
Kan även slänga till Panodil Zapp där också för annars överlever jag inte huvudvärken!
Vad som oroar mig jämnt är att alla mediciner ska krocka med varandra... kan inte säga nog ofta att jag redan går på två receptbelagda. Ringt läkemedelscentralen så ofta att jag kan allt i huvudet bara för att få veta om jag kan äta den eller det. Jag köpte en gång Ompeprasol mot magkattar. Sedan ströläste jag innehållsförteckningen och såg att den krockade mot min ena medicin. Hann ju bara äta nån gång, men ändå. Jag tycker det är läskigt.
Älskling är så sjuk han med. Vi sover i skift om varandra just nu för att kunna få sova. Vi hostar och snarkar båda två och sover oroligt. Det värsta är att inte få gå ut och kunna åka bort... inlåst hemma. Sen att jag är så slut efter att gå runt och ha ont och ha feber. Har några timmar på dan såhär som jag känner mig ganska okej på.
Ska snart lägga mig i soffan och försöka vila igen.
1000 Kramar till er alla. Håll er friska!
Jag ringde till pappa för att fråga om jag vågade köra ut dit och chansa, han sa att jag var läkemedelsförgiftad och skulle åka till akuten. Vi kom överens om att jag skulle ringa läkemedelscentralen. För saken var så att jag tog en ipren så fort jag gått upp och det här var några timmar senare. Läkemedelscentralen beklagade och tyckte jag skulle ringa min läkare igen. Så jag ringde rådgivningen på vårdcentralen som också de blev oroliga och sa att de skulle lämna en förfrågan till läkaren jag var hos i måndags och ringa tillbaka. (Det har dom inte gjort än på ca tre timmar nu).
Däremot hade ju pappa som arbetar på samma ställe som mamma fått henne upprörd och hon ringde mig och sa att hon nu skulle beställa tid hos Peter och därmed basta! Jag försökte lugna ner henne och sa att hon inte alls behövde ringa honom. Peter är en läkare som mina båda föräldrar känner väl. Nehej, nej, hon skulle väll låta vårdcentralen ringa tillbaka, men hon var trött på att jag inte blev frisk och att man inte kan gå såhär länge som jag med influensa/bihåleinflammation/vad-jag-nu-har.
En stund senare ringer dolt nummer på min mobil, äntligen ringer vårdcentralen tänker jag, men nej. Det var Peter.
"Jo din mamma har skickat ett mail till mig" . ( No shit Sherlock! ) Sedan förklarar han att han har gått igenom av vad de skrivit på vårdcentralen och så och jag beskriver hur jag känner mig. "Ja, du kan gå ner till Apoteket nu, jag har skickat in ett recept" Jaha tänker jag. Bara sådär. "Du tar två tabletter tre gånger om dan, så hörs vi sen. Krya på dig"
Peter är väldigt saklig, informell och tar även aldrig i hand utan handskar på. Lite typiskt äldre, överläkare.
Så ner till apoteket och nu har jag penicillin.
Så dagen består av tabletter, tabletter och mer tabletter. På apoteket sa hon "ta dessa mellan måltiderna" jag kunde inte låta bli att svara att jag inte orkar äta så det ska nog inte vara några problem.
Morgon. 1 ssri hämmande, 2 stabiliserande, 2 kåvepenin, nasonex och mollipeck.
Lunch. Mollipeck
Middag. 2 kåvepenin och mollipeck.
Kväll. Nasonex, 2 kåvepenin och mollipeck.
Kan även slänga till Panodil Zapp där också för annars överlever jag inte huvudvärken!
Vad som oroar mig jämnt är att alla mediciner ska krocka med varandra... kan inte säga nog ofta att jag redan går på två receptbelagda. Ringt läkemedelscentralen så ofta att jag kan allt i huvudet bara för att få veta om jag kan äta den eller det. Jag köpte en gång Ompeprasol mot magkattar. Sedan ströläste jag innehållsförteckningen och såg att den krockade mot min ena medicin. Hann ju bara äta nån gång, men ändå. Jag tycker det är läskigt.
Älskling är så sjuk han med. Vi sover i skift om varandra just nu för att kunna få sova. Vi hostar och snarkar båda två och sover oroligt. Det värsta är att inte få gå ut och kunna åka bort... inlåst hemma. Sen att jag är så slut efter att gå runt och ha ont och ha feber. Har några timmar på dan såhär som jag känner mig ganska okej på.
Ska snart lägga mig i soffan och försöka vila igen.
1000 Kramar till er alla. Håll er friska!
Smärta
Det strålar och smärtar så jag vet inte vad jag ska göra. Hela ansiktet är en enda zon av smärta och jag vet inte hur länge till jag står ut. Jag orkar inte ligga ner, går jag bultar det med varje steg jag tar. Sitter jag känns det ändå. Jag orkar inte göra nånting för alla rörelser ger stötar rakt in i huvudet.
