vaxlanda

Är Pilo

Jag har alltid känt att jag har en så nära kommunikation med honom. När mina systrar talar om sina barn kan jag ibland komma in och säga att "ja, men så är det med Pilo också". De har fått mer insikt nu i att hästar och även andra djur har ett stort känslospråk, men innan så tyckte de mest att jag var en galen hästtjej.

Jag blir så glad varje gång jag är med honom! Dessutom är jag så stolt över honom när han gick in i transporten med Irmeli när hon kom och hjälpte mig! Det kostar pengar jag egentligen inte har att ta hjälp av henne, men att kunna flytta Pilo är kritisk. Om en olycka skulle ske så måste jag kunna ta honom dit han behöver vård. Och det kommer underlätta så mycket och ge möjligheten att förbättra vår träning och vårt samspel.

I övrigt så är allt OK.
Inte mer, inte mindre.

Jag har inte hittat studielusten riktigt än, men nästan. Jag jobbar på det. Efter sådana meddelanden så blir jag mycket gladare iallafall!

Hej Sara!

Du beskriver med inlevelse hur barnet agerar både med bollarna ute och sedan inne i relation till dig. Din tolkning av hennes tankar är rimliga utifrån dina observationer. Litteraturen använder du på ett relevant och insiktsfullt sätt.

Mvh

XX

• Jag är klar med arbetet
• Jag ligger med i skolan okay, inte bra, men jag är med
• Äntligen ska jag komma igång med Pilo, har ringt Astrid om träning, Irmeli om lasthjälp!
• Livet är helt Okay! Vägde mig på Wiin förut och jag har inte gått upp! Inte ner heller... men INTE upp!

• Jag ska till syskonbarnen imorn!!

Jag och pappa ska åka dit i helgen och på lördag ska jag träffa farmor och farfar igen!
Sen på fredag ska jag träffa Isilme och Lefinn!

Jippie!!

World of warcraft... jag har spelat det av och till i snart 4 år, eller mer.
Jag vet vad många tycker om det, speciellt mina föräldrar. Att sitta vid datorn är detsamma som synden, för det innebär att man inte gör något, dessutom sitter man still och det förstör ju kroppen.

Men jag älskar spelet, det är roligt att spela och det allra bästa med det är alla sociala kontakter som jag aldrig hade annars hade fått. I Finland, Danmark och Holland, sen naturligtvis många från sverige. Underbara människor i olika åldrar. Det bästa med spel är att alla är nybörjare och oavsett kunskaper tidigare. Fast det klart att det hjälper om man spelat dataspel tidigare.

Har man roligt och spelar måttligt så ser inte jag några problem med det. Fast jag vet att jag själv varit mer eller mindre "hardcore" dvs att man spelar mååånga timmar om dagen utan att bry sig om något annat än spelet och dess utmaningar. Jag fastnade i det när jag var arbetslös och det var inte mycket jag orkade med, efter många "nej tack, tjänsten är tillsatt" känner man sig inte så bra på nått. Men i wow hade jag ju en helt annan värld att leva i där jag var bra och blev bättre.

I den grupp som jag är med "guild" så är vi enbart svenskar och det är den härligaste grupp jag varit med i. Vi har träffats flera gånger och snart ska vi ses igen. Vår första "guildträff" var i Sthlm, tyvärr var jag inte med då. Sen Söderhamn, Karlskrona och nu snart i Sthlm igen. Sen på Arvikafestivalen i många år.
Än så länge och säkert en tid framöver kommer jag absolut inte ångra att jag spelar WoW. Så länge jag inte försummar annat som går före ser jag ingen skada med det.

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nu övrigt i livet =)

JAG VILL UT OCH RIDA!
Det är det bästa vädret för det! Kylig luft, skogen går i rött,guld och grönt, blå himmel och skinande sol!
Sånt väder som gör både häst och ryttare på fenomenalt humör.
Hästarna mår bra, Pilo är pigg som alltid och Pia verkar på topp hon med. De skoddes i veckan och det verkade gå ganska bra med henne trotts att jag var rädd för att hon skulle bli halt. För det första måste hon ha benet böjt länge, men sen även ha mycket vikt på det länge då han verkar de andra hovarna.

Bara en sak har oroat mig med Pilo. När jag har varit ute de senaste två gångerna har han böjt huvudet åt höger som om han tittar bakom sig. Jag vet inte varför och har försökt undersöka vad som får honom att göra det. Jag har lyft tyglarna, testat olika saker med skänklarna osv men det bara händer och jag vet inte varför. Jag har kollat i munnen och kan inte se några sår eller ömma ställen.
Jag ska ringa Ulrika, Pilos ET och se om hon kan komma över. Sen fråga Solveig om hon har tid och komma och titta på tänderna. Men han verkar helt OK vad jag kan se.

Skolan då. Jag har jättekul. Men nånting går emot... jag vet inte vad.
Jag tror att det är att jag inte riktigt begriper ena boken vi behandlar. Jag förstår inte hans teorier och det är nu dom jag ska använda mig av i det arbete jag är i nu. Så självklart, visst, det går uruselt. Jag vet inte vad jag ska skriva, för jag är rädd att det bara blir pannkaka.
Solsara skickade sitt arbete och det var självklart 10 tummar upp.
Jag vet också hur jag ska lägga upp det formelt och så för vi har läst ett utdrag, men jag vill ju förstå hans innebörd osv. Men jag tycker mest han är flumm. It kills me!

Sen drömmar jag fortfarande sådana mardrömmar till och från att det isar i ryggraden om dagarna. En natt för några veckor sedan drömde jag en sån mardröm att jag ville skrika rakt ut med var så fylld av fasa att jag inte fick luft. När jag gick till toaletter i mörkret i lägenheten var jag så kallsvettig och hjärtat skenade att jag trodde jag skulle svimma. Tillbaka i sovrummet hoppade jag i sängen för jag var rädd för vad som kunde vara under sängen. Jag kröp ihop nära älskling och drog hans armar om mig, sedan grät jag och bad fader vår flera gånger innan jag vågade somna om.
Tänk att drömmar kan ha sådan inverkan!

Jag hoppas, nog förgäves jag vet, att jag slipper ha en sådan hemsk mardröm igen!
Det ligger i släkten på pappas sida... långt bakåt, farfar och pappa vet jag också har sådana hemska mardrömmar, även min syster.

Nåja, det här blev mycket längre än vad jag hade tänkt, men jag har ju inte skrivit på ett tag och det är så lugnt här på jobbet.

Ta hand om er!

Min syster är nu gift och bröllopet var helt fantastiskt och underbart!
Jag är så glad över att få se syster yster så lycklig och och var helt bedårande i sin vita klänning!
All lycka till er!

Det var också så kul att få träffa alla underbara syskonbarn igen. Det är så mycket tid jag förlorar med dom pga av avstånd så det är skönt att få tillfällen att träffa allihop.
Och farmor och farfar! Jag fick sitta mittemot dom och brevid syster2 och det var så skönt att få tid med dom. Tack syster för den bordsplaceringen.
Jag var lite nervös för talet och men jag har väll ärvt något av pappa och även fått mycket med mig ifrån estetiskt lärande, för det var inte så farligt när jag väl skulle göra det. Det roliga var att se syster ysters förvånade min när det annoserades för tal och jag skulle hålla. Hihi!
Jag var iaf snällare än syster 2 och 3 som tog upp massa barndomsminnen. Haha.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det som nu är frustrerande och som ligger mycket tungt om hjärtat är att mormor har åkt in till akuten. Igen.
Så jag är på väg dit för att hinna säga hej innan jag åker till jobbet.

Jag vet inte hur jag känner mig just nu

Jag vill helst gå in i autopilot och vakna nästa sommar tror jag...

Trotts att jag är otroligt besviken på mig själv och andra finns det fyra fyrfota vänner som ALLTID kan få mig glad igen!
Mina underbara, fantastiska djur!
Jag var ute och red Pilo i onsdags och han var helt underbar... Det var även helt underbart. Klar sommarkväll med 1000 och 1 dofter i luften. Jag såg en ormvråk som flög precis över huvudet på mig med en liten snok, eller en mus i näbben. Sen så träffade vi på en årskalv med mamma på vägen. Dock var inte älgkon med på att Pilo och jag var ofarliga så hon vände tillbaka till skogen. Sen såg jag en liten,liten groda
Pilo var underbar, fast han var något piggelin och inte höll koll på fötterna, men får jag bara mer tid nu i sommar ska gräskulan bort och min häst tillbaka i form.
Idag var vi ute och körde med nya kärran, dock kom vi inte så långt för jag hörde att det lät mycket från höger hjul efter ett tag och japp.... jag har en pyspunka på höger däck. Fasen,fasen,fasen!

Imorgon åker jag till syster yster för att hjälpa henne inför det stundade bröllopet på lördag. Även för att förbereda mig själv som tärna. Sen ska jag passa Lilla Ekot som ska vara brudnäbb! Gosetjejen har pratat in till en reklam på lokal kanalen. Hon var överlycklig när hon hörde sig själv hemma i soffan. När sedan nästa reklampaus kom hade hon väntat igen, dock förgäves på att höra sig själv igen... och sedan gått till syster yster och sagt "dom glömde mig"
Söttjejen!

Min älskling är SÅ snygg just nu. Han har klippt sig, färgat håret och rakat sig. Han ser ut som för 6 (eller är det 7?) år sedan då jag såg honom för första gången och blev förälskad. Han är fortfarande lika gorgeus och ser likadan ut. Tänk om jag hade samma tur... + 20 kilo och - piercingar och X antal lager svart  (kajal,hårfrärg,kläder,kängor mm)
Saknar det ibland. Att dra på mig hela utstyrseln och känna känslan igen. Ung och odödlig och totalt nonchalant inför världen. Bara slippa bry mig och gå efter mina impulser... Å andra sidan var det min brist på impulskontroll som startade alltihop för så många år sedan...
Det saknar jag inte!

Just nu saknar jag bara hästarna och katterna... Ligga i sommargräset och lyssna på fåglarna, och lyssna på hästarnas frustande och gräsätande. Sedan brukar Pia komma och puffa på mig och tugga över ansiktet så jag får gräsdreggel överallt. Underbara Madame. Hon visade vad hon tyckte om mig förut. När jag är ute med Pilo får hon stanna i sin box, vilket inte är så populärt. Det klart att hon känner sig åsidodatt och det gör ont i mig.
När jag hade kört klart och tagit in Pilo i sin box och selat av öppnade jag Pias för att ta ut henne först i hagen. Dom är ju så snälla att jag brukar öppna dörren och ropa på dom så får dom gå ut lösa, jag har inga grimmor på hellre nu för att undvika skavsår.
Pia däremot ställde sig i stallgången och tittade surt på mig. Det var som hon tänkte att jag hade hållt på med Pilo och nu fick det vara hennes tur, det är ju hon som är bäst!
Efter gos gick det bra att gå ut ur stallet.
Underbara Madame... Det är så hemskt att se henne ha ont! Det skär i mig och jag får alltid dåligt samvete över att lämna henne i stallet när jag kör eller rider ut.