Mellan ögonbrynen, över näsroten och ner under ögonen. Men även över hela huvudet som ett hårband som sitter för hårt över pannan och bakom öronen och i bakhuvudet. Där är det som värsta. Epicentrum verkar vara mellan ögonen.
Nasonexen har börjat verka på höger sida iaf... ( min kortisonnässpray ) När det lättar upp känns det som jag skulle ha små,små kravlande insekter inne i näsan och under höger öga. Superäckligt och läskigt. Vänster sida är fortfarande tät. Dessutom knakar det fortfarande i huvudet när jag måste snyta mig och det känns som hela jag ska implodera.
Ringde läkemedelsrådgivningen nyss och TACKA GUDARNA, jag kan ta ipren. Den har dock inte börjat verka än. Vänta ivrigt på det. Det känns ju något scary när man redan går på två sorters medicin dagligen, sen får yttlgare två receptbelagda och vill ta ytterligare. Just nu skulle det nog vara behändligt med en dosett. Jag och mormor blir det då..
När jag var hos tandläkaren igår frågade hon om jag fortfarande gick på medicinering, ja det gör jag. "Jaha, för här står det dokumenterat ifrån 2006, är det inte länge nu?"
Jo, det är det nog, men jag vill inte vika av från dom förren jag är klar med universitetet.
Folktandvården påminde mig om att mitt kontrakt med de hade löpt ut, hej då ett och två.
Men med mina dåliga tänder så behövs det, under undersökningen hittade hon ett hål... Ny tid för det. Underbart. Mer smärta. Det här är en av de värsta bihåleinflammatioinerna jag haft. Den här och en under gymnasiet som krävde två penicillin och en antibiotikakur. Jag var sjuk då i två månader (!).
Nå, positivt är att hosta börjar aningens lägga sig och ena sidan har släppt något, febern sitter i något men inte lika illa. Har även gått ner 3 kilo. Nu står vågen på 70, min första målvikt! Inte rätt sätt att gå ner i vikt jag vet, kommer säkert att gå upp en del sen när jag blir frisk, men jag kan inte låta bli att glädjas lite. 5 kilo sedan nyår nu.
Sen är det ju vackert väder ute... inte för att jag knappt varit ute på nu 8 dagar, men det ser ju fint ut från fönstret!
Filmer som jag vill köpa, eller nån annan kan köpa åt mig om ni tycker synd om mig
Princess Mononoke
Spirited Away
Laputa, Castle in the sky
Min granne Totoro
Tales from Earthsea
Underbara Hayao Miyazaki filmer! ( Animefilmer, alltså japanska tecknade. )
Nej..nu ska jag sätta mig i dushen med varmt vatten över huvudet. Kanske det hjälper lite.
Mellan ögonbrynen, över näsroten och ner under ögonen. Men även över hela huvudet som ett hårband som sitter för hårt över pannan och bakom öronen och i bakhuvudet. Där är det som värsta. Epicentrum verkar vara mellan ögonen.
Nasonexen har börjat verka på höger sida iaf... ( min kortisonnässpray ) När det lättar upp känns det som jag skulle ha små,små kravlande insekter inne i näsan och under höger öga. Superäckligt och läskigt. Vänster sida är fortfarande tät. Dessutom knakar det fortfarande i huvudet när jag måste snyta mig och det känns som hela jag ska implodera.
Ringde läkemedelsrådgivningen nyss och TACKA GUDARNA, jag kan ta ipren. Den har dock inte börjat verka än. Vänta ivrigt på det. Det känns ju något scary när man redan går på två sorters medicin dagligen, sen får yttlgare två receptbelagda och vill ta ytterligare. Just nu skulle det nog vara behändligt med en dosett. Jag och mormor blir det då..
När jag var hos tandläkaren igår frågade hon om jag fortfarande gick på medicinering, ja det gör jag. "Jaha, för här står det dokumenterat ifrån 2006, är det inte länge nu?"
Jo, det är det nog, men jag vill inte vika av från dom förren jag är klar med universitetet.
Folktandvården påminde mig om att mitt kontrakt med de hade löpt ut, hej då ett och två.
Men med mina dåliga tänder så behövs det, under undersökningen hittade hon ett hål... Ny tid för det. Underbart. Mer smärta. Det här är en av de värsta bihåleinflammatioinerna jag haft. Den här och en under gymnasiet som krävde två penicillin och en antibiotikakur. Jag var sjuk då i två månader (!).