Nåväl. Jag ska rykta henne tills hon blänker och ta på henne snyggtränset, tror det kommer bli asläckert mot hennes svarta päls, och ta finkort på henne. Det kommer hon tycka om!

Kramar till alla!

Det har varit så otroligt mycket senaste veckorna!
Praktiken, mormor, systers möhippa, sista skolarbetena och jag vet inte allt!
Men nu börjar saker och ting sakta lägga sig.. istället kommer allt "att göra" i lägenheten fram!

Sen har jag nog gjort något smått onödigt, men ibland måste man unna sig saker!
Jag har köpt ett träns till Pilo ifrån "Tess med snygg-hästarna" som jag brukar säga för att mamma ska förstå vem jag pratar om. Hon har så underbar utrustning till sina hästar! Jag skulle vilja ha alltihop, men jag har inte ekonomin att köpa eller tiden att göra.




Tess med sin häst Martinete med tränset på.
Jag kommer även få med brösta och tyglar i priset! Pilo kommer bli så vacker!

Älskling står i köket och lagar hemmagjord pizza. Älskar honom så!
Idag förtjänar jag att bli bortskämd för jag är förkyld men har ändå tvättat 5 maskiner tvätt och dammsugit+torkat 3 rum och dammtorkar lite skåp och liknande. Sen var jag duktig och gick en promenad på 30 min med Pip förut.
Jag är på G just nu trotts att jag kan somna stående.
Imorgon ska jag till hästarna! Inte träffat Pilo på så länge att jag är helt nervös för att träffa honom igen. Vi ska på clinic för Rolf Carlsson på lördag och jag kan inte sluta tänka på det!
Jag vill, men ändå inte. Jag vet att jag inte kan förvänta mig mycket eftersom han inte har blivit riden mycket på sista tiden, men samtidigt vill jag ta upp tråden där vi var sist.
Men det ska bara bli underbart att rykta och gosa!
Jag kommer inte rida på en gång utan först låta honom springa av sig och göra lite lekar.

Kommer med uppdatering senare

Tre dagar kvar, bara tre dagar på den förbaskade praktikplatsen. Men! Vad jag har  glömt att berätta är att min världsbästa syster kan ha fixat praktikplats åt mig på lekterapin på barnsjukhuset där hon bor. Min äldsta syster arbetar och har även arbetat länge med barn fast som barnsjuksköterska. Hon har haft hand om prematurer efter förlossning och småbarns avdelning osv. Just nu arbetar hon på en spädbarnsenhet som heter Timjan. Hon hjälper unga mödrar och mammor som behöver hjälp och stöttning efter förlossning och det första året. Helt underbar människa är hon! Det är alla mina systrar!

Appropå systrar så lyckades jag överaska syster nummer 3! Hon trodde att hon skulle följa med mig och gumma mi som skulle titta på en häst. Gumma mi fick tyvärr avliva sina två i höstas pga av kroniska skada och ålder. Syster svalde betet och vi körde iväg med henne till hennes prins för dagen. En underbar och vacker shirehingst. Shire är den största hästrasen i världen och kan bli uppåt två meter i mankhöjd. Alltså från ryggen och till backen och de väger ca 1 ton (!).
Denna vackra prins för dagen hette Goliat och var vit som snö.
Syster blev överförtjust!
Jag blev glad bara av att se min syster så överaskad och glad.
VI tog en massa fina kort med syster i klänning osv sen fick hon rida den vite springaren.
Dock kunde varken jag eller gumma mi låta bli att pröva på att rida Goliat, så det blev några kort på det med.
Maken till häst har jag då aldrig ridit. Underbart var det!



Har ni sett större leende?
Det är bland det bästa jag nånsin gjort, men det bästa var att se min systers lycka och förvånade min.

Dåliga nyheter under uppdateringen är att mormor åter igen ligger på sjukhus. Hon fick komma hem i torsdags förra veckan med idag blev hon dålig och kl 10 åkte hon in akut med oregelbunden hjärtrytm. Vi vet inte än hur länge hon får stanna den här gången, men jag hoppas hon snart är hemma igen.

Nu ska jag hjälpa karln i huset att laga mat.

Usch. Jag längtar så efter sommaren och att få in pengar på kontot igen.
Mest för att....

JAG HAR KÖPT EN NY KÄRRA!

Pilo gjorde ju brasved nästintill av morfars gamla (vi ska försöka limma ihop med Karlsson klister och annat men tvivlar på det) så min älskade far satte in en annons. Så dagen efter tidningen kom ut så ringde det. Tre äldre gubbar ville bli av med sina tränarkärror. Första kärran tyckte jag lät alldeless för dyr, men jag tänkte att jag kan ju alltid åka och titta. Kärra nummer två lät helt OK och var nära att titta på. Kärra nummer tre lät som mycket jobb.
Så i lördags åkte jag på bygdetur. Kärra nr 2 var först och var jättefin och välvårdad. Roligast var nog att gubben hade träffat morfar och berättade anekdoter. Sen visste han minsann vem Pilo var också, joho då, för den hade han sett på banan för tio år sen... Travgubbar! Hur lyckas dom. Pilo har bara varit på banan och tränat nån enstaka gång. Hur många hästar har inte det?! Men tyvärr var kärran ensitsig och jag måste ha en med bredare sits.
Sedan var det kärra nr 3. Gubben var full och kärran var skrot.
Efter mycket om och men hittade jag och gumman mi som följde med, tack för det sötnos,till kärra nr 1. Han hade sagt i telefonen att han ville ha 10 000 för den för den stod fortfarande i orginalplasten. Han häst hade tyvärr dött då han hade beställt kärran och sedan blev det ingen mer. Kärran var så fin. Någon rostfläck här och där,men annars som han sa, fortfarande i orginalförpackningen och aldrig använd. Han sa sedan att han kanske tagit i då han sa pris i telefon så han sänkte sig till 6,5. Fortfarande mycket tyckte jag och tänkte på att jag behöver ny sadel också.
Men efter att ha pratat med mamma och pappa ringde jag och lade bud på 5 000. Han höjde till 5,5 och jag sa ja.
Så nu har jag en helt underbart vacker blå fin ny kärra, aldrig använd. Men bäst av allt, sistsen sitter fast och jag har fjädring! Den gamla kärran hade morfar fått helt gratis för länge sedan och jag har hört av många att morfar svor över den. Jag kan bara hålla med. Den är/var sned och skakar nått så förbannat om man åker i någon annat än skritt. Sedan är sitsen avtagbar då den är tom så man kan ha saker under sitsen (mat och sånt). Men det gör att om man kör över en sten,ett dike,en rot så skumpar kärran till och helt plötsligt sitter du i utrymmet under och sitsen ligger bakom dig. Det är inte roligt! Dock ser det mycket komiskt ut. Jag har nästan hört rådjuren fnissa då jag varit ute och kört.

Men nu har jag i alla fall en ny kärra!

Nu ska jag bara ha en ny sadel med. Hur fick jag råd med detta?
Det har jag inte. Men jag har snälla föräldrar som låtit mig ta ett lån, vi har en återbetalningsplan och det är helt seriöst. Jag behöver en ny sadel, så enkelt är det. Att jag behövde en ny kärra var mycket olyckligt och inte planerat, men så blev det. Jag kan inte tänka mig att sluta köra Pilo när han älskar det och jag med och när det är mitt sätt att frakta honom.

Hoppas ni alla mår bra!

Jag är kvar på min praktikplats. Varför? Jo..

• Jag vet hur dessa dinosaurier som arbetar där, inklusive rektorn, kan låta snacket gå och jag vill inte riskera att hamna på någon svartlista pga av att jag bytte.
• Några få i personalen har jag funnit och de är snälla och omtänksamma och så goa med barnen!
• Men främst av allt.... Barnens lycka över mina projekt! Jag har så svårt att avsluta dom nu när jag ser att jag ger dom vad dom saknar. Att få skapa! Man kan se barnen växa för varje stund när de ser sin skapelse. Sitt troll eller sin teckning mm. Det är så roligt! Barnen är så underbara och slänger sig om mig och att höra en ett åring som enbart kan några få ord sträva med att lära sig mitt namn och se mig i ögonen och le... kan man nått annat än smälta?
• Dessutom, efter vad personalen får se nu när barnen får göra det här, desto mer "kick in their ass" är det. Ha ha!

Nej... så, jag är kvar. Men jag kommer göra dom här veckorna, ta med mig erfarenheten, sen byta. Får jag inget i Arvika tänker jag åka till Årjäng. Jag saknar fortfarande min gamla VFU och tycker att det är där jag lärt så mycket av hur jag arbetar nu. Jag arbetar med vad vi lärt oss på skolan, men HUR jag väljer att planera och lägga upp det och dokumentera har jag lärt mig där. En kul sak är att dom som arbetar med de äldre barnen 5-6 har fått tag i plywood och idag har jag skrivit ut mallar till bokstäver som jag ritat på skivorna. Så nästa måndag ska bokstäverna bli utskurna, sen är det bara att jag ska få komma dit så ska barnen få slipa och måla dom. När jag var uppe på den avdelningen så kom en förälder och skulle hämta ett barn. Jag gick dit och hälsade och presenterade mig (självklarhet tycker jag) och han utbrast till lärarna "Det här är den första praktikanten som hälsat! Så trevligt! Det är så det ska vara!" Sen log han mot mig och tog mig i axeln, "Hoppas du blir kvar länge". Hihihihi!

En glad nyhet är att jag har tömkört Pilo och det har gått superb! Men jag har ju VÄRLDENS BÄSTA HÄST så är det så konstigt? Först så hade jag honom i grimskaft och Pia var med lös på stallbacken och lade på selen. Han brydde sig inte mer än vanligt. Eftersom det gick bra satte jag i tömmarna på selen... Sen tränset. Sen lät jag pappa koppla av grimskaften så gick vi runt lite på stallbacken. Ville inte ta ut honom första gången efter olyckan, sen kördevi runt i närheten av där Pia gick och betade så han kunde känna hennes närhet. Jag hade lagt ut presseningen så vi gick över den några ggr och inga problem. Dagen efter det tog jag ut honom på grusvägen och Pia fick stanna inne. Jag hade även lagt ut några bommar som vi gick över, runt och tränade halt osv. Det gick superbra. Det känns så skönt! Jag har varit så rädd för att det aldrig skulle gå att lägga på en sele igen! Fast nu ser jag nästan att det kanske kommer gå att kunna köra igen! Jag hoppas, hoppas ( ta i trä )

Ska sitta uppe ett tag till. Älskling och vår vän som kommit över ser på sin ritualiska fotboll.. Kan inte sova då för dom ropar och stojar och håller på. Men jag är inte så trött än ändå.