Nå, positivt är att hosta börjar aningens lägga sig och ena sidan har släppt något, febern sitter i något men inte lika illa. Har även gått ner 3 kilo. Nu står vågen på 70, min första målvikt! Inte rätt sätt att gå ner i vikt jag vet, kommer säkert att gå upp en del sen när jag blir frisk, men jag kan inte låta bli att glädjas lite. 5 kilo sedan nyår nu.
Sen är det ju vackert väder ute... inte för att jag knappt varit ute på nu 8 dagar, men det ser ju fint ut från fönstret!
Filmer som jag vill köpa, eller nån annan kan köpa åt mig om ni tycker synd om mig
Princess Mononoke
Spirited Away
Laputa, Castle in the sky
Min granne Totoro
Tales from Earthsea
Underbara Hayao Miyazaki filmer! ( Animefilmer, alltså japanska tecknade. )
Nej..nu ska jag sätta mig i dushen med varmt vatten över huvudet. Kanske det hjälper lite.
Himmel och helvete
Himmel
Det har varit en underbar helg i många avseenden.
Pilo gick fantastiskt bra under clinicen, tyvärr passade ingen av sadlarna som jag
skrapat ihop för att pröva. Det blir till att leta mer.
Jag ska åka till Färjestads travbana där det finns en hästshop. Astrid trodde att jag kanske kunde hitta något där.
Vad som nu varit helvete under helgen hände igår.
Pappa mötte upp mig och Pilo när vi kom till gårdsvägen och hoppade i kärran.
Vi åkte fram till ladugården där vi brukar sela av. Pappa gick av för att ställa sig och hålla i Pilo på höger sida (pappa har enbart en arm och höger sida blir naturligt för honom att hålla på) medans jag
lossar på skaklarna. Jag tog loss på vänster sida och gick runt för att ta höger. Pia skrek från stallet för att hon hade hört att Pilo var i närheten. Pilo började nu bli orolig eftersom han ville ner till Pia och tar ett steg åt vänster med bakbenen.
Han känner väll då att skakeln är lös på den sidan och ger mer efter för trycket. Pappa tar i hårdare i tränset,men Pilo försöket gå undan för trycket som blir på höger sida där jag inte hunnit få loss skakeln än. Med två snabba steg lyckas Pilo vända sig och ställa sig utanför vänster skakel. Tänk er skaklarna till kärran som ett U där hästen står i mitten med huvudet rätt fram för att dra. När hästen sen sitter fast i ena skakeln med är lös från den andra och ställer sig framför blir det inte så ultimat...
Pilo blir ju nu mer orolig när allt inte står rätt till och att få tillbaka honom i kärran gick ju bara inte, han började gå runt oss medans jag febrilt försöker få loss skakeln, men jag lyckas inte. Istället får jag den rakt i magen och ramlar omkull. Pilo lyckas slita sig från pappa. Kärran kör över mig och jag ser hur Pilo galopperar iväg med kärran på tvären och den lösa skakeln mellan bakbenen. Kärran slår av några hagstolpar som fastnar och han galopperar ner för backen mot stallet, men svänger av ner till hagen. Jag och pappa springer efter mot stallet och när vi kommer runt hörnet på stallet kommer Pilo emot oss med enbart skakeln som är fast i selen efter sig/under sig. Jag försökete få tag i honom, men han sprang runt och ner mot hagen igen. När han kommer tillbaka nästa gång får jag tag i tömmarna på marken och får honom att gå i en liten volt så skakeln hänger i mitten vid sidan av honom. Han saktar av och stannar till så jag lyckas få av skakeln och kan leda in honom i stallet.
Så hur gick det med honom?
Jag tvättade alla ben först med vatten och sedan med jodopax. Han har ett skrapsår på h. fram och var lite svullen i h. bak i morse. Då kärran välte och kom loss måste selen ha vridit sig för han har ett skrapsår under magen av gjorden där han inte har någon päls. Men det är allt. Jag ringde över Astrid för att hon kunde se med andra ögon igår, jag var i chock.
Hon tyckte att han kommit undan med blotta förskräckelsen.
Han haltar inte, har ingen feber. Han äter och dricker och är inte öm på något ställe mer än under magen och runt såret på benet.
Jag ska ta ut honom senare och ta fram skaklarna till lunnekälken och se hur han reagerar. Bara leda honom över och se hur det går. Jag är fruktansvärt lycklig över att han står i hagen och njuter av solen och Pias sällskap. Samtidigt är jag så arg och ledsen och skamfylld.
Vad gjorde jag för fel?
Varför hann jag inte få loss skakeln?
Varför gick jag inte runt och höll i honom på andra sidan för att hålla emot bättre så han stod still innan jag började om för att ta loss kärran?
1000 och 1 frågor och ältande är vad jag har just nu...