Hoppas ni alla mår bra. Kramar

Äntligen är Gumma mi hemma. Hon har varit borta i fjärran land, men hon ringde och väckte mig idag så vi pratade en timme. Precis som vanligt och precis som det ska va. Så skönt att oavsett vad vi har gjort och varit med om så kan vi prata med varandra som vi ses varje dag och helt utanförbehåll.

Igår var vi hos svärföräldrarna och åt påskmiddag. Det var jätteskönt att få träffa dom igen och prata. Jag har världens bästa svärfamilj. Jag känner verkligen att jag kan vara mig själv och dom tycker om mig för den jag är! Jag och älsklings pappa plockade ihop disken och maten och pratade om kommunikation med barn och vad som går fel ibland och hur deras reaktion blir. Han är drivande i Antivåldsgruppen här i staden och jag tycker det är så intressant. Har pushat pappa för att ta ut honom till sin skola och det ska han. Vi pratade mycket och länge om att Björklund är en idiot och att barn kan ha hur mycket matte och svenska på shemat men får dom inte utveckla vilka dom själva är och komma ut som egna individer ur skolan så är det största misstaget nånsin.
Älskling och jag tog en lång promenad i det underbara vädret. Solen lyste varmt , men det var ingen vind, fåglarna kvittrade högt och länge och vi gick till en stor bronsåldersgrav. Där såg vi ut över Glafsfjorden och bara myste innan vi gick tillbaka. Jag älskar att vara i Glava. Det är så tyst och lugnt. Hemma på gården finner jag också frid, men samtidigt ligger 172 så nära och stör. Vi ska dit idag och jag ska få träffa djuren igen!
Mamma har sagt att Pilo är som vanligt så hon kan inte se att något allvarligt skulle ha hänt efter olyckan med vagnen i söndags. Pratade med mormor igår med. Senast jag var hemma pratade hon om hur gärna hon vill baka, men nu blir det nog inget mer. Det här har hon sagt i 20 år. Jag har aldrig trott henne riktigt förrens då. Hon låg då i sängen och såg mindre ut än nånsin och då kände jag att nu har hon nog bakat färdigt. Men tro på fan! Mycket stolt över sig själv så berättar hon att jag ska få bullar när jag kommer hem idag!

Mormor har haft 7 hjärtinfarkter och bröstcancer, de var då tvugna att operera bort bröstet och hon fick cellgift länge. Det är skälet till att vi flyttade jag och mamma från Norrköping då jag var liten. Sen en julafton för 4 år sen så fick hon en hjärtinfarkt på vägen in från vedboden och ramlade ihop och slog bakhuvudet på marken täckt av is. Jag firade hos svärfamiljen så jag var inte hemma. De ringde mig under Kalle Anka och sa att mormor var på väg med ambulans och de visste inte hur det skulle gå. Men hon kom ur det med. För en sommar för 2 år sedan fick hon en hjärtinfarkt och hade samtidigt lunginflammation. Jag hälsade på henne varje dag då när hon låg på sjukhuset. Hon var så liten i sjukhussängen. Hon pratade om hur mycket hon längtade hem och efter att baka. Mormor har alltid älskat att baka. Bröd och bullar, det är det som räknas när det gäller att baka. Sockerkakor och sånt, det är "bare töl". (bara strunt). Sånt man vevar ihop på en minut. Det gills liksom inte för att kallas bakning.
Men nu har hon gjort det igen. Mormor fyller 96 i September. Hon är helt klar i huvudet och minns allt! Hon är min största idol! För nått år sedan då hon var mycket inne i "nu kan jag inte baka mer" så sa jag att om jag för varje gång hon sagt det, men bakat efteråt fått en krona så hade jag varit miljonär. Nästa gång jag kom hem fick jag en krona i handen utan att hon sa ett ord. Hon är en helt fantastisk människa.

Solen lyser idag med och jag ser den bättre än tidigare för jag tvättade alla fönster i onsdags. (stolt) Funderar på att väcka älskling och be honom ta en promenad med mig... Mmm. Det blir det nog!

Och ikväll ska jag träffa mina muskeums! (bakrunden till det bjuder T9 på) Vi ska se på film och mysa och äta gott ihop! Vi har inte sett på så länge eftersom grisbonnen läser till gårdmästare i Skåne, men nu är hon här!

Kram till alla! och GLAD PÅSK!

Äntligen!
Jag är så stolt över min grupp, vi har kämpat och allt har gått som smort. Underbara dagar på Solsaras VFU plats.
Många goa kramar med, man smälter inombords! Dock har de lyckats orsaka snorkanon i näsan på mig, men vad gör man?

Har även ringt min VFUplats. Dom måste tyckt att jag lät mycket ung.
- Hej, mitt namn är Sara och jag kommer snart att komma till er på praktik...
- Jaha.. vänta lite nu. ropar till de bakom "ska vi ha prao här?!"
Från bakrunden "Ja, en praktikant från universietet.  - Jaaahaa"
- Jo, det visste vi. Du är välkommen.
- Tack så mycket, men jag undrar om jag skulle kunna komma förbi  innan och hälsa på?
- Ja. det ska väll gå bra, men inte (räknar upp massa dagar) så tisdag morgon är nog det som går.
- Tack, då kommer jag då.