Jag är rädd för att min underbara körhäst ska ha blivit fördrävad och att mina drömmar om att köra timmer och hölass med syskonbarnen går i rök.
Jag älskar att köra.
Just nu är jag fruktansvärt trött och är gul och blå och öm, men inget brutet tack och lov.
Efter att jag tagit hand om Pilo med vibrerande ben igår så ringde jag älskling då mamma och pappa gått ur stallet och grät och skakade. Han trodde Pilo hade brutit benen och att slaktbilen var på väg. Jag började ju inte i rätt ände med att säga att han stod i stallet och åt hö...
Han sa åt mig att sätta mig ner och ta ett djupt andetag. Jag var så chockad att min första tanke var "hur gör man det?"
jag försökte men det gick inte. Till slut drog jag ett och det kändes som när man dykt för långt och när man väl ommer till ytan och tar det första andetaget är det på liv och död.
Han lyckades lugna ner mig, men så fort vi hade lagt på gick jag in till Pia och grät i hennes man. Underbara Madame har tröstat mig många gånger nu. Hon stod helt stilla och vred på huvudet och puffade till mig med mulen då och då.
Astrid man Thomas skrattade lätt år mig när dom kom. Helt rödgråten, lerig, blöt och med håret uppsatt med ett balsnöre. Jag är mycket tacksam för att hon berättade att hon råkat ur för samma sak. Hon skulle ploga med en häst och sela för. Just när hon suttit fast på ena sidan vred sig hästen i skaklarna och stack med plogen efter sig och allt. Den hade sprungit bakom ett hus och Astrid tänkte att det var den hästen, men då kom den ut från andra sidan med enbart tränset på. Den hade lyckats få av sig både plog och sele.
Puh! Det känns bättre nu när jag fått skriva av mig... det känns fortfarande mycket overkligt. Allt gick ju på mindre än en minut! Men vi är båda hela och levande. Det är ju det som räknas. Nu sitter bara allt i huvudet.
Hoppas ni mår bra!
Its not fair
Ooooo deary me,
My little brother's in his bedroom smoking weed,
I tell him he should get up cos it's nearly half past three
He can't be bothered cos he's high on THC.
I ask him very nicely if he'd like a cup of tea,
I can't even see him cos the room is so smoky,
Don't understand how one can watch so much TV,
My baby brother Alfie how I wish that you could see.
Oooooo I only say it cos I care,
So please can you stop pulling my hair.
Now, now there's no need to swear,
Please don't despair my dear Mon frere.
Ooooo Alfie get up it's a brand new day,
I just can sit back and watch you waste your life away
You need to get a job because the bills need to get paid.
Get off your lazy arse,
Alfie please use your brain
Surely there's some walls out there that you can go and spray,
I'm feeling guilty for leading you astray,
Now how the hell do you ever expect that you'll get laid,
When all you do is stay and play on your computer games?
Oh little brother please refrain from doing that,
I'm trying to help you out so can you stop being a twat.
It's time that you and I sat down and had a little chat,
And look me in the eyes take off that stupid fitted cap.
Oooooo I only say it cos I care,
So please can you stop pulling my hair.
Now, now there's no need to swear,
Please don't despair my dear Mon frere.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag älskar Lily Allen...
My little brother's in his bedroom smoking weed,
I tell him he should get up cos it's nearly half past three
He can't be bothered cos he's high on THC.
I ask him very nicely if he'd like a cup of tea,
I can't even see him cos the room is so smoky,
Don't understand how one can watch so much TV,
My baby brother Alfie how I wish that you could see.
Oooooo I only say it cos I care,
So please can you stop pulling my hair.
Now, now there's no need to swear,
Please don't despair my dear Mon frere.
Ooooo Alfie get up it's a brand new day,
I just can sit back and watch you waste your life away
You need to get a job because the bills need to get paid.
Get off your lazy arse,
Alfie please use your brain
Surely there's some walls out there that you can go and spray,
I'm feeling guilty for leading you astray,
Now how the hell do you ever expect that you'll get laid,
When all you do is stay and play on your computer games?
Oh little brother please refrain from doing that,
I'm trying to help you out so can you stop being a twat.
It's time that you and I sat down and had a little chat,
And look me in the eyes take off that stupid fitted cap.
Oooooo I only say it cos I care,
So please can you stop pulling my hair.
Now, now there's no need to swear,
Please don't despair my dear Mon frere.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
I don`t know what`s right and what`s real anymore
I don`t know how I`m meant to feel anymore
When we think it will all become clear
`Cuz I`m being taken over by The Fear
Jag älskar Lily Allen...
Nej, bara nej
Begravning idag... det var jobbigt.
Jag ville mest fram till Malin och ge henne stora kramar och säga de rätta orden
Men vi kunde inte stanna tillräckligt länge för att jag skulle hinna träffa henne.
Det var ca 200 personer. Helt fullsatt kyrka
Sagt adjö nu, men det känns konstigt ändå.
Mamma ringde förut
Pia är halt
När jag och älskling var där förut gick hon som vanligt och tjaffsade som vanligt med Pilo om vilken hö-hög som var bäst och så vidare.
Som dom alltid gör
Men nu sa mamma att när dom tog in de för kvällen verkade hon inte vilja stödja helt på ena frambenet
Det är frambenen som är hennes värsta skador
Benen i hennes knän har blivit skadade och lösa benfragment som legat löst växer sakta ihop. Alltså blir benen stela till sist om det vill sig illa.
Veterinären sa att det kan aldrig bli bra, bara värre
Älskade, underbara Madame.
Jag önskar så att jag kunde ta bort hennes smärta!
Jag vill inte att hon ska lämna mig, men samtidigt vet jag att dagen enbart kommer närmre... Men det är inte mitt beslut att ta.
Hon är endast min i hjärtat
Inte på papper
Varför lämnar alla mig i år?
Lycka/sorg
Det är så mycket som snurrar just nu
1. Min syster ska gifta sig! (Lilla Ekots mamma, syster nummer tre.)
2. Min äldsta vänninas bror gick bort i en tragisk bilolycka på nyårsafton
3. Personligt gnäll. Dvs. tvätt,essä,skola,golv som borde skuras osv...
Som sagt, min syster ska gifta sig och det är SÅ roligt. Jag kan inte vara mer glad för din skull syster! Jag hoppas din dag blir lika underbar som min, att du får känna den där strålande lyckan genom hela dagen! Att du känner att det är eran dag! Fortfarande kan jag tänka på min bröllopsdag och då blir jag helt varm i hjärtat och drömmer tillbaka. Det gick för fort.. det var en sån stund då man bara vill stanna i ögonblicket och låta det vara för evigt!
Och jag kom just nu på en hemsk tanke.... Vad fasen ska jag säga i mitt tal!!
IK!
Den 22 Januari ska begravningen hållas. Hon har inte ringt mig, fast jag har sagt att jag finns om hon vill ha någon att prata med, men hon har en underbar sambo och släkt omkring sig. Jag bara önskar att det fanns något jag kunde göra för att ta bort det onda. I en hemsk olycka förlorade hon sin pappa då vi var små. Nu sin bror...
Jag har själv så svårt för att förstå att det har hänt. Jag fick höra det på ryktesvägar, men vägrade tro på det tills hon ringde och bekräftade det.
Det var begravning för våran granne igår. Mamma och pappa var där. Jag och älskling stannade hemma.. jag ville inte riskera att smitta någon då... Jag ska gå över till B-I nästa gång jag är hemma. Jag kan inte tänka mig smärtan i att förlora sin livspartner.
När syster ett var hemma över nyår så såg vi på P.S I love you. Älskling firade nyår i Arvika så vi var på skilda håll... När jag satt där och såg på filmen som just handlar om att förlora den man älskar i förtid så grät jag floder och undrade varför min syster hatade mig så mycket som ville att jag skulle se något så hemskt.
(Filmen är underbar. Tips,tips. Men man gråter....)
Bläh. Nu måste jag återgå till att vika tvätt. Sen städa... Mamma och pappa kommer imorn!
Skit... mina blommor ser ut som hej-kom-o-hjälp-mig... det kommer jag få höra.. nåja. Mamma kanske kan rädda en?
1. Min syster ska gifta sig! (Lilla Ekots mamma, syster nummer tre.)
2. Min äldsta vänninas bror gick bort i en tragisk bilolycka på nyårsafton
3. Personligt gnäll. Dvs. tvätt,essä,skola,golv som borde skuras osv...
Som sagt, min syster ska gifta sig och det är SÅ roligt. Jag kan inte vara mer glad för din skull syster! Jag hoppas din dag blir lika underbar som min, att du får känna den där strålande lyckan genom hela dagen! Att du känner att det är eran dag! Fortfarande kan jag tänka på min bröllopsdag och då blir jag helt varm i hjärtat och drömmer tillbaka. Det gick för fort.. det var en sån stund då man bara vill stanna i ögonblicket och låta det vara för evigt!
Och jag kom just nu på en hemsk tanke.... Vad fasen ska jag säga i mitt tal!!
IK!
Den 22 Januari ska begravningen hållas. Hon har inte ringt mig, fast jag har sagt att jag finns om hon vill ha någon att prata med, men hon har en underbar sambo och släkt omkring sig. Jag bara önskar att det fanns något jag kunde göra för att ta bort det onda. I en hemsk olycka förlorade hon sin pappa då vi var små. Nu sin bror...