Jag hoppas jag kommer bli tagen på allvar, men det blir nog bättre bara dom får se mig och så, men jag är nervös.
Saknar min förra VFUplats och de som arbetar där. Där visste jag vart allt var och allt jag fick göra, vilket var allt. Ville jag prova på så var det fritt fram och de stöttade mig alltid.

Snart ska jag hämta tre sadlar. En i Charlottenberg. en som jag ska möta vid torget och en från Årjäng. Sen har jag köpt ett träns, och lagt bud på nya tyglar på Tradera. Här ska det uppdateras.
Eftersom jag ska träffa min ridlärare känns det som bästa tillfället att prova + att jag har ett ridhus att provrida i!

Det ska bli så skönt med lektion igen. Längtat hela veckan. Hade ju hoppats på tornepelsträning idag, men LG ringde och sa att de hade årsmöte. Varför? Jag skulle ju vara där?! Ska fråga ifall jag kan få löshoppa Pilo istället. Chanserna är väll små, men det hade varit så kul att få testa!
Det ska bli skönt att få lektion i en ordentligt sadel iaf. Ska få rida i Bobbys.

Mmmm... nu ser jag fram emot massa lediga dagar där jag kan få ta dan som den kommer... Underbart!

Har haft det så skönt idag.
Åkte till Årjäng med min väninna som är galen i hästar, men aldrig fått rida tidigare i livet pga av att hennes mamma är så allergisk mot pälsdjur. Det råder vi bot på nu!
Hon fick rida grannens fjording Emil, aka Buffel! Eftersom Pilo varit lite bänglig på sistonde och inte varit riden på en vecka vågade jag inte släppa upp henne på honom. Emil är inte helt säker han heller, så jag tänkte som så att jag kunde ta honom som handhäst.

Det gick bra. Ungefär som att låta en ferrari bärga en traktor...
Pilo tröttnade till slut på att stanna och sakta in för att vänta in Emil så jag tog av longerlinan och fick äntligen vila armen.
Inte heller så säkert att ha handhäst om det är en hel longerlina mellan antar jag, men min häst tar sjumila steg

Red i en väns sadel idag. Har haft den förr, den sitter inte perfekt, men duger.
Dock hade jag glömt hur annorlunda det är med riktig westernsadel till skillnad från min bomlösa.
Har så ont i benen nu, men det är på rätt sätt.
Vi hade en jättemysig tur i vårsol. Hästarna uppförde sig båda två, så gott de kan.

              

Pilo blev lite trött på mig dock när jag ville ha lite photoshoot med honom.

Fick ett fint iaf


Nej, nu är det dags att sova... temaarbete imorgon.
Känner mig iaf mycket nöjd över helgen!

Jag har just gjort något dumt... Jag har köpt ett nytt träns till Pilo.



Men det var ju så jäkla snyggt! Det mörka självklart. Saken är ju bara den att min ekonomi inte är den starkaste
men det är ju så jäkla lätt. Klick hit och dit och hoppsan.

I övrigt underbar dag.
Skrev massor på dansuppgiften, skurade golv, bakade matmuffins och vi gjorde hemmagjord pizza.
Den blev så god!
Sen fixade vi tvätten i all röran och släckte ljusen i tid ;)

Imorgon ska jag till gården och rida!
Underbart att få träffa godingarna igen, har hästabsitnens till 1000!

Nå, nu ska jag sova... suttit uppe waaaay to long pga av att jag tittade på Twilight.
Vad ser folk i böckerna och den filmen?
Jag skrattade som aldrig förr, mest pga av dåligt skådspeleri och manus och synen på vampyrer.
Men jag är väll för plägrad på Anne Rice

Nighty

Vågen står numera på 71,5! Hihi!
I nyår då jag började var den på 75. Så 3,5 kilo har jag gått ner!
Känns otroligt bra. Hoppas det fortsätter, har bara 1,5 kilo kvar... Då är jag glad. Fast jag vill ner ytterligare 5. Men jag tar ett kilo i taget nu.. Mindre godis, mer motion.
Det blev ju tyvärr ingen capoiera idag, istället så var jag ute och gick i snöovädret, sen tränade jag på Wii boarden.
Imorgon ska jag köra yoga.

Sen så har jag skrivit på en del skolarbeten, känns bra det med. Hoppas på att lyckas gräva fram nått bra från de få hjärnceller jag har kvar. Har imorn också att skriva på. Arbetet ska inte in förrens den 16/4, men det är så skönt att ha det gjort. Sedan skriver jag på temaarbetet jag gör med my sunny girls i skolan. Vad vore skolan utan de!

Nu ska jag fortsätta dagen i samma tempo och skura några golv. Tog två igår så ska fortsätta med två idag. Sen ska jag stryka två par byxor som legat på strykbrädan i snart ett vecka. Bara ignorerat de hela veckan.

Livet leker igen!

Och tack för dina fina meddelanden E!
Hoppas allt är bra med dig :)

Har just gått från en bok till den andra... Just läst klart en underbar serie och tanken var att så fort jag hade läst klart boken idag skulle jag börja med dansarbetet...
Hm. nej! Istället, dum som jag är, har jag unvikit det som attan, vi åkte till svärföräldrarnas hus för vi har varit hus/fisk/kattvakt sen gjorde jag massa vegobiffar för att frysa in, sen värsta fredagsmiddagen åt mig och älskling, planerat in helgaktiviteter osv osv...
Allt utom att fixa dansuppgiften. Den ska visseligen vara inlämnad 16/4, men jag vill inte sitta kvällen innan och göra den.