Jag har själv så svårt för att förstå att det har hänt. Jag fick höra det på ryktesvägar, men vägrade tro på det tills hon ringde och bekräftade det.
Det var begravning för våran granne igår. Mamma och pappa var där. Jag och älskling stannade hemma.. jag ville inte riskera att smitta någon då... Jag ska gå över till B-I nästa gång jag är hemma. Jag kan inte tänka mig smärtan i att förlora sin livspartner.
När syster ett var hemma över nyår så såg vi på P.S I love you. Älskling firade nyår i Arvika så vi var på skilda håll... När jag satt där och såg på filmen som just handlar om att förlora den man älskar i förtid så grät jag floder och undrade varför min syster hatade mig så mycket som ville att jag skulle se något så hemskt.
(Filmen är underbar. Tips,tips. Men man gråter....)
Bläh. Nu måste jag återgå till att vika tvätt. Sen städa... Mamma och pappa kommer imorn!
Skit... mina blommor ser ut som hej-kom-o-hjälp-mig... det kommer jag få höra.. nåja. Mamma kanske kan rädda en?
Saknad
Sitter här vid datorn och undrar om det är meningen att man ska sitta med två tröjor, poncho och raggsockar inomhus och fortfarande frysa.
Händerna är som isbitar och jag ryser om vartannat.
Måste skriva klart essän... Det är inte mycket kvar, men jag är inte nöjd.
Det känns som vanligt som att jag har tappat tråden och yrat iväg. Som alltid
Jag trodde länge att jag lätt skulle klara av den här uppgiften, men icke.
Jag vet inte om jag väntade för länge för att börja och totalt skjutit det ifrån mig för länge tills det bara nu är en plåga att försöka klara av..
Nåväl. Nånting blir det väll iaf
Känner mig mig så ensam, fastän jag inte är själv i lägenheten. Men älskling sover fortfarande...
Jag vill att han ska få sova det han behöver. Så less på att höra att han inte är utvilad, att han är trött och sovit dåligt.
Varför kan det inte bara rulla på nån gång... alltid är något fel. Varför är det så?
Är det inte sömnen så är det ryggen eller migrän eller något annat..
But I will run until my feet no longer run no more
And I will kiss until my lips no longer feel no more
And I will love until my heart it aches
And I will love until my heart it breaks
And I will love until there's nothing more to live for
Jag saknar mina hästar.
Mina varma, goa hästar.
Jag vill borra näsan ner i deras vinterpäls och känna doften av häst, hö och läder.
Känna värmen av deras andetag mot min kind när dom hälsar mig välkommen hem.
Höra deras mjuka gnäggningar när dom är glada att se mig, det värmer så skönt i själen.
Jag önskar att jag hade ett djur här i stan. Någon att krama och någon som håller mig sällskap och som gör att jag kommer ut mer.
Saknar Maya och Bowie på nätterna. Dom brukar alltid ligga och spinna vid mina fötter... Maya brukar iof ofta väcka mig på nätterna för att hon vill sova så nära ansiktet. Fast en norsk skogskatt är inte det lättaste att ha brevid sig på kudden för pälsen tar ganska stor plats.
Saknad är nog dagens ord so far...
Händerna är som isbitar och jag ryser om vartannat.
Måste skriva klart essän... Det är inte mycket kvar, men jag är inte nöjd.
Det känns som vanligt som att jag har tappat tråden och yrat iväg. Som alltid
Jag trodde länge att jag lätt skulle klara av den här uppgiften, men icke.
Jag vet inte om jag väntade för länge för att börja och totalt skjutit det ifrån mig för länge tills det bara nu är en plåga att försöka klara av..
Nåväl. Nånting blir det väll iaf
Känner mig mig så ensam, fastän jag inte är själv i lägenheten. Men älskling sover fortfarande...
Jag vill att han ska få sova det han behöver. Så less på att höra att han inte är utvilad, att han är trött och sovit dåligt.
Varför kan det inte bara rulla på nån gång... alltid är något fel. Varför är det så?
Är det inte sömnen så är det ryggen eller migrän eller något annat..
But I will run until my feet no longer run no more
And I will kiss until my lips no longer feel no more
And I will love until my heart it aches
And I will love until my heart it breaks
And I will love until there's nothing more to live for
Jag saknar mina hästar.
Mina varma, goa hästar.
Jag vill borra näsan ner i deras vinterpäls och känna doften av häst, hö och läder.
Känna värmen av deras andetag mot min kind när dom hälsar mig välkommen hem.
Höra deras mjuka gnäggningar när dom är glada att se mig, det värmer så skönt i själen.