Sen har jag hittat en ny kärlekshistoria
Sara + Ben&Jerrys = Sant
Men den slår inte HäägenDaaz. No no! Det är mitt livs hjärta..

Imorgon bär det av till gården efter tvätttiden, måste träna Pilo.. tänkt longera båda två imorn. Försöker hålla igång med Madame så hon också får känna sig behövd och jag behöver hållas igång med tanke på min nyfunna svaghet (B&J).
Sen rida igen på söndag och ta upp lite galoppfattningar, two step, back-up och så..
Vill ha clinic NU! Pratat med pappa så han ska filma oss nästa gång igen. Jippie!

Men nu ska jag lägga mig i sängen och läsa lite i nästa serie jag tagit upp.
Ska ge Twilight ett försök, vi får se hur det går...
Annie Rice är någon jag växt upp med och det här verkar mest vara en wannabe.. inte imponerad so far

Tack Lena, tack L-G, tack Solsara och så många fler... det är så skönt att veta att det finns människor runt en som tar emot när man faller...
Jag började dagen dåligt, men nu är det mycket bättre!
Ord gör så mycket när man tycker synd om sig själv. Eller så kan man pigga upp mig som älskling gör.
Genom att komma med helt knäppa påståenden som resulterar i kuddkrig i sängen, men han får mig att skratta när jag känner mig som mest miserabel och bara vill sätta på en gråtfilm och dra filten kring mig. Nu vill jag bara sätta igång med dagen om än något sent..

Sen... så har vi köpt festivalbiljetter!! Depeche mode, NIN, AiV, Diary of dreams, Welle, Anna Ternheim, DAF, Devision mfl!!
Åh... festival!! Jag längtar så mycket.. den gången på året då jag vet att jag är på rätt plats vid rätt tillfälle.. Bara få vara, inga måsten eller görande... bara vara och vara med goda vänner, bra musik, god mat, underbar underhållning. Kan det bli bättre?

Nej, snart kommer pappa och jag måste fixa disken så det ser någolunda fint ut här ;)

Redovisningen idag gick bra, hade en toppendag med de som var där, fick höra massa komplimanger om att jag var söt!
Hihi!
Så skönt att ha en sak mindre att tänka på, sen har jag ju hamnat i den bästa gruppen för temaarbetet!
Saker och ting hamnar på plats och jag känner mig in the zone, skolan rullar bara på liksom

Åker till gården imorn, katten ska till vetrinären och Pilo ska få behandling. Ska bli gott för honom, han behöver pysslas om. Madame kommer bli mindre glad med tanke på att hon inte får någon och Pilo kommer stå på mittengången jättelänge. Där mäter mina knäppa hästar populäritet förstår ni, mest tid på stallgången = mest älskad.

Mitt I landsproblem idag är min huvudvärk... Haft ont i huvudet till och från i en månad tror jag... Spänningshuvudvärk som ligger vid pannan och bara moler... Eller så känns det som en yxa över halva huvvet... Så det klyver genom ögat känns det som. Ja.. typ... lixxxom... sådär...

Nej, funderar nästan på att lägga mig nu, är så sjukt trött och ska upp tidigt imorn. Åtminstonde lägga mig och läsa vidare i Fool's Fate. ( Ja, den är på engelska och ja den är på 900 sidor, men den är BRA =P )

Jag kan inte beskriva hur lågt jag går nuförtiden. Nu är allt bra! Men tidigare idag ville jag bara sjunka genom jorden. Dessutom är så många i klassen besvikna, ledsna, trötta och sjuka. Blir inte mer peppad av det...
Allt kändes helt OK i måndags trotts en oerhört jobbig redovisning, jag kände att mitt innehåll till den var kasst S o B gjorde allt super, vi var sedan med på alla andras dansredovisningar. Det var ganska jobbigt, korta raster och fysiskt krävande, men efter att ha fått världens mysigaste välkomnande av Lilla Ekot då jag hämtade henne på dagis var allt bortblåst!

Vi gick till Mariebergskogen och såg på smådjuren, hästarna, kaninerna, men ack, grisarna var ju inte där dom brukar! Vi gick sedan och lekte i ena lekparken och hon var så modig, hon vågade klättra till den större, heltäckta rushkanan och åka helt själv! Hon gjorde det flera gånger och var så stolt! Hela hon lyste!
Men eftersom det inte gick att undgå att hoppa i vattenpölarna och hon inte hade gummistövlar gick vi hem efter 1000 "sista!". Hon har lärt sig att det kan man ju göra på många saker "sista" gungan, "sista"rushkanan, "sista"sitta-på-stenhästen osv

Vi gick hem och lekte resten av dagen sen. Så skönt att hälsa på henne igen, hon ger mig så mycket energi, lilla stumpan. Dock försvann all den när jag kom till skolan.
Åkte hem tidigare för den huvudvärken jag fick kändes till sist i hela kroppen. Det gjorde ont överallt och till sist orkade jag inte med... Men så fort jag satte fötterna i lägenheten och fick en tycker-om-dig kram av Älskling blev det bra. Tog en varm dush och pratade om allt jobbigt, sedan fick jag en apelsinmilkshake och god mat. Det kurerar det mesta.
Fick tillbaka tillräckligt mycket av mig för att fixa en till dansuppgift. Phew.

Nu försöker jag ha siktet inställt på helgen!
Vill inte tillbaka ner igen!
Imorgon blir en bättre dag!

Jag är ägare till världens bästa häst.

Så är det bara.
Körde dit på fredag på det gamla vanliga viset. Med kärra.
Nu pratar vi inte hästtransport utan med hästkärra och hästen transporterar vackert sig själv. Men men, det är mindre avgaser och han får en fin konditionsträning på köpet!
Så efter en underbar tur i 3+ och lysande sol kom vi fram till ridklubben. Han var först lite tveksam till allt, men fanns det hö kunde det ju inte vara några problem. På kvällen åkte jag dit för att visa honom ridhuset, två tog ut sina hästar för att testa formen. Jag tränade lite markträning och tog fram en bom för att träna sidepass över, sen lekte vi lite. Det gick bra, men sen tröttnade han och jag nattade honom.

På lördagen vakande jag supertidigt med världens pirr. Vilket nog Pilo märkte av, även om jag inte kände mig spänd då. Jag trodde ett tag att jag inte satt på min häst. Han var så full av energi att de andra red omvägar. Han for runt som en kotte och skulle inte trava lugnt och det var svårt att få honom att fokusera. När vi började i skritt med första övningen att skritta över en solfjäder. (tre bommar i rad) Piece of cake egentligen..

1. Gick över en bom, sen kunde jag väll inte mena att han skulle gå över två anakondor? Hopp,skutt och iväg
2. Gick över två bommar, men sen sista krokodilen var ju livsfarlig!Hopp,skutt och iväg
3. Gick över två bommar hoppade över den sista
4. Gick med skyhöga knälyft
5. Stannade framför alla, frustade,fnös,gick över
6. Nu travade vi... Han sprang över alla som ingenting...

Suck, han har gått över bommar hur ofta som helst, men han var bara en sånn fjant!
Nåväl. efter många om och men och efter att ha sprungit på ett tag lugnade han ner sig och blev den vanliga, normala Pilo. Den något heta,men ack så arbetsvilliga och snälla hästen.
Första lektionen kom även pappa och filmade 30 min åt mig. Guld värt att se sig själv.
Vi fick massa beröm och jag var så glad. Pilos uppfödare kom förbi och jag fick kort på de två äntligen! Han tyckte älsklingen såg fin ut, fast något rund om magen. Det är så skönt att veta att han har haft en klok ägare tidigare.

Lektion två var han inte lika het i början och arbetade på som bara den hela lektionen! Vi gjorde nya övningar som han satte på första försöket i båda varven! vi fick även tips på lösgörande övningar och övningar för hans rygg.
Vi testade även galopp, men då satte lokomotivet i honom igång igen så vi körde några varv sen fick det va. Han tog rätt galopp i båda varven och det är att sluta på topp för mig!
Jag fick sedan höra att jag var en jätteduktig ryttare och att jag har en kanonhäst på väg som är jätteduktig och följsam och vi borde inte tveka på att börja tävla!
Jag blir alldeless varm inombords bara jag tänker på det!

Idag trodde jag att Pilo skulle vara lika trött som jag, icke då. På med selen och iväg. Efter tio meter började han att takta och skynda på. Jag satt på kuskbocken stel,öm och trött och bad om att en dag få ha en lat häst som omväxling ;)
På vägen hem stannade vi hos en duktig "hästkarl" som hjälper mig med körningen. Eftersom jag har köpt en ny sele så behövde jag höra vad han tyckte. Han justerade den i nacken och visade vad som behöver ändras, vilket enbart är gjorden (woho!). Så nu har jag bara att se fram emot att mamma och pappa tar ned lite träd så ska jag snart iväg och lunna med min nya fina sele.
Underbara mångsidiga häst! Det är så kul att ha en häst man kan göra allt med. Köra timmer, köra "vanligt", rida och bara leka med. Sen att han är så ursnäll och pigg o glad jämnt!

Underbara häst, han är bland det bästa jag har!

(vill inte till skolan, vill stanna i mitt lyckorus och bara träna vidare med Pilo . . .)

Jag och Sara rule!
Fett massa också, ye mannen, det gör vi! Hihihihi

Jag är så fnittrig jag bara kan bli idag
Dom säger ju att man ska räkna sina välsingnelser och ja, jag har så många!
Min underbara make! Mina underbara vänner, utanför och innanför skolväggarna!Mina fantastiska djur!
Sen all lycka jag har i livet, vart kommer den ifrån? Det bara bubblar ut ifrån hjärtat...
Helt plötsligt så är världen i harmoni, det är bara att njuta för stunden =D

Ikväll har jag varit på spa med min äldsta väninna, hennes behandlikng tror jag var mysigare än min.
Om jag säger att jag hellre tatuerar hela ryggen i löpande session än går in dit för 80 min ansiktsbehandling igen förstår ni då? Men innan var det helt OK. Vi tränade, bubblade och ångade. Sen åt vi urgod frukt och tog igen förlorad tid med varandra. Så glad jag har henne.

Imorgon ska jag till gården, pappa hämtar mig på skolan sen åker vi hem. Sen har jag några få dagar att spendera där med gose djuren. Sedan till A igen, sen skola, sen... bada bada dam! Östergötland.
Det värsta är att vi (såklart) har massa skolarbeten att göra. Men jag hoppas,hoppas,hoppas på att få kunna åka dit några dagar och vara med syskonen och deras barn.

Well. dags att sova. Hhihihih.... just nu snurrar jorden rätt för en gångs skull!