Jag önskar att jag hade ett djur här i stan. Någon att krama och någon som håller mig sällskap och som gör att jag kommer ut mer.
Saknar Maya och Bowie på nätterna. Dom brukar alltid ligga och spinna vid mina fötter... Maya brukar iof ofta väcka mig på nätterna för att hon vill sova så nära ansiktet. Fast en norsk skogskatt är inte det lättaste att ha brevid sig på kudden för pälsen tar ganska stor plats.
Saknad är nog dagens ord so far...
Black love song
Än en gång längtar jag bara efter att julen ska vara slut
För mycket konflikter, för mycket känslor, för många som måste lugnas och tillfredställas... Jag orkar inte med det!
Jag kan inte rädda alla!
Sluta be mig ta hänsyn för er!
Jag går sönder!
Jag orkar inte höra era klagosånger!
Alla har problem, alla har det förjävligt! JAG VET! Suck up! Livet gör ont, livet är inte rättvist, livet är att kämpa och jobba för att komma dit man vill... Det bara är så, har alltid varit så, kommer alltid vara så och det kommer inte bli lättare heller.
Njut av att bara få andas frisk luft, höra fåglarna, ha möjlighet att köra bil, att få ha valmöjligheter i affären. Det kommer inte vara så i framtiden. Njut av våra fjäll, landsbygden, våra sjöar. För dom är döende och utrotningshotade.
Om inte fler får upp ögonen.. men det är väll att hoppas på för mycket.
När människor inte ens kan bry sig om varandra hur stora är oddsen att de ska kunna bry sig om miljön?
Dom slipper ju se isbjörnarna...
Dom slipper se regnskogarna
Dom slipper vara med om miljökatastroferna.. för dom är ju där borta... på andra sidan jordklotet
We're fated to pretend
Jag önskar jag kunde hjälpa dig
Få dig att gå igenom alla svårigheter, men du måste göra det själv
Du vet allt du måste göra, men du saknar förmågan att bita ihop och bara göra
Genom glädje och sorg svor vi varandra, men du kan inte förlita dig på mig, hur ska vi då gå vidare?
.
Nej. jag orkar inte skriva mer. Tårarna börjar snart rinna
Kanske white russian idag med?
För mycket konflikter, för mycket känslor, för många som måste lugnas och tillfredställas... Jag orkar inte med det!
Jag kan inte rädda alla!
Sluta be mig ta hänsyn för er!
Jag går sönder!
Jag orkar inte höra era klagosånger!
Alla har problem, alla har det förjävligt! JAG VET! Suck up! Livet gör ont, livet är inte rättvist, livet är att kämpa och jobba för att komma dit man vill... Det bara är så, har alltid varit så, kommer alltid vara så och det kommer inte bli lättare heller.
Njut av att bara få andas frisk luft, höra fåglarna, ha möjlighet att köra bil, att få ha valmöjligheter i affären. Det kommer inte vara så i framtiden. Njut av våra fjäll, landsbygden, våra sjöar. För dom är döende och utrotningshotade.
Om inte fler får upp ögonen.. men det är väll att hoppas på för mycket.
När människor inte ens kan bry sig om varandra hur stora är oddsen att de ska kunna bry sig om miljön?
Dom slipper ju se isbjörnarna...
Dom slipper se regnskogarna
Dom slipper vara med om miljökatastroferna.. för dom är ju där borta... på andra sidan jordklotet
We're fated to pretend
Jag önskar jag kunde hjälpa dig
Få dig att gå igenom alla svårigheter, men du måste göra det själv
Du vet allt du måste göra, men du saknar förmågan att bita ihop och bara göra
Genom glädje och sorg svor vi varandra, men du kan inte förlita dig på mig, hur ska vi då gå vidare?
.
Nej. jag orkar inte skriva mer. Tårarna börjar snart rinna
Kanske white russian idag med?
Maj,maj
Så låter det hela tiden i mitt huvud just nu. Lilla ekot, min systerdotter, har blivit helt betagen i Mamma Mia.
Och då i my,my delen.
I övrigt så har dagen rullat på ganska bra.
Jag är så glad över mina klasskamrater. Dom är så snälla och omtänksamma.
Tack!
Vi känner också alla samma sak, att det är tungt just nu. Och mycket hårt att ta tag i det som ska göras nu sista två dagarna.
Det är också tungt iom alla dödsfall som varit under hösten.
Älsklings farfar
Älsklings hund
Sen nu min vår granne hemma på gården. Han gick bort nu i helgen... Han fick en hjärnblödning så allvarlig att familjen beslutade att stänga av alla livsuppehållande apparater.
Det känns som det aldrig tar slut och det är så jobbigt att hålla uppe energin.
Och det känns som att jag inte heller sörjt tillräckligt.
Nu ska jag ta och gosa med Lilla ekot innan hon ska somna.
Och då i my,my delen.
I övrigt så har dagen rullat på ganska bra.
Jag är så glad över mina klasskamrater. Dom är så snälla och omtänksamma.
Tack!
Vi känner också alla samma sak, att det är tungt just nu. Och mycket hårt att ta tag i det som ska göras nu sista två dagarna.
Det är också tungt iom alla dödsfall som varit under hösten.
Älsklings farfar
Älsklings hund
Sen nu min vår granne hemma på gården. Han gick bort nu i helgen... Han fick en hjärnblödning så allvarlig att familjen beslutade att stänga av alla livsuppehållande apparater.
Det känns som det aldrig tar slut och det är så jobbigt att hålla uppe energin.
Och det känns som att jag inte heller sörjt tillräckligt.
Nu ska jag ta och gosa med Lilla ekot innan hon ska somna.
Time to pretend
I'm feeling rough, I'm feeling raw, I'm in the prime of my life.
Let's make some music, make some money, find some models for wives.
I'll move to Paris, shoot some heroin, and fuck with the stars.
You man the island and the cocaine and the elegant cars.
This is our decision, to live fast and die young.
We've got the vision, now let's have some fun.
Yeah, it's overwhelming, but what else can we do.
Get jobs in offices, and wake up for the morning commute.
Forget about our mothers and our friends
We're fated to pretend
To pretend
We're fated to pretend
To pretend
I'll miss the playgrounds and the animals and digging up worms
I'll miss the comfort of my mother and the weight of the world
I'll miss my sister, miss my father, miss my dog and my home
Yeah, I'll miss the boredom and the freedom and the time spent alone.
There's really nothing, nothing we can do
Love must be forgotten, life can always start up anew.
The models will have children, we'll get a divorce
We'll find some more models, everything must run it's course.
We'll choke on our vomit and that will be the end
We were fated to pretend
To pretend
We're fated to pretend
To pretend
Tack Stina
Hon har fått mig att lyssna på MGMT.
Övrigt så är jag trött så in i H*E! Jag bara saknar att få vila..
Jag orkar inte köra på i skolan så som dom gör... uppsattser om vartannat och det ena och det andra.
Det är inte det att jag inte vill, jag blir frustrerad och besviken över mig själv som inte orkar som mina klasskamrater gör. Dom går ju dit dag efter dag och har familjer att ta hand om. Jag har inga barn att ta hand om. Bara mig och Mattis och lägenheten. Varför är inte jag lika stark?
Nej, nu måste jag ringa och säga att jag inte kan komma imorgon.
Hade ju glömt att jag har tandläkartid imorgon... Skit. Försökte avboka idag, men ingen svarade...
Missar jag imorn måste jag betala iaf så lika bra att gå dit.
Krams
Let's make some music, make some money, find some models for wives.
I'll move to Paris, shoot some heroin, and fuck with the stars.
You man the island and the cocaine and the elegant cars.
This is our decision, to live fast and die young.
We've got the vision, now let's have some fun.
Yeah, it's overwhelming, but what else can we do.
Get jobs in offices, and wake up for the morning commute.
Forget about our mothers and our friends
We're fated to pretend
To pretend
We're fated to pretend
To pretend
I'll miss the playgrounds and the animals and digging up worms
I'll miss the comfort of my mother and the weight of the world
I'll miss my sister, miss my father, miss my dog and my home
Yeah, I'll miss the boredom and the freedom and the time spent alone.
There's really nothing, nothing we can do
Love must be forgotten, life can always start up anew.
The models will have children, we'll get a divorce
We'll find some more models, everything must run it's course.
We'll choke on our vomit and that will be the end
We were fated to pretend
To pretend
We're fated to pretend
To pretend
Tack Stina
Hon har fått mig att lyssna på MGMT.
Övrigt så är jag trött så in i H*E! Jag bara saknar att få vila..
Jag orkar inte köra på i skolan så som dom gör... uppsattser om vartannat och det ena och det andra.
Det är inte det att jag inte vill, jag blir frustrerad och besviken över mig själv som inte orkar som mina klasskamrater gör. Dom går ju dit dag efter dag och har familjer att ta hand om. Jag har inga barn att ta hand om. Bara mig och Mattis och lägenheten. Varför är inte jag lika stark?
Nej, nu måste jag ringa och säga att jag inte kan komma imorgon.
Hade ju glömt att jag har tandläkartid imorgon... Skit. Försökte avboka idag, men ingen svarade...
Missar jag imorn måste jag betala iaf så lika bra att gå dit.
Krams